 |
| Klicka här för direkttransport till al-Jazeera och sedan kan du ta dig vidare till strömmande video, twittrande och annat intressant! |
Det var visst meningen att dra ihop en miljon människor i centrala Kairo. Nu skriver al-Jazeera att det kan vara uppemot två miljoner ... då får väl arrangörerna undra vad de gjort för fel, eller ... ursäkta att man är lite uppspelt en dag som denna, detta är fantastistk. Vad det gäller Tahirtorget i Kairo, och andra ställen i Egypten, så kan man tydligen ta till den gamla Nalen-parollen Festligt, folkligt, fullsatt. När folk hänger dockor av den avskydde härskaren, medan militären bara står och tittar på, bör nog härskaren för sin egen säkerhets skull redan vara på väg mot flygplatsen till ett plan som står med motorerna igång och skall lyfta mot något trevligt exilland där han kan sätta sprätt på sina stulna miljoner/miljarder.
Med sådana människomassor i rörelse blir det knepigt för alla skumraskfigurer som försöker oskadliggöra den arabiska folkrörelsen. Vi får väl höra mer patetiska röster de närmsta dagarna om att arabländerna inte är mogna för demokrati ... om de figurerna får sin vilja igenom är nog inte heller våra gamla industriländer mogna för demokrati. Just nu brakar revolutionens expresståg fram i Nordafrika, och det lär ankomma till stationer i fler orter än Tunis och Kairo innan detta är slut. Kanske bosättarstaten passeras på vägen också och visar sig blåsa bort i fartvinden.
Sidney Tarrow, en av världens mest respekterade folkrörelseforskare påminner:
SvaraRadera"I hope we don't lose sight of the fact that there is a global pattern of reactions against the outcomes of the economic crisis, one that began in Greece last year and has -- in different forms -- circled the Mediterranean."
Alltså: upproren i Tunisien och Egypten berör oss mer än vi anar. De är inte revolter mot diktaturer i allmänhet - de har i så fall haft decennier på sig att revoltera. De är revolter mot alla åtstramning som har kommit som en följd av finanskrisen och myndigheternas envisa försök att låta finanskapitalet slippa undan kostnaderna.
Jo, jag har sett analyser som pekar på krisens betydelse även för Tunisien och Egypten: folk därifrån som arbetar i andra länder får mindre pengar att skicka hem, eller måste åka hem för att de blivit arbetslösa. Samtidigt mal nyliberalerna på med sina "reformer" som hackar sönder det sociala skydd som eventuellt fanns kvar i de gamla statsapparaterna. Resultatet för vanligt folk blir "be history or make history". I några länder har man bestämt sig för att göra historia. Fler lär komma efter.
SvaraRaderaDet hela började egentligen för länge länge sen. Den första IMF-revolten anses vara den i Peru 1975, de hittills mest genomgripande de i Venezuela 1989 och i Argentina 2001. Om man nu inte ska räkna den iranska revolutionen dit.
SvaraRaderaBortsett från det tveksamma iranska fallet handlade de alla om protester mot den nyliberala ordningen i vilken staten inte tar något som helst ansvar för om folk svälter eller inte.