Här ett citat där Anders Svensson polemiserar mot Erik Svensson
Vi kallar aldrig oss själv för trotskister och de flesta som är med i nån av Fjärde Internationalens organisationer är förmodligen mycket tveksamma eller helt avståndstagande till mycket av det Leo Trotskij gjorde och sa. Hans kritik av stalinism, byråkratisering och fascism är sådant vi i allmänhet håller med om, men ytterst få inom Fjärde Internationalen ska nog idag betraktas om leninister. Sådana strömningar är idag betydligt starkare inom vänsterpartiet och dess syskonpartier än inom Fjärde Internationalen. Så det som Erik Svensson tycks mena är trotskism har knappast något stöd i verkligheten, i alla fall inte inom Fjärde Internationalen vars stadgar faktiskt är uttalat antileninistiska.
Hoppsan, måste erkänna att här kommer nyheter för mig också, men det kanske beror på att jag inte följer med så mycket vad som händer på den ... före detta trotskistiska flygeln, eller vad man skall kalla den. Att "ytterst få inom Fjärde Internationalen" kan betecknas som leninister är nog ett uttalande som "stalinisterna" (ett fullständigt omöjligt gummi-uttryck som verkar kunna betyda nästan vad som helst) hurrar för, men att stadgarna är "uttalat antileninistiska" borde väl vara snudd på sensation. För har inte anknytningen just till Lenin varit en av trotskisternas stora slagnummer, även om Lenin själv inte var så förtjust över Trotskij alla dagar? Sedan kan man ju undra över den "leninism" som påstås finnas hos Vänsterpartiet, var hittar man den? Den är väl i alla fall inte värre än att Socialistiska Partiet i Stockholm (med i Fjärde Internationalen) varje år kan traska med i Vänsterpartiets tåg så vitt jag vet. Samtidigt kastas ju gärna beskyllningen om "stalinism" mot fridfulla vänsterpartister, så man kan ju undra hur detta går ihop.
Varför ödar man tid på att ens fundera över sånt där tjafs? Över till något viktigare:
Jag har samlat ett lager artiklar om antropologi i datorn och nu är det verkligen dags att ta hand om dem. Antropologi är läran om människan, och utan människan skulle denna blogg vara totalt meningslös. I en av artiklarna kan man läsa om figurer som är Western, Educated, Industrialized, Rich, and Democratic, or ‘WEIRD’ . Jo, det låter som ännu en konstig förkortning som någon undersysselsatt journalist hittat på, men det här är knepigare än så, och av betydelse för hur vi ser på psykologiska undersökningar som antas behandla "den mänskliga naturen" (vad det nu är för något).
'Egendomlig', 'konstig', 'sällsynt', 'kufisk' är några av de översättningar av 'weird' som finns i mitt gamla lexikon. Vi kan lägga till en statistisk term, 'utliggare', så kanske bilden blir klarare så småningom. Utliggare är udda data som ligger långt från huvudsvärmen av datapunkter. Det kan vara extremvärden som kanske kan ignoreras, eller mätfel i undersökningen. Eller de kan vara en udda avvikelse som ändå är intressant att studera. Men om man tror att utliggarna - de som är sällsynta, weird - är det viktiga resultatet i ens undersökning och bortser från huvudmassan av data har man ställt världen på huvudet och kan få väldigt konstiga (weird) resultat. Vad är då WEIRD-typerna för ena, och vad är det för fel på dem?
Svaret på första frågan är att det ofta handlar om studenter som deltar i olika undersökningar. Och de rekryteras väldigt ofta från grupper som just är Western, Educated, Industrialized, Rich och Democratic, eller ‘WEIRD’. Urvalet tycks bli oerhört skevt.
A recent survey by Arnett (2008) of the top journals in six sub-disciplines of psychology revealed that 68% of subjects were from the US and fully 96% from ‘Western’ industrialized nations (European, North American, Australian or Israeli). That works out to a 96% concentration on 12% of the world’s population .... Or, to put it another way, you’re 4000 times more likely to be studied by a psychologist if you’re a university undergraduate at a Western university than a randomly selected individual strolling around outside the ivory tower.
Moreover, psychology is disproportionately American, and especially English-speaking, even compared to other scientific fields. 70% of all psych citations originate from US research institutions, compared with 37% in a field like chemistry, and the top four countries for psychology citations are all English speaking.
Med andra ord finns en snedfördelning som dels riktas mot ett litet antal länder, och dels mot mindre grupper inom dessa länder, samtidigt som forskningen antas ge kunskap om människor i största allmänhet.
... WEIRD subjects are particularly unusual compared with the rest of the species – frequent outliers. The domains reviewed include visual perception, fairness, cooperation, spatial reasoning, categorization and inferential induction, moral reasoning, reasoning styles, self-concepts and related motivations, and the heritability of IQ. The findings suggest that members of WEIRD societies, including young children, are among the least representative populations one could find for generalizing about humans. Many of these findings involve domains that are associated with fundamental aspects of psychology, motivation, and behavior – hence, there are no obvious a priori grounds for claiming that a particular behavioral phenomenon is universal based on sampling from a single subpopulation.
Det är så illa att de universitets-kids i USA som dominerar undersökningarna avviker inte bara från icke-amerikaner utan även från USAmerikaner som inte är på universitet, och de avviker till och med från sina föräldrar i vissa avseenden. Omdömet är således att det här är den sämsta gruppen att studera om man vill ha fram fakta om "människan" generellt. Det är inte säkert att en USA-students uppfattningar om rum och tid, ärlighet eller sätt att resonera om moral kan generaliseras över till en bonde i Swatdalen i Pakistan idag eller ens studentens far- och morföräldrar hemma i Staterna.
Det är en lång artikel som innehåller en hel del resonemang fram och åter (exempelvis om WEIRD är en bra term för studenter i USA, det kanske borde vara "Materialist, Young, self-Obsessed, Pleasure-seeking, Isolated, Consumerist, and Sedentary (MYOPICS)". Eller man kan helt enkelt bortse från alla lustiga förkortningar och konstatera att om man vill hitta typiska representanter för hur "människan" uppför sig så måste man ha fler undersökningsobjekt än studenter i USA och några andra rika västländer i sitt statistiska urval.
Ja, det där jävla tjafset om etiketter hit och dit har väl pågått i snart 50 år. Jag är trotskist, jag är marxist-leninist, jag tillhör den 5:te internationalen, jag tillhör den fjärde och jag tillhör den "första". Etiketter är precis som mycket annan ondska här i världen förenklingar av verkligheten och det skall sannerligen inte en socialist ägna sig åt, en socialist ser till helheten naken och oförenklad.
SvaraRaderaEn socialist tar den framkomliga vägen och den väg som fungerar idag, han sitter inte på sin kammare och snöar in på Lenins revolutionära teorier, intressant läsning för den akademiskt lagda socialisten. Men den sanna revolutionären skiter i vad tidigare revolutionärer sagt och gjort, hade de dugit hade revolutionären inte funnits. Således kan man konstatera att det inte finns några revolutionärer inom de etablerade vänsterpartierna.
Jag tror de gick på några möten och efter att de öppnat truten, mötts av testuggande och etiketterande tills de tröttnade och gick hem och revolutionerade sitt barskåp.
Vad gäller det allvarliga.
SvaraRaderaSelektionsbias förekommer oerhört mycket i alla sk statistiska bevis. Medicinare är exempelvis extremt dåliga på statistik och har svårt att studera multipla variabler, dåligt utredda bakgrunder där gemensamma faktorer inom den studerade populationerna än just den ENDA variabel de tittar på just då. Den som kan multivariat dataanalys förstår att envariabelstudier är tämligen meningslösa, de kan lika gärna var helt fel som helt rätt, det kan man dock inte veta för man har bara kollat på en. Visst finns det trix för att få sina en-variabelstudier mer sannolika att de beskriver verkligenheten, men i en N-dimensionell rymd av beroende och oberoende variabler där många är okända eller helt enkelt inte studerade, då är ofta en en-dimensionell studie meningslös.
Men det är ett problem för detta betyder att oerhört mycket som vi tror oss veta om människan, samhället, hälsa osv är nonsens. Det kommer ta mycket lång tid att åtgärda det här problemet.
Har för mig det fanns en 2½-international ett tag också ...
SvaraRadera... men över till det allvarliga: Ett sätt att minska snedvridningen som hävdas i artikeln verkar ju vara att helt enkelt sprida forskningen över fler grupper. Dra ner på antalet USA-studenter och in med fler hembiträden i Buenos Aires och hamnsjåare i Alexandria!
Och inte för att jag vet mycket om statistik, men vad jag lärt mig är att även om siffrorna finns där och verkar glasklara så måste det finnas någon som tolkar dem också, och försöker förstå om de är så säkra så att man är verkligheten på spåren. Har för mig att det finns ett läroboksexempel på det: man kunde samköra statistik för mental ohälsa och radiolicenser i England på trettiotalet och fann ett klart samband. Båda steg. Men var det verkligen ett samband, eller fanns det andra faktorer med i spelet?
Jag är också lite förvånad över det klara avståndstagandet från leninismen. Trotskij och trotskisterna kallade ju sig länge för "bolsjevik-leninister".
SvaraRaderaGemensamt för trotskister av olika schatteringar har varit kritiken mot den demoniserade "stalinismen". I kritiken mot byråkratisering och växande privilegier i Sovjet, måste man rimligen ge dem rätt. Men man har vad jag kan se ingen vettig definition av den "stalinism" man avskyr, och som man klistrar på andra regimer och partier än det sovjetiska.
"Stalinisterna" har nog gjort motsvarande misstag, tror jag, när man dragit alla s.k. trotskister över en kam trots att de haft väldigt skilda uppfattningar om det mesta (utom avskyn mot "stalinismen").
Haha, vi buntar ihop dom till "trotskist-stalinister" hela gänget så fort dom säger något vi inte gillar! Det kallar jag att "ge betalt för gammal ost"!
SvaraRaderaJag var opponent på en magisteruppsats inom klinisk kemi. Det gick ut på att studera vissa misstänkta geners koppling till tjocktarmscancer. Det experimentella arbetet var gediget och välgjort, men den databearbetningen lämnade massor att önska. De fick inget resultat alls av studien, då de gjorde som så att de kollade på en gen i taget.
SvaraRaderaJag ställde frågan om det inte var troligt att det hela var lite mer komplicerat än så, att det var flera gener måste muteras i olika permutationer för att tjocktarmscancer skall uppstå. Svaret var att personen(även handledaren) inte visste hur en sådan analys skulle göras.
Det var dagen då mina ögon öppnades och jag insåg att bakom elfenbenstornens putsade fasad så hölls verksamheten ihop med Duct tape och tuggummi.
Det kanske behövs åtminstone en person som kan statistikens teori och praktik i varje forskargrupp? Antar att det är ganska lätt numera att packa en dator med siffror och köra någon sorts analys, regressioner eller så, men då kommer det ju ut en massa data som måste tolkas också. Men har man ingen i närheten som kan de där grejorna förstår jag att det blir knepigt. Men det är bättre att folk erkänner att de inte klarar av vissa saker än att de drar fram en massa siffror som ser fina ut men som kan vara rent åt helsike och lura allmänheten i något avseende. Handlar det om statiskt bearbetning av medeltida dopfuntar på Gotland spelar det ju ingen större roll om det blir fil, men om vi tar medicin, eller samhällsfrågor som får folk att tro att ungdomen har blivit nazister, så är det en annan historia. Och värre än bara tuggummi.
SvaraRaderaUrsäkta om jag spammar tråden, men detta är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat.
SvaraRaderaNärmare det du tog upp. Ta studier som visar att ett glas vin om dagen är bra mot cancer. Där har vi ett typiskt misstänkt selektionsbias, för vilka är det som dricker ett glas vin om dagen? Är det arbetaren i den skitiga industrin? Är det socialbidragstagaren i en tät betongförort? Är det tunnelbanependlaren? Är det kanske så att det finns en övervikt för tjänstemän från villaområdet utan tung trafik precis brevid? Kanske fler gröna-vågare i en stuga med vita knutar på landet? Detta och en stor mängd andra frågor bör besvaras.
Därför tror jag sällan på de sensationella medicinska nyheter som slås upp stort i aftonbladet. Det är sällan som källan till dessa sensationsrubriker är särskilt seriösa eller noggranna pekoral.
Kvälls- och veckopress bör man nog undvika om man vill ha seriös information om vissa saker, och frågan är om inte morgonpressen är på väg ner i samma dyhåla. Vad det gäller vissa saker, som exempelvis sjukdomar, får man väl inse att en del av dem kan utlösas av ett antal samverkande faktorer, och fördröjas av faktorer som verkar åt något annat håll. Och vinalkisen kanske inte får cancer - men skrumplever och fylldille i stället! Man får göra som Tage Danielsson uppmanade till: tala i sannolikheter!
SvaraRaderaPS. Vad det gäller sambandet mellan media och alkohol kanske man bör väga in ett rätt kraftigt alkoholberoende i journalistkåren i bedömningen av artiklars sanningsvärde också! DS
SvaraRaderaDet oviktiga är tyvärr inte så oviktigt. Så länge som folk - ofta duktigt folk som vet hur en slipsten ska dras - går omkring och etiketterar sig på det här sättet kommer vi att tvingas ägna vår tid åt alldeles oviktiga gräl.
SvaraRaderaTyvärr lämnar tider av intensiva stridigheter efter sig ett lager i medvetandet även hos efterkommande barn och barnbarn, ett lager som ältas och ältas efter det att de frågor man stred om har slutat att ha någon som helst betydelse. Och tyvärr upptar detta den plats som skulle behöva intas av mer aktuella frågor.
Jag skulle vilja gå så långt som till att hävda att även begreppet "vänster" idag har blivit helt kontraproduktivt. Där flockas en massa människor som i viktiga konkreta aktuella stridsfrågor hamnar på helt olika sidor, samtidigt som folk som inte alls känner sig hemma under den beteckningen gör gemensam sak i andra med dom som gör det.
Kort sagt, det har blivit ett frimureri mer än en social kategori. Och en subkulturell grupp snarare än en politisk.
"Din dumma farfar hade fel vid partisprängningen 1917 och då är du också dum!"
SvaraRaderaDet är klart att vänstern i likhet med bofinken inte kan se ut hur som helst. Det kan lösas antingen med stenhårda utrensningar eller genom att man, som du verkar tycka, släpper begreppet. Då har man också släppt en viktig del av det politiska arvet från franska revolutionen. Törs man göra det efter bara drygt 220 år?
Om man skulle uppfinna den nya skälle-kategorin "trotskist-stalinist" och ropa det efter alla som man inte gillar? Det skulle nog göra en och annan förvirrad.
Begrepp som inte längre står för något särskilt mer än den allra vagaste känsla av kompisskap kan nog tryggt släppas.
SvaraRaderaJag skulle hellre se nya begrepp som tar sin näring ur dagens konflikter. Alla som bekämpar det globala kapitalet borde ha en gemensam etikett som utesluter posttrotskister som hejar på densammas bombningar i Libyen, till exempel.
Alkoholvanor sägs höra till topp 5 för orsaker till just cancer. Men den forskningen kan vara samma sorts dålig statistik som kommit fram till. Då sexualvanor och rökning ligger ovanför alkohol i den listan, att sex ligger på listan beror nästan helt på ett enda virus. Alkohol medför även levercancer. Men jag tror att sådan forskning inte är så seriös, nån vinfantast som läste om alla antioxidanter i vin och tyckte det skulle vara kul att "forska" på det. Cancer är en till stor del ärftlig ålderkrämpa, du kan inte garantera dig fri lejd genom att äta och dricka på speciellt sätt. Men folk gillar att ha en känsla av kontroll över det de inte kan kontrollera.
SvaraRaderaJan,
Håller med, vänster är en etikett som inte heller fyller så stor funktion, det kan betyda allt ifrån kommunist/anarkist till en som är för kapitalism.
Men jag tror det eviga etiketterandet har att göra med folks sökande efter konsensus, de vågade inte strida inbördes inom partier (konflikträdda jävlar) så man rensade ut och satte etiketter på folk. Folk är konflikträdda och tror att avvikande åsikter i en grupp försvagar densamma. Men jag hävdar att konsensus är värre. Detta är min åsikt om konflikt och konsensus inom organisationer:
Konsensus är stagnation, konsensus är diktatur. En organisation som är organiserad kring konsensus är svag och stelbent, den klarar inte förändras med omgivningen.
Konflikten är demokrati, konflikten är en styrka. Tycker alla lika så har du bara Plan A inom organisationen, råder en ständig konflikt inom organisationen så har du Plan A, Plan B, Plan C osv. Man följer den för stunden mest framkomliga som de flesta tror på, men när förutsättningarna förändras kanske Plan B eller Plan C är bäst, då är det tur att man har kverulanter i verksamheten som redan smygjobbat lite på dem.
För att garantera demokrati när ett socialistiskt parti tar makten, då måste det partiet ha en bred och ständigt pågående inre konflikt. För demokrati är sannerligen inte konsensus inom ens de mest självklara saker.
Renlärighetsivern kommer kanske från att de som en gång startade rörelserna hade liten erfarenhet av demokrati och de stridigheter som demokrati medför.
Vi praktiserar detta i vårt företag, vi är bara tre kumpaner, men våra styrelsemöten är för det mesta långa gräl (Vi är mycket nära vänner trots allt grälande). Men mer än en gång under dessa år har vi räddats av att tjurskallen som blev överkörd hade jobbat med sin idé vid sidan om, när huvudspåret fallerade kunde han då dra fram plan B ur sin hatt.
Demokrati ger en förvisso stormig men emot omvärden robust organisation, det är det som har gjort demokrati till ett så bra system. Vår egen riksdag torde vara ett lysande exempel på hur demokrati degenererar, genom att konflikter byts mot ett konsensus av kompromisser, när det fortgått tillräckligt länge så blir rösten meningslös. Varför verkar alla riksdagsmän vara likadana? Konflikträdsla.
Hur kan ett parti som inte kan hantera konflikt tro att de skall kunna styra ett land eller en värld?
Jag gör även ett försök att koppla ihop detta med flockdjurets styrka. Flockdjur är oftast inte så genetiskt homogena, de är så att säga ooptimerade. Men trots detta så är det flockdjuren som fyller världen. När förutsättningarna förändras under flockdjurets evolution så har de ett rikt genetiskt materiel att ta av för att möte de nya betingelserna. De genetiskt homogena arterna har inte den fördelen och går ofta under då omgivningen förändras.
Låt oss bejaka flockdjuret i oss själva och skapa en organisation där det råder ständig konflikt om vem som håller ordförandeklubban och vilken riktning som drivs just då.
Människan kanske är genetiskt "konflikträdd". Det är jobbigt, obehagligt och otrevligt med oenighet...
SvaraRaderaVi måste lära oss att det är bra med olika åsikter och med debatt. Sokrates blev ju dödsdömd för att han ställde för mycket besvärliga frågor. Det är en kontraintuitiv insikt att bråkmakare är nyttiga, och att de i varje fall bör tolereras. Voltaires och John Stuart Mills idéer var inte självklara, som man kanske inbillar sig. Bekännelser till värdet av "demokrati" är nog ofta bara läpparnas bekännelser.
Hannu,
SvaraRaderaja, det bör läras ut, kanske på historialektionerna, när man går igenom männsklighetens utveckling genom årtusenden. Hur det är bråkmakarna vi minns och hur det var de som var viktiga för en utveckling av samhället. Hur många bråkmakare vi nackat fått rätt efter sin död. För är inte det man borde lära sig av historien? Att h*n som springer och sparkar omkull sandslotten fyller en funktion.
Framsteg är alltid självklara i backspegeln, därför brukar jag säga att utveckling/vetenskap är att påpeka det mest uppenbara och självklara. (Så allt krångligt är jag misstänksam mot.)
Min teori kanske faller dock, för jag har rest och träffat folk från olika länder. Vissa av de jag träffat har varit från länder där man inte är lika konflikträdd som svensken ofta upplevs vara och jag kan sannerligen inte påstå att deras demokrati fungerar så där himla bra den heller, om man får tro vittnesmålen.
Jag är nog skeptisk till att man skulle kunna "lära ut" demokrati på historielektioner. Då handlar det mer om en sorts indoktrinering. Det är nog bara genom praktiska erfarenheter man blir övertygad, att diskussioner där olika åsikter bryts, kan leda till nya insikter.
SvaraRadera