... Bobban Dylan som fyller sjuttio bast. En gång i tiden var jag väldigt förtjust i hans verk, men sista LP:n jag köpte var den där med foto av BD samt några indier på framsidan, och sedan dess har jag mest avfärdat honom som en tämligen trist bölare. Han själv fattar dock tydligen inte att det är dags att lägga av utan fortsätter med någon sorts evighetsturné.
När vi ändå är inne på dissar-spåret så kan väl Bruce Springsteen få åka med, och så tar vi Lundell på en gång. Två bölare till i ett svep i BD-traditionen. För det är väl ingen som nämner ordet "sång" i sammanhanget? Om man uttrycker det så här: det finns folk som visserligen kan knåpa ihop bra texter och melodier men som borde låta mer kompetenta krafter stå för framförandet. Såna som till och med kan få mediokra verk att lyfta.
Jag var inte så förtjust i Hoola Bandoola band heller ... pretentiösa små halvvänster-tomtar som gick hem även hos Moderata Ungdomsförbundet ...
Med vänliga (?) hälsningar
Surgubben
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
Men Gunder Hägg/Blå Tåget, Nationalteatern och Nynningen, föll dom dig på läppen då? "Staten och kapitalet" i Ebba Gröns version, var väl populär i MUF-kretsar, men jag tvivlar på att Reinfeldt nynnar på den nuförtiden. Själv gillade jag Blå Tågets version mer, men jag är ju inte musikalisk.
SvaraRaderaMåste tänka efter ... jo, "Brustna hjärtans hotell" av och med Blå Tåget måste vara en av de bästa plattorna från den tiden, och jag undrar om inte Nynningen var ganska bra också. Av någon anledning tyckte jag Nationalteatern var knepigare att acceptera. Kan vara något som jag uppfattade som tönt-proletärt göteborgskt som stötte bort mig, men Nynningen var väl också göteborgare?
SvaraRaderaOch Spotnicks var ju också från Göteborg men faller utanför den här diskussionen (även om de väl inte var några toppsångare direkt det heller).
Nej tacka vet jag "ur svenska hjärtans djup en gång" (Kungssången). Det är en sång med stil och mäktigt innehåll som gör att man får ståpäls när man hör den. "Du gamla du fria" är inte heller dålig. Framför allt den där passagen om "när ärat ditt namn flög över jorden" som väl syftar på Storhetstiden då Sverige krigade framgångsrikt och var fruktat runtom i hela Europa. Det var tider det. när Sverige injagade respekt i andra stater.
SvaraRaderaNu kan vi ju börja hävda samma sak igen förresten, när vi är med och krigar lite varstans i världen och därmed faktiskt har vidgat våra vyer. Fast den största äran tillfaller förstås USA. Inte dåligt dock att vara med på ett hörn i detta ärorika och ansvarsfulla spel.
Höhö, du är lustig du. Jag minns några skämtare (var det "Östen med Resten"?) som lade till en bokstav så det blev "ärrat ditt namn flög över Jorden".
SvaraRadera