Den gamla makten kan bitas ännu

Det är frågan om den egyptiska (och lite mer i skymundan den tunisiska) revolutionen glider in i nästa fas nu. Den gamla makten är inte borta. Den har tagit några steg bakåt men plockar fram gamla kända kort ur sin repertoar. Den tänker inte ge upp utan strid, utan fula knep och våld.

Men det fungerar inte med ett öppet frontalangrepp, det begriper man.

I stället för direkta angrepp utförda av män i uniform skickas de betalda busarna ut, samhällsdräggen och folk vars nuvarande position hänger på att den gamla regimen finns kvar och som gärna slåss mot betalning. Att skapa kaos och på det sättet skrämma folk att sluta protestera verkar vara målet. Frågan är om det kommer att fungera. Ännu är krigsmaktens roll tvetydig: tidigare har man sagt att man inte tänker skjuta på människor som demonstrerar mot regimen, men kommer man att hålla fast vid den linjen?  Kan gatuslagsmål ge en ursäkt för att slå till hårt, och då inte mot regeringens utsända provokatörer utan mot de som vill ha bort Mubarak och hans korrupta gäng? Är det därför militären står passiv när folk skadas och dödas på Tahrirtorget i Kairo?

Ett viktigt problem med folkresningarna i Nordafrika - och det har påpekats från flera håll - är avsaknaden av en stark och enad ledning som kan formulera en mot-politik mot regeringarna. Det finns några svaga partier av olika inriktningar, det finns en religiös opposition, det finns en arbetarrörelse, men inte något självklart politiskt centrum som med auktoritet ta över makten.

Visserligen har händelserna på den senaste tiden visat att folk spontant kan göra mycket själv, som att organisera demonstrationer och skapa lokala skyddskommitteer och till och med ta över fabriker, men det behövs samordning på högre nivå om man vill slå ner en samordnad fiende. Det räcker inte med sociala media, även om de rätt använda kan spela en stor roll. Vi kan få ett läge där motståndsgrupperna knäcks en i taget, och sedan kan det ta lång tid för dem att komma tillbaka - och då kanske som en väpnad motståndsrörelse. Det som i ett tidigare läge såg ut som en någorlunda fredlig omvälvning kan då bli enormt blodig. För jag tvivlar på att det längre kommer att gå för regimerna att få ner anden i flaskan igen, även om de klipper till med en stenhård militärdiktatur. När folk har fått vittring på friheten så sitter doften kvar länge i näsan.