Jag skulle vilja gå så långt som till att hävda att även begreppet "vänster" idag har blivit helt kontraproduktivt. Där flockas en massa människor som i viktiga konkreta aktuella stridsfrågor hamnar på helt olika sidor, samtidigt som folk som inte alls känner sig hemma under den beteckningen gör gemensam sak i andra med dom som gör det.
Jag svarade bland annat detta:
Det är klart att vänstern i likhet med bofinken inte kan se ut hur som helst. Det kan lösas antingen med stenhårda utrensningar eller genom att man, som du verkar tycka, släpper begreppet. Då har man också släppt en viktig del av det politiska arvet från franska revolutionen. Törs man göra det efter bara drygt 220 år?
Varpå Jan svarade:
Begrepp som inte längre står för något särskilt mer än den allra vagaste känsla av kompisskap kan nog tryggt släppas.Tänk om det kläckts en listig tanke här? Jag nämnde den franska revolutionen. Begreppet 'höger' och 'vänster' uppkom av hur de olika fraktionerna i den revolutionära nationalförsamlingen satt. De radikala till vänster och de mindre radikala till höger. Men det var ju faktiskt en borgerlig revolution. I dess tidigare skeden var det 'tredje ståndet' som var revolutionärerna, vilket i stort sett omfattade alla fransoser som inte var adel, kungligheter eller prästerskap. Dock började snart en särskild grupp i denna röra urskiljas som egen intressent på den politiska scenen - arbetarklassen formerade sig (och därmed "den sociala frågan" som livligt debatterades i Europa på 1840-talet). Och resten är historia, kan vi säga. Den borgerliga vänsterns positioner övertogs av arbetarpartierna. Nu var det de som var vänster. Idag har de i stort sett abdikerat från den rollen.
Jag skulle hellre se nya begrepp som tar sin näring ur dagens konflikter. Alla som bekämpar det globala kapitalet borde ha en gemensam etikett som utesluter posttrotskister som hejar på densammas bombningar i Libyen, till exempel.
Om vi tar ett kliv och ser saken från ett annat perspektiv, nämligen hur Karl Marx beskrev de samhälleliga processerna som skapar samhällen och driver fram revolutioner då och då så har vi supercitatet som jag ibland diskuterar här på bloggen. Det är en kort skiss som kan ges olika tolkningar beroende på vilka delar som man vill ge störst tyngd. men den talar inte om 'höger' eller 'vänster' utan om krafter i samhället som följer med eller står i motsättning till den produktiva basens utveckling. Jag antar att Marx själv inte tänkte så, men man skulle ju kunna hävda att utvecklingen gör att den vänstern (den rörelse som så lätt förborgerligas) faktiskt kommer att sopas bort eftersom dess bas är den borgerliga revolutionen, inte den framtida proletära dito.
Om man skall etikettera individer och rörelser så blir det i så fall med en lapp som talar om hur de förhåller sig till samhällsomvandlingarna. Men där knepar det till sig tror jag. Även om "förändringsbenägen" var ett honnörsord och "förändringsobenägen" pest och kolera för organisationskonsulterna på den tiden jag arbetade så säger detta egentligen ingenting så vida man inte har ett klart mål uppsatt för sig: vad kan/vill vi förändra samhället till att vara jämfört med hur det är idag? Det är faktiskt inte så lätt att bestämma historiens förlopp i förväg. I den mån man kan tala om lagar för samhällsutveckling så är de svåra att precisera eftersom de, om man följer Einsteins resonemang, ändrar sig vartefter samhället ändrar sig. Skillnad är ju naturlagar av typen 'ljusets hastighet i vakum' som är vad det är hela tiden, men att exakt bestämma hur de ekonomiska lagarna skall fungera i ett framtida samhälle är en helt annan sak.
I vissa lägen kan det vara mer explosivt att gå emot förändringar än att acceptera dem: tänk när miljonhövdade massor ropar "vi betalar inte er kris!" eller "vi vill inte ha erat krig!". Jan Myrdal gjorde den anmärkningen i ett tal i London för någon vecka sedan, där han pekade på att biskopar kunde vara mer progressiva vad det gällde exempelvis krigsmotstånd än medlemmar i den sönderfallande vänstern. - Om den nu kan kallas vänster längre.
Ett alternativ kan vara att hävda att vänstern idag krympt ihop till mestadels få och maktlösa grupper, men antag att vi håller fast vid Jans förslag att avskaffa begreppet 'vänster' eftersom det är tämligen oandvändbart. Vad kan vi ha i stället? Kanske GUD (Goda Utvecklings-Demokrater) mot DJÄVULEN (Dumma Juvenila Äckliga Undermåliga Vedervärdiga Ligister och Empatibefriade Nollor)? Eller om man helt enkelt håller fast vid principen att "det viktiga är inte vad du säger, utan vad du gör"? Men någonstans kommer det att behövas definitioner, för det är ju dessa som gör att vi förstår vad vi talar om.
Läsare Martin hävdade detta:
En socialist tar den framkomliga vägen och den väg som fungerar idag, han sitter inte på sin kammare och snöar in på Lenins revolutionära teorier, intressant läsning för den akademiskt lagda socialisten. Men den sanna revolutionären skiter i vad tidigare revolutionärer sagt och gjort, hade de dugit hade revolutionären inte funnits. Således kan man konstatera att det inte finns några revolutionärer inom de etablerade vänsterpartierna.
Det är en väldigt intressant synpunkt, men lite väl tillspetsad tycker jag. Det är klart att om tidigare generationer av revolutionärer hade "dugit" (= "lyckas"?) hade det inte funnits något behov av revolutionärer idag. Men fanns det förutsättningar för att lyckas fullt ut när samhället visserligen var moget för stora förändringar men inte för byte av samhällssystem (se igen supercitatet från Marx)? Hur hittar man den "framkomliga vägen" om det inte finns en viss teoretisk bas att stå på så att man överhuvud taget begriper vad som händer? I Marx' modell från 1857 (supercitatet alltså) kan man dra slutsatsen att det här skulle kunna ske mer eller mindre automatiskt, i och med att människorna av omständigheterna tvingas att agera på ett visst sätt. När Marx och Engels plitade på Kommunistiska Manifestet 1847/48 såg de kommunisterna inte en avskiljd grupp, utan som de mest medvetna om hur samhället utvecklar sig i den stora rörelsen som innefattade en massa annat folk också. Om man nu hittar den framkomliga vägen, kan man inte sätta upp vägvisare i form av stora röda flaggor som leder dit? För om inte GUD påpekar var dygdens väg finns så kan man ge sig f-n på att DJÄVULEN kommer dragande med sina virrläror och lurar folk att springa åt fel håll!
Nu tror jag att tråden börjar tappas, så det är bäst att sluta här. Det har varit en trevlig diskussion idag även om vi inte kommit fram till några definitiva svar. Och om någon ville bidra med rejäla forskningsanslag så kanske vi kunde fördjupa frågeställningarna genom att ordna seminarier och konferenser och studieresor och ha det trevligt ett tag ... tills någon knackar på dörrn och säger "ursäkta, men revolutionen har just brutit ut och revolutionskommittén behöver en sammanträdeslokal, så om ni ville vara vänliga och flytta lite grann på er ..."
En fördel med beteckningarna "vänster" och "höger" är att de är totalt innehållslösa. Därför kan de byta innebörd alltefter hur den grundläggande motsättningen i samhället förändras. De liberaler som slogs för allmän rösträtt kring förra sekelskiftet kunde med rätta kallas för borgerlig vänster t.ex..
SvaraRaderaFärger säger lika litet i sig om politik, och är därför också användbara. "Rött", "blått" och det numera kontroversiella "grönt". (Om man anser att det behövs en dimension utöver vänster-höger, kan man väl lika gärna lägga till upp och ner...)
Men visst är begreppet "vänster" nästan oanvändbart idag. Men det beror inte så mycket på ordet, utan på att det knappt finns någon vänster, som alltså är motståndare till det kapitalistiska världssystemet.
Som reliker från den borgerliga vänstertiden finns ju partierna Venstre och Radikale Venstre i Danmark och Norge. En gång i tiden gjorde de väl skäl för namnen också. Brunt och svart var också populära politiska färger för en tid.
SvaraRaderaDet finns en massa motstånd, men en del av detta kommer från andra synvinklar, exempelvis religiösa som uppfattar den tygellösa materialismen som ett hot. Då är frågan om existerande vänster skall samarbeta exempelvis med katolska bondeföreningar i Tredje världen eller muslimer som slåss med vapen i hand mot västs invasioner?
Varför inte framåt och bakåt? Faktum är väl att delar av "vänstern" skulle kunna kallas konservative aftersom de anser det var bättre förr.
SvaraRaderaUr led är tiden
Eldorado
Intressant observation. Redan Kommunistiska Manifestet 1848 hade en sektion som faktiskt kan beskrivas som "det var bättre förr". Alltså innan kapitalismen malde sönder en massa rättigheter och anständigheter som fanns i det äldre feodala systemet. Samtidigt var ju Marx teknikoptimist och realist, så han såg rättigheternas upprättande på en mer avancerad samhällsnivå som målet. Att gå tillbaka är inte bara reaktionärt - det är omöjligt.
SvaraRaderaProgressiv är ett fint ord för frammåt. Det brukar jag kalla mig. Men när jag läste vad jag skrev igen så känner jag mig som en "monday morning quaterback". Jag sitter på läktaren och vet precis vad som gått fel.
SvaraRaderaOT:
Det du skriver om motsättningen kring den produktiva basens utveckling, för mig till tankar jag haft kring hur konflikten mellan den produktiva massan kommer te sig idag, så som världen ser ut idag. Gentrifikationen av väst har gått fort på 20 år, produktionen har lagts ned och flyttats till andra länder. Vi har alltså en situation där klassmotsättningen blir en motsättning mellan nationer. Lägger Kina och indien beslag på "våra" produktiontillgångar i en revolution, så behöver man nog inte ha en kristallkula för att inse hur väst kommer agera.
Men med lite tålamod och tur kan detta förhållande ändras, oljepriset skvallrar om att vi i väst blir fattigare i rask takt. Outsourcingexperter anser att lönsamheten i outsourcing till indien kommer vara borta 2040 (jag tror tidigare än så med oljeprisets inverkan på transportkostnader, deras analys såg bara till löneutveckling). Kina kommer vara olönsamt något senare, eller förr om de inte får ordning på kriminaliteten som följer i fotspåren från västs outsourcing. (Melamin var inte bara en intern kinesisk angelägenhet, det dök upp i hjälpämnen avsedda för västs läkemedel men upptäktes innan nån västerlänning drabbats.)
Denna utjämning, som faktiskt kapitalismen åstakommer, är kanske nödvändig för att åstakomma en global solidaritet mellan arbetare. Nu är skillnaden så stor att västs arbetare inte ser någon vinst i att vara solidariska. Då kanske vi når punkten där det ges konkreta globala möjligheter. De globala gigantiska företagen som redan drivs med defacto-planekonomi är perfekta för en global revolution, när solidaritet mellan arbetare inom dessa företag blir global, då finns möjligheter för då har arbetarna globala organisationer de kan ta för sina egna syften. Imperialismen är kapitalismens slutstadium hette det förr, det kanske är denna typen av imperialism som ger förutsättningarna för kapitalismens avskaffande.
Vi går mot en intressant framtid och förutsättningarna att ena arbetarklassen globalt ökar för varje dag som väst blir fattigare och Chindia blir rikare. Dags att planera Revolution 2040?
Err, nu drog jag som vanligt ut på en tangent, men denna bloggen har den effekten, den får en att tänka mycket och det tackar jag dig för!
Alla folkrörelser värda namnet har ett konservativt drag; det är alltid exploatörers förändringar som triggar motstånd. Men sen begriper de mer intelligenta och långvariga folkrörelserna att "allt måste förändras för att inget ska förändras" - precis som deras motståndare begriper fast med andra förtecken.
SvaraRaderaMen för att återvända till höger- och vänster-begreppen kan ju Hannu ha rätt i att det kanske har sin poäng med innehållslösa begrepp som kan fyllas med innehåll allteftersom. Fast då behöver vi i alla fall andra begrepp dessutom, för att särskilja vem vi hör ihop med. Åtminstone känner jag mig mer hemma bland t.ex. religiösa småbrukare i Movimento Sem Terra eller lika religiösa flyktinggömmare i Sverige än jag gör bland Nato-rövslickande posttrotskister.
Upp och ner kanske inte är så tomma begrepp som Hannu låter ana i posten ovan - de syftar förstås på överklass och underklass, två hållbara identiteter som har fördelen att de står klart på jorden istället för höger och väsnter som mest verkar utgå från ideologiska skenbilder.
PS den grupp som jag har varit med i sen 1970 - Jordens Vänners lokalgrupp i Stockholm - uttrycker det så här: http://www.alternativstad.nu/Dokument/vansterorganisation.html
SvaraRaderaMåste med en viss förvåning och tacksamhet konstatera att folk orkar såväl läsa som kommentera träigt långa bloggposter som den här.
SvaraRaderaSom Jans hänvisning till Jordens vänner visar så skiftar motståndaren utseende då och då. Det kanske också innebär att vännerna då och då skiftar utseende. Inte otroligt i en värld som raskt förändras.
Hannu visar ju också på att Herakleitos' utsaga "ta panta rei" (allt flyter) är giltig. Och därmed blir etikettering en svår sak. Man kan inte lita på att burken som man idag etiketterat som "lingonsylt" inte om ett tag i stället innehåller snus. Var hittar man en fast punkt i detta? Är det förändringens lagar (om sådana går att fastställa) som är den fasta punkten?
Martin, vid sidan av ett stort antal intressanta synpunkter så visar det sig att du slarvat med dina Lenin-studier. "Imperialismen, kapitalismens högsta stadium" skall det vara. Inte det sista. Det kan finnas en nedgångs- och upplösningsperiod, och kanske vi befinner oss där. Men bortsett från denna bock i kanten så ritar du upp ett scenario som låter troligt. Lenin (och hans föregångare liberalen Hobson) skulle nog ha talat om rentiär-stater i stället för gentrifiering, men innebörden verkar vara densamma: stater som lever på vad andra producerar åt dem. Men eftersom större delen av inkomsterna knycks av en liten gnidig överklass kommer slutresultatet att bli en mycket tydlig motsättning över hela världen mellan "uppe" och "nere". Eller mellan världsproletariatet och världsbourgeoisin, för att uttrycka det på annat sätt. När rentiärstaternas proletariat känner kniven mot strupen kan det gå under eller förena sig med massorna i Tredje världen.
Det som skulle kunna störa den utvecklingen är ett allmänt råvarukrig som Martin antyder. Och frågan är om inte Libyen kan sättas in i det sammanhanget. Afrika är fortfarande internt svagt och splittrat, och kan inte på samma sätt som Asien och Latinamerika hävda sig mot nykoloniala övergrepp. Därför riskerar kontinenten att bli ett slagfält mellan asiater, europeer och nordamerikaner som kämpar om råvarukällorna. Hur kommer "vänstern" att ställa sig där? Vi har nog en del av facit redan.
I verkligheten finns också olika kollektiv som bekämpar den rådande världsordningen av olika skäl. Oftast för att den rådande världsordningen berövar dem deras resurser och placerar dem i en underordnad position.
SvaraRaderaDet skulle vara intressant att ha ett begrepp för alla dessa kollektiv eftersom de har gemensamma intressen, åtminstone i bemärkelsen att en försvagning av världsordningens härskande klass gagnar dem alla.
Detta är, om man säger så, en mer omedelbar intressegemenskap än vänsterns som mer handlar om vad de önskar sig för alternativ utveckling. Men även här är det luddigt.
Det finns en tradition inom vänstern att vad man vill ha är "more of the same" dvs mer "utveckling". Mer av allt som kapitalismen föreslår, utom möjligen ojämlikheten då förstås. Mer industrier, mer rationalitet, mer konstgjordhet, mer BNP.
Det är givetvis ett rationellt program om alternativet är t.ex. fortsatt bubbelekonomi och mer pyramidspelssamhälle. Men är det a. viktigare att åstadkomma detta än att försvaga den globala kapitalismen och b. vad vi verkligen skulle vilja ha på sikt?
Det där med "mer" påminner om hur fackföreningskommunisterna agerade förr. Ville sossarna har fem öre mer i timmen krävde kommunisterna tio! Det var radikalt!
SvaraRaderaPå tal om termer: det finns ju "anti-globalisering", men den faller ju på att en massa folk i den rörelsen inte alls är emot globala lösningar när så är lämpligt. Inte jag heller. Krångligt fall. Och jag tror fortfarande att det är mer framtidsinriktat att tala om vad man vill göra och vad man är för, än att bara gnida på vad man är emot. Det är mer konstruktivt att rita upp vad man vill göra än att bara klaga på andra. Klagomålen kommer ju ändå fram indirekt när man talar om vad man vill ändra.
Jan, "över"klass och "under"klass är väl också rätt konventionella uttryck. Men namnen kan väl kanske motiveras med att överklassarna trampar på underklassarna...
SvaraRaderaAlternativ Stads motvilja mot att placera in sig i den s.k. vänster-högerskalan, att inte låta ideologierna vara "strängt underordnade" de praktiska lösningarna, påminner lite om de tidiga marxisternas tal om en "vetenskaplig socialism". Själv tror jag inte att man helt kan göra sig fri från ideologier. Det går knappast att vetenskapligt bevisa för en genomsnittlig finanskapitalist att det är önskvärt med ett annat samhällssystem, där jämlikhet och demokrati råder.
Björn, kanske är det för att din blogg inte är mainstream som gör den intressant? I allafall tar du upp en del mindre vanliga ämnen. det tycker jag är kul.
SvaraRaderaVänster-höger tror jag är passe i politiken.
För att få någon progress som Martin skriver tror jag det behövs nytänkade.
Även om du anser miljörörelsen gått i stå så har dom en ett bra koncept som attraherar många väljare.
Fokus är "ideologin" miljö och sedan ta valda delar från den traditionella vänstern och en del bra saker från den borgeliga sidan.
Personligen anser jag dom förlorar på att vara i "vänsterblocket" istället för att agera självständigt men det kanske är enda alternativet i tvåpartistaten Sverige?
Eldorado
Tack, de som vill läsa totalt förutsägbara bloggar har andra skribenter att välja på tror jag. Om man nu vill ha en "intellektuell profil" så bör man vara redo att se saker från olika håll. Jag tror detta är kärnan i Marx' och Engels' tradition som jag naturligtvis försöker hålla fast vid utan att vika en tum!
SvaraRaderaAngående miljö så var faktiskt kritik av miljöförstöring i industri och jordbruk en (förbisedd) komponent i den tidiga marxismen, men sedan bortglömd när Sovjet och andra stater skulle snabbindustrialisera. Men i dagens läge antar jag att för Sveriges del så är nog Vänsterpartiet och andra vänsterorganisationer (vad man nu menar med denna term, ja) väl så goda miljökämpar som Miljöpartiet. Undrar om inte MP faktiskt håller på att gå under som just miljöparti i sin iver att få komma med i någon regering. Vi får se, det beror av hur mycket medlemmarna tål av konstiga kompromisser.
Ja, jag har slarvat väldiga med just Lenin, det jag skrev var från en googling.
SvaraRaderaMen kan inte den kapitalistiska imperialismen, den där kapitalisterna själva bygger världsomspännande organisationer vara det stadium som gör samhället moget för en global revolution. Instrumenten för global resurshantering finns liksom redan på plats.
Gentrifikation använde jag som begrepp för att anknyta till hur kapitalet verkar för ekonomisk segregation inom länders gränser. I sthlm ser man ju gentrifikationen väldigt tydligt, hur man försöker skapa rikemansreservat där de slipper umgås med pöbeln och pöbeln slipper se deras överdåd och bli förbanade. I de fattiga kommunerna skall arbetarna få slåss inbördes om en utifrån mer och mer krymt kaka, där gör SD ett jättejobb för gentrifikationshögern.
Just det där om imperialistiska konflikter så tror jag du har rätt om afrika. Svenska media sysslar som bekant inte med omvärldsbevakning så de flesta vet nog inte vad kineserna håller på med i afrika. Men där går de fram med metoder och en hårdfördhet som ibland får våra egna kapitalister att framstå som änglar. Så du kan ha rätt, Afrika kan mycket väl vara skådeplatsen för nästa imperialistiska urladdning i kampen om resurserna. (Som min kompis sa idag: Jag saknar det kalla kriget, det kändes som en mycket stabilare situation än världen idag.)
Jag tycker att det du ritar upp stämmer, hur kapitalisternas sätt att organisera omvärlden sprider sig över hela denna planet, och det kommer att leda fram till en världsomspännande revolution. Inget knepigt med det, när du läst igenom Lenin ordentligt så ta en titt i Kommunistiska Manifestet, där finns det här beskrivet som det såg ut 1848. Rentiärstater kanske inte fanns då, men redan 1847 skrev Marx om perioder när folk blir som galna och skall göra pengar av pengar utan något arbete däremellan. Och baksidan av den processen ser vi ju idag i de orter och länder som hamnar i bakvattnet och där världens sverigedemokrater (och ännu värre figurer) värvar anhängare.
SvaraRaderaHannu: Även jag tror att ideologier är nödvändiga - men farliga. Om man säger så: verktyg som när som helst kan ta kommandot över en. Det där utvecklar jag mer på http://www.folkrorelser.org/demokratins/kap1.html#cykel under punkt 5.
SvaraRaderaPS: Dessutom är det klart att Alternativ Stad - liksom hela Jordens Vänner - håller sig med nån sorts ideologi. Men som står i citatet aktar vi oss för att precisera den längre än vad som behövs.
SvaraRadera