Bilden ovan kommer från Indiska Vetenskapsakademins tidskrift Current Sciences och en artikel som behandlar trepanering. Det är ett gammalt sätt att angripa ohälsa som förknippas med skallen och går helt enkelt (enkelt?) ut på att man med ett spetsigt verktyg tar sig igenom skallbenet. Artikeln heter First evidence of brain surgery in Bronze Age Harappa och det är alltså den gamla Induskulturen det handlar om. Det var en bronsålderscivilisation som fanns i det som nu är Pakistan, längs Indus, men också hade förgreningar in i västra Indien. Den försvann cirka 1500 år innan vår tideräkning. Harappa var en av de städer som återfanns när själva Induskulturen återupptäcktes på 1920-talet, men just de här kranierna påstås komma från Kashmir och finns i Kolkata numera.
Bilden nedan, upplockad via Populär Arkeologi, men ursprungligen härifrån, visar en 4400 år gammal håltagen skalle. Man har hittat den i nuvarande Turkiet, vid Svartahavskusten. Märkligt nog verkar patienten ha överlevt ett tag eftersom såret ser ut att ha läkts, enligt forskarna.
Den som läst Heidenstams gamla Svenskarna och deras hövdingar minns kanske att i första kapitlet - det om Ura-Kaipa - förekom det stenåldersgubbar med hål i huvudet. Trepanering har förekommit, och förekommer fortfarande, på olika håll i världen. Ibland är det mental ohälsa man är ute efter, men det kan handla om mer "normal" kirurgi (där skalpellen kan vara en skärva vass vulkanisk sten) som skall försöka bota huvudskador på grund av hårda slag, kronisk huvudvärk och dylikt. De håltagna kranierna som indierna undersökt uppges vara cirka 4300 år gamla, alltså inte så långt ifrån det man funnit vid Svarta havet.
Forskarna spekulerar över den här teknikens ursprung: eftersom den verkar rätt likartad överallt där den har praktiserats skulle man kunna tänka sig att den spridits mellan olika folkgrupper. Själv tycker jag att det kan vara en rimlig tanke vad det gäller Europa och Asien, men man har trepanerat även i Sydamerika och var väldigt tidigt ute med det, och det är svårt att tänka sig att impulser kunnat sprida sig därifrån över Atlanten eller Stilla havet. När nu andra avancerade tekniker, som metallurgi och skrift, kunnat uppfinnas på flera ställen oberoende av varandra så skulle väl detta radikalmedel mot hårda slag i skallen och huvudvärk också ha kunnat skapats av lokala snillen på många håll?
Jag tycker det inte är konstigt hur detta kan uppstå. När jag varit riktigt bakis efter nån osund aktivitet, så har jag ibland haft sådan huvudvärk att jag blivit helt desperat. En migränhuvudvärk och avsaknad av medicin som lindrar kan nog få offeret att vilja öppna skallen och leta efter vad det är som gör ont! :)
SvaraRaderaFinns också en bok som jag inte läst men som handlar om denna aktivitet i modern tid, titeln är: How I drilled a hole in my head. (Eller om det var, how I drilled a hole in my wifes head.)
Jaja, bara dom håller sig borta från min skalle!
SvaraRaderaMen läs på den här sidan, det är ju ett "permanent high"! Botar massa åkommor och gör dig ung i sinnet!
SvaraRaderahttp://www.kookscience.com/2010/i-drilled-a-hole-in-my-head/
Det är nästan så man blir sugen. Fast det är klart, jag vill inte bli smartare (min personliga åsikt), för omgivningen har svårt att förstå mig redan. (Personligen tillskriver jag det till att alla andra är dummare, det kan naturligtvis förhålla sig tvärt om, men varför skall jag företräda den åsikten, den företräds redan av de flesta. :)
Urrk! Nej tack!
SvaraRaderaNog lika bra, jag kommer ihåg när jag var ung i sinnet, jag var en komplett idiot.
SvaraRaderaMen läser man vittnesmålen där så är det uppenbarligen en sån där sak som gör att patienten upplever att något händer. Det har ofta varit sådana saker som utgjort grunden för den gammaldags medicinen. Början av seklet användes opium och cannabistinktur emot varenda krämpa, för paienten kände något och kände sig lite bättre. Om hål i huvudet ger en lite liknande känsla så kan man förstå att det kunde bli etablerat i läkekonsten. På den tiden hade man bara patientens vittnesmål och egna erfarenheter att gå på, vilket gjorde att euforiserande substanser givetvis fick en central roll då vittnesmålen blir väldigt positiva.
Idag kan man gnälla om sådant men på den tiden så stod väl valet mellan att dö i plågor eller dö med ett leende, jag väljer det senare.
Jag köper inte det här, inte ens med ordentlig bedövning!
SvaraRadera