En jäkla trist analys till

Vid det här laget finns det nog så många analyser (eller partsinlagor maskerade till analyser) av de nordafrikanska upproren att hälften vore nog. Men eftersom det finns så många infallsvinklar kan man nå väldigt olika slutsatser. Här är en ganska kort men som jag tror bra översikt hos Juan Cole. Om man vill avfärda det som hände i Egypten bara som en militärkupp har man en del att förklara. Exempelvis alla icke-militära aktiviteter, och saker som pågått under åratal i skymundan.

Världens underrättelsetjänster har missat det som ledde fram mot de tunisiska och egyptiska upproren. CIA påstås ha missat det, och israelerna. Själv tycker jag det är mer uppseendeväckande att de inhemska spionerna inte förstod som var på gång, de som ständigt är på plats. Det är klart att man kan försöka få det till att de i själva verket visste, och att exempelvis den militära underrättelsetjänsten drog i trådar i massrörelserna, men låter det troligt? Möjligen kommer det fram så småningom att folk på gatunivån förstod vad som hände och rapporterade uppåt, men de högre cheferna struntade i varningarna.

Kanske det var just för att spionerna var oförberedda som omvälvningarna lyckades. Hade man verkligen varit förberedda så hade regimerna förmodligen ganska lätt kunna eliminera motståndet för ytterligare en tid.

Demonstranterna uppträdde i stor utsträckning fredligt (men det var mordbränder, skottlossning och rejäla slagsmål på sina håll, det får man inte glömma) och brände inte flaggor eller ropade "död åt USA", "död åt Israel". Inte heller spelade islamister någon roll att tala om. Jag skulle tro att detta är ganska skrämmande för just USA och Israel. Hur skall man motivera att bomba och tortera dessa människor som ropar efter fred och ett värdigt liv, och demokrati, medan just ökande demokrati i arabvärlden slår botten ur den israeliska politiken? Hummandet från USA, EU och Israel om demokrati i Egypten har varit rejält pinsamt - och avslöjande. När plötsligt den tidigare efterlysta demokratin knackar på dörren och vill in är det inte så roligt längre.

Det är klart att israelerna kan köra en "Venezuela", det vill säga förklara att det spelar ingen roll hur demokratiska val man har i Egypten, landet är en diktatur som man får föra krig mot om man vill (jämför hur USA och liberalerna konsekvent ogiltigförklarar Venezuela som demokrati trots fria val), men generellt måste sägas att en växande demokratisk tendens i flera arabstater är ett svårt hinder för Israel. Jag såg en försöksballong i förra veckan där någon försökte lyfta fram någon sorts kärnvapenhot från Egypten, men det var nog lite väl grovt för att lyckas. Och skulle det komma till en fritt vald regering i Egypten kan inte israelerna bara komma och slänga dess medlemmar i fängelse, som man gjorde med Hamas i Gaza.

Det har dragits paralleller med 1989 och sovjetblockets sammanbrott. Det finns en viktig skillnad. 89 kunde den nyliberala roffarkapitalismen erövra nya marknader. I arabvärlden gäller något annat, nämligen folkliga uppror bland annat mot just den nyliberala politiken, mot inhemska roffareliter, utländskt kapital och Internationella Valutafonden. Intressant nog kan det bli återverkningar även i USA, som ju verkligen plågas av roffareliter. "Om egyptierna kan, så kan väl vi" verkar en del människor att resonera. Fast det är tveksamt om USAmerikaner kan uppträda lika städat som demonstranterna på Tahrirtorget. Man kan undra vad som händer om den globalisering som i själva verket innebär nya vågor av plundring åker på mothugg. Förut var det i Latinamerika och i en del länder i östra Asien som låtgå-liberalismen hållits tillbaka. Nu kanske också i arabvärlden. Med tanke på att kapitalismen fungerar som ett pyramidspel kan återverkningarna bli knepiga om flödena av pengar och resurser blir trögare.

Är det en riktig revolution i Egypten? I och med att stora delar av den gamla maktapparaten finns kvar och inte har tappat tänderna så kan man sätta ett frågetecken för det. En borgerlig och nationalistisk revolution kanske låter bättre? Mycket hänger på hur arbetarrörelsen utvecklar sig framåt, men kan den stärkas och dra med sig andra grupper så kan man kanske åtminstone börja bygga ett anständigare samhälle för flertalet egyptier. En moderniserad version av nasserismen kanske? Och när detta händer i Egypten så drar man andra länder med sig, i varierande grad och efter lokala förutsättningar.

Det finns olika sätt att protestera. Här är det hjälplärare i delstaten Orissa i Indien som viftar med leksakspuffror och hotar att förena sig med den maoistiska gerillan om de inte får bättre villkor. Skulle en omvälvning av egyptisk modell kunna hjälpa dem? - Tvivelaktigt eftersom mycket av kampen förs på ställen där omvärlden inte har mycket insyn och statens brutalitet kan härja utan vittnen. I Nepal har maoisterna fört fredliga masskampanjer även i städerna efter avslutningen av inbördeskriget, men man har inte lyckats trots väldigt bra uppslutning, så den egyptiska modellen måste nog modifieras innan den eventuellt exporteras. Och i vissa lägen får man nog plocka fram skjutvapen av annat material än plast.