Den första myggan

Igår petade jag försiktigt bort årets första mygga som småsurrande satte sig på min ena handled. En mer brutal person i min närhet plattade en stund senare till den lilla stackaren. Jag tycker det var rätt taskigt mot en som måste ha överlevt vintern i ett skrymsle och nu kommit fram med nya friska tag inför ett nytt härligt år ...

Men sådant är livet. Tecknen på begynnande försommar samlar sig i allt större mängder: humlor surrar vilsna omkring och klänger i bågnande scillor och vårlökar, svalörten blommar, rabarbern har redan växt sig decimeterhög, svarta små myror är ute på uppdrag, en svarthätta hördes vissla till några gånger i förmiddag, fjärilar i olika kulörer drar förbi, knoppar på aplar och körsbärsträd blir allt större ... så vad är en stackars mygga i det sammanhanget? Frid över dess minne.

Det kanske blir ett gott äpple här framåt höstkanten?