Kamp mellan bas och överbyggnad: exempel

Nu tar vi en repris ...

På ett visst stadium av sin utveckling råkar samhällets materiella produktivkrafter i motsättning till de rådande produktionsförhållandena, eller, vad som bara är ett juridiskt uttryck för detta, med de egendomsförhållanden, inom vilka dessa produktivkrafter hittills rört sig. Från att ha varit utvecklingsformer för produktivkrafterna förvandlas dessa förhållanden till fjättrar för desamma. Då inträder en period av social revolution. Med förändrandet av den ekonomiska grundvalen genomgår hela den oerhörda överbyggnaden en mer eller mindre snabb omvälvning.

Då man betraktar sådana omvälvningar måste man ständigt skilja mellan den materiella omvälvningen i de ekonomiska produktionsbetingelserna, vilken kan naturvetenskapligt exakt konstateras, och de juridiska, politiska, religiösa, konstnärliga eller filosofiska, kort sagt ideologiska former, i vilka människorna blir medvetna om denna konflikt och utkämpar den. Lika litet som man bedömer en individ efter det, som han tänker om sig själv, lika litet kan man bedöma en sådan omvälvningsepok efter dess medvetande. Man måste tvärtom förklara detta medvetande ur det materiella livets motsägelser, ur den konflikt som råder mellan de samhälleliga produktivkrafterna och produktionsförhållandena.

Jag skrev i ett tidigare inlägg, där större delar av den här texten av Marx är infogad, att han är ute efter en allmängiltig modell för samhällenas utveckling. Vi kan ta fasta på det där med modell, och tänka på att här gäller det att modellera något som förändras hela tiden, fast ibland går det snabbt och ibland långsamt. Finns det samhällsförhållanden vi kan plocka in här?

Ja, det finns det. Någon som minns debatten om fildelning? Det som har hänt är att teknologiska förändringar i samhällets bas (datorer som kan göra finurliga saker där man inte längre kan skilja på original och kopia) får återverkningar på en mängd ställen i överbyggnaden. Själva äganderätten, en grundbult i juridiken, börjar vackla. Man kanske får börja fundera i andra banor på hur skaparna av program och produkter som levereras genom datorprogram skall belönas. Kommer detta att tvinga fram medborgarlön på sikt?

Hur man än tänker så ser det verkligen ut som om juridiken och ägandeförhållandena passar illa till den tekniska nivån. Och det är faktiskt så illa att den statliga våldsapparaten är inblandad på ägande-sidan. Det är klart att hot om miljonböter och fängelse är en sorts argument, men är det argument som hjälper oss att föra samhället framåt mot större frihet - eller är det snarare så att övervakning mot hemska fildelare gör att det glider bakåt mot mer ofrihet och mindre skapande i samhället? Man får vara skapande inom storbolagens regler som staten förvandlar till lagar, annars smäller det. Och storbolagen är bara kreativa själva om de tvingas till det.

Mer exempel:  Publicerande av vetenskapliga forskningsresultat, med två linjer som står emot varandra: å ena sidan stängs vetenskapliga artiklar in bakom murar av höga avgifter i specialpublikationer, å andra sidan kan de läggas upp i databaser (som PLoS one) där de är åtkomliga för alla som har en dator uppkopplad mot nätet och därmed bidra till forskning och utveckling även i fattiga länder hos fattiga forskare. Och vi har ju exemplen med dyra programvarulicenser respektive program (som Open Office) som gratis kan laddas ner från nätet. Ytterst har vi frågan om nätet skall vara en fri domän eller om det skall kontrolleras av storbolag och regeringar. I det senare fallet blir det ett bakslag för produktivkrafternas utveckling och ett desperat försök att hålla industrisamhällets utgångna principer vid liv i en ny tidsålder. Viktiga kunskaper låses in, blir dyra att komma åt, eller kanske aldrig kommer fram.

Man kan alltså se det här som en rent teknisk fråga: med datorer, nätet och program kan man göra si eller så. Men de möjligheterna kommer att slå igenom på alla nivåer i samhället, och de kommer att påverka vårt sätt att tänka om världen omkring oss. Hur? Den viktigaste produktionsfaktorn är människan, här är det kunskaper och tankar som finns i hennes huvud (och delvis utlokaliserade till datorer), och människan i sitt dagliga liv får allt svårare att tolerera hur samhällets överbyggnad hanterar hennes kunskaper, önskningar och förmågor. En del av detta har vi faktiskt sett under "den arabiska våren" där nya sociala media (ny teknik) spelat en viss roll. Men det gäller ännu samhällen som tekniskt inte är på vår nivå ännu - så hur skall det gå hos oss när överbyggnad och bas hamnar ännu mer i motsats mot varandra och det inte bara handlar om att byta regering utan kravet blir att byta system? - Här kan reformkrav som i förslagsställarens huvud inte syftar till revolution ändå bli revolutionära i och med att de går utanför det nuvarande systemets gränser. Förmodligen är det reaktionärerna som förstår detta bäst och därmed allt mer desperat slår vakt om det bestående.

Svårt att förstå? Tja, vem har sagt att samhället och dess utveckling är glasklar? Jag vill inte påstå mer än att jag dunkelt anar sammanhangen och hur de olika krafterna förhåller sig till varandra. Vi får jobba vidare med Marx' modell!

Arabiska frihetsturnén 2011. Kommer till ett torg nära dig den här våren ... hur ser Tahrirtorget ut under senkapitalistiska förhållanden i Skandinavien eller västra Europa?