Jag har ett par bloggrullar till höger här. Där finns skribenter som ofta är läsvärda men vars synpunkter på livet jag inte alltid delar fullt ut. Den ende som jag är helt ense med är jag själv, så det är inget konstigt med det. Tidigare har jag bara rensat i rullen när någon bytt adress, vilket inte hänt så ofta, och i ett unikt fall där jag strök en levande bloggare - jag gillade inte plasket från Mohamed Omars allt brunare dypöl och strök bort länken. Nu har jag gjort en strykning igen, så den som vill följa Röda Verb får spara länken själv någonstans.
Anledning: länken leder ut i en egendomlig vänster som jag undrar hur mycket vänster den verkligen är, hur mycket som är vanligt knapert omdöme och hur mycket som är fixat av skumraskfigurer bakom kulisserna som jagar upp aktivisterna att säga och göra dumma saker. Jag skäms inte för att säga att jag har svårigheter med folk som säger att de vill starta krig i Sverige och att vilsna och missnöjda (med rätta, det medges) tonårsgäng från eftersatta invandrarförorter skulle vara förtruppen i den kampen. Den traditionella vänstersynpunkten i vår del av världen är ju annars att våld är något som tillgrips i sista hand, och när brett folkligt stöd finns, mot en fulltständigt diktatorisk och omöjlig regim. Då blir upproret en demokratisk handling, inte ett påhitt av en självutnämnd liten "förtrupp". Här vänder man upp och ner på resonemanget och verkar vilja ha inbördeskrig hur det än ser ut. (I Indien, som formellt är demokratiskt men där demokratin inte fungerar på basplanet hos väljarna blir väpnad kamp berättigad. Men notera att de maoistiska revolutionärerna inte varit negativa till fredsförhandlingar med regimen, vilket regimen dock avslagit genom att mörda maoisternas tänkte fredsombud.)
Den politiska bakgrunden hos Röda Verb är perukommunister i Sverige som uppger sig vara maoister men som mer utmärker sig för att ingå i en internationell tendens som gärna skulle kämpa ner varenda vald vänsterregering och -president i Latinamerika. Vem är intresserad av det? Folken i berörda länder, eller den vacklande men ännu farliga USA-imperialismen?
En annan egendomlighet med den här tendensen är att numera helt omöjliga borgerliga nationalistgrupper i Europa som diverse utbrytare från IRA, eller ETA som inte hade vett att lägga ner den väpnade kampen i tid, hyllas. Jag antar att de ingår i peruanernas drömmar om "folkens världskrig". Är man lite mer nyktert lagd så verkar de där bombkastarna snarare ingå i de borgerliga staternas drömmar om att få mer argument för förtryck.
Nog om detta. De här människorna gör mig mest trött och irriterad - och misstänksam.
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
Ja inte nog med det. Peter Waterman, en person jag respekterar mycket och som är så hemmastadd i Peru att han t.o.m. förstår quechua, berättar att de här s.k. maoisterna ägnade sig åt att mörda fackföreningsmän och slumaktivister om dessa inte ville erkänna maoisternas överhöghet.
SvaraRaderaOch bröderna Persson i Fjärde Världen berättade hur de försökte tvinga indiansamhällen i Amazonas att odla knark åt dem som de kunde sälja på den nordamerikanska marknaden för att finansiera sin verksamhet. Indianerna var tvungna att jaga bort dem med skjutvapen.
På mig verkar sånt mest maffiametoder.
PCP klottras det en del runt omkring i Stockholm. Ett tämligen förvirrat gäng tror jag och deras tanke om folkkriget är väl det jag tagit fasta på när jag ibland (på skämt givetvis) hävdar att inbördeskrig är den ultimata formen av demokrati. (En som man skulle kunna säga att vi provade under tiden då det var valkungadöme).
SvaraRaderaJag undrar om det inte är den ungdomliga viljan om att göra något NU, som lockar dem. Övertyga folk, propaganda och opinionsbildning är svårt. Det kräver dessutom mycket självförtroende för att en ung person skall tala om för andra vad de skall tycka, mer än vad som krävs för att rikta bössan och fyra av.
PS. Och det kanske det är för övrigt. Den ursprungliga maffian, den sicilianska, lär ju ursprungligen ha varit en separatistisk rörelse som inte ville lyda under de s.k. piemontesarna, de norditalienare som ledde Italiens enande. Efterhand utvecklades det till kriminalitet eftersom dom behövde försörja sig själva. Antagligen har Sendero Luminoso gått samma väg.
SvaraRaderaMartin, utan att ha några direkta bevis så har jag misstanken att en del PCP-are är äldre personer som borde veta bättre. Det måste väl vara ett par årtionden sedan en del av dem kom hit som politiska flyktingar. Men de kanske har grävt ned sig i exilens svarta hål?
SvaraRaderaJan, jag vet inte så mycket om detaljerna i Peru, men i Indien är det ibland avhoppare från maoisterna som bildat kriminella gäng. I feodala samhällen med svag stat torde linjen mellan politiska upprorsmakare och vanliga kriminella vara ganska tunn ibland. Utblottade bönder kan ju gå över till röveri för att överleva. Värvade inte Mao över några banditgäng under sitt första uppror i Chingkang-bergen 1927?
SvaraRaderaJo, Björn, i det gamla Kina fanns något som kallades hemliga sällskap, som upprätthöll en oppositionstradition och bildade kärnor i de bondeuppror som störtade regimer när dessa inte längre förmådde styra landet på något vettigt sätt.
SvaraRaderaSå även i början av 1900-talet. Chu Te, som var Röda arméns överbefälhavarae, hade nära band till sådana hemliga sällskap och använde dem som rekryteringsbas. Och han var alldeles säkert inte ensam om detta.
En annan tanketråd står Charles Tilly för. Enligt honom finns ingen analytisk skillnad mellan en stat och en maffia; i båda fallen är det fråga om grupper som anser sig ha monopol på våld i sitt revir. Skillnaden uppstår med tiden, då det efterhand uppstår en sorts ömsesidighet mellan maffian och den befolkning den taxerar beskyddspengar av, och strikta regler för vad maffian anses ha "rätt" att göra. Etablerade maffior, dvs stater, har fler sådana regler och tillvaron för de direkta producenterna är här tryggare än de uppstickarmaffior som agerar utanför regler. Se vidare http://www.jesusradicals.com/wp-content/uploads/warmaking.pdf och http://transatlanticassembly.blogspot.com/2005/01/state-and-mafia.html
Så var finns PCP i detta? Tydligen respekterar de inte ens så mycket regler som den kinesiska Röda armén gjorde och ligger således närmare, ja kanske inte den sicilianska maffian men väl de strongmen som uppstod då den jugoslaviska staten föll sönder.
Onödigt inlägg, ganska småaktigt och barnsligt. Värst är dock principlösheten i att insinuera att kamraterna bakom Röda Verb inte skulle vara genuina. Från tidigare polemik er emellan har trots allt Röda Verb framstått som klart principfastare och mer konstruktiv.
SvaraRaderaJag hade faktiskt kommit att förvänta mig mer av denna bloggen, som jag faktiskt hittat genom Röda Verbs länklista och förslag.
Hur som helst, som det kinsesiska ordspråket säger: Flowers fall off, do what one may , swallows return, not strangers they.
Ja, det är ju väldigt konstruktivt med ett folkkrig i Sverige som utgår från några bilbrännande småligister i förorterna. När massorna får veta det kommer de att ställa upp som en man under Gonzalos flagga. - Principfasthet är inte samma sak som fanatism. Men fanatismen är inte bara de politiska missgreppens utan också de hemliga polisoperationernas fruktbara mylla, tänk på det.
SvaraRadera