Lästips Venezuela. Och nu smäller det i Bahrein

Lästips, en intervju (på engelska) med en norsk socialantropolog som gör undersökningar i Venezuela. Där behandlas såväl positiva som negativa sidor av den bolivarianska revolutionen. Verkligheten har ju en tendens att vara mångfacetterad.

Nu rapporterar al-Jazeera och svenska media om Bahrein. För någon dag sedan verkade det som om den härskande kungafamiljen inte riktigt var inne på våldslinjen, trots att folk dödats i demonstrationer, men nu har man bestämt sig. Pärlrondellen i Manama skall inte tillåtas blir något nytt Tahrir-torg, förefaller det. Blodigt ingripande, pansar på gatorna, kaos på sjukhusen.

Frågan är om taktiken fungerar, eller om upproret blir ännu starkare. Dessutom finns ju grannen Saudiarabien som skulle kunna tänkas ingripa om Bahreins härskare vacklar. Vad Irans härskare känner kan man undra: å ena sidan är oppositionen i Bahrein shiitisk (fast med lokala varianter - man har inga ayatollor), å andra sidan verkar även oppositionen i Iran inspireras av de arabiska upproren. I sig är det kanske lite konstigt, för iranier och araber har tidvis varit som hund och katt (se not nedan), men det kanske går ihop på något sätt.

I dagens läge ser det ut som en rad borgerliga revolutioner håller på att utlösas. Såväl vänstern som de religiösa har inte haft mycket inflytande. Man kanske kan tänka sig en nyväckt och omformulerad arabnationalism med progressiva drag, ungefär som under de tidigare åren i Algeriet och i Egypten under Nasser? En politik för och av människor som inte accepterar den nedbrytande globaliserade neoliberalismen med Internationella Valutafonden som banérförare.

Bahrein är inte stort, men i större länder som Jemen, Algeriet, Libyen och kanske på annat håll vaknar folkrörelserna till. Det kan spridas längre, ner i det svarta Afrika och österut i Asien. Kanske dags för Europa att vakna upp också? Budskapet kan ju vara att "vi betalar inte för er kris, bankirer"!

Och där har vi en länk till den amerikanska sidan av världen, bland annat till Venezuela. När Latinamerika lösgör sig från Storebror, och liknande tendenser blir allt starkare i Asien och Afrika, blir det väldigt krångligt för det imperium som redan är i utförsbacken. Och detta trots att revolutionerna ännu inte gått över i avgjort socialistiska skeden (inte ens i Venezuela). Skall Europa vara kvar som den sista stora klump av Jorden som dekis-supermakten kan köra med hur som helst? Eller skall vi gå med i den stora rörelsen och fixa vår egen framtid in på ett bättre spår?

Demonstration i Bahrein, foto från al-Jazeera

(Här är noten du skulle se, och den är en hänvisning till al-Qudsdemonstrationen i Stockholm som jag skrev om 2009, och där jag stötte på iranier som föreföll vara rasistiskt inställda mot araber.)