August och "svart Athena"

Jag vet inte om debatten om "Svart Athena" fortfarande pågår. Kanske ännu någon sitter i ett hörn och gnisslar tänder? - För den som inte känner till det handlar det om några böcker som hävdade att den antika grekiska civilisationen har asiatiska och afrikanska rötter, att Athena kom från Afrika med sin lärdom till de grekiska bonnläpparna. Författare är den lärde professorn Martin Bernal, son till den brittiska lärdomsgiganten J. D. Bernal som skrev bland annat Science in History.

För mig var det inte så nytt och märkvärdigt, men i länder där rasfrågor är viktiga och upprätthållandet av ett vitt inhemskt ursprung till den europeiska civilisationen är omhuldat, där är det upprörande att antyda semitiskt eller afrikanskt inflytande varit avgörande! Grekland skall vara vitt som en staty i vit marmor - fast vi numera vet att grekerna målade skulpturerna i klara färger! Och Bernal visar hur ett vitt självskapat Grekland konstruerades fram från slutet av 1700-talet, trots att de klassiska grekerna själva hävdade att de hämtat mycket av sin lärdom utifrån. En del gillade det inte, måhända drev han en del teser för långt, men det var nog det där med det svarta som han tyckte sig finna under det vita som skapade de upprörda reaktionerna.

Del ett av Bernals verk. Black Athena. The Afroasiatic Roots of Classical Civilization. 

Nåväl, den unge journalisten Strindberg går på utställning och ser på arkeologiska föremål som grävts upp i det som motsvarar dagens Libanon, vad jag kan förstå. Och så kommer hans rapport i Dagens Nyheter 17 juli 1876

Doktor Carlo Landberg, som under några år sysselsatt sig med grävningar i Syrien, har efter sin hemkomst förärat svenska staten större delen av sina fynd, vilka för tillfället blivit uppställda och ordnade i Slöjdföreningens musei lokal, där de tills vidare kostnadsfritt visas för allmänheten. Meningen är att härigenom lägga grunden till ett orientaliskt museum. Nyttan av ett dylikt skall man snart inse om man med ledning av de upplysande etiketterna tar en översikt över de föremål som utgöra stommen till det blivande museet. Alla dessa fornsaker äro samlade från det lilla transitolandet Fenicien, som just genom sitt läge vid havet kom i beröring med många länder såsom Egypten, Persien, Assyrien och som överförde den asiatiska kulturen till Rom via Grekland. Man skall sålunda snart komma underfund med att Fenicien med sin beprisade självständiga kultur icke ägde någon sådan, att fenicierna icke ens uppfunnit glaset eller purpurn, att deras religion var ett mixtum compositum av judiska, persiska, assyriska, egyptiska m. fl. traditioner, men, att samma lilla land, vilket levde som schakalen på det som de stora kulturlejonen lämnade, genom sin världshandlande makt utskeppade detta utsäde till det övriga Europa, att det just av sin brist på ursprunglighet genom att hos sig samla och upptaga vad de andra nationerna ägde bäst blivit likasom ett stort orientaliskt museum, där forskaren i dag kan plocka ut de olika bitarne och utleta deras ursprung.

Vad man vidare skall finna av dessa lämningar från en förgången tid är att civilisationen verkligen börjat litet ostligare än Grekland och Palestina och detta just är eller bör vara ändamålet med orientaliska studier att icke låta dessa gudar kallade Antiken och Judendomen förkroppsligade i utmärkta skulpturer och en utmärkt antologi evigt kvarstå såsom oupphinneliga, eviga, ursprungliga avslutningar i en civilisation. Liksom det ligger en världsdel bakom Fenicien, så ligger det årtusendens asiatiskt arbete bakom Greklands konst och årtusendens asiatiskt tänkande bakom bibelns religion, men vad som så länge fördröjt framåtskridandet har just varit detta skenbara avbrott i den stora utvecklingen. Dessa språng, som man velat pådyvla naturen, är det orientalistens sak att visa, det de aldrig förefunnits. Vad alla tidens filosofer icke lyckats övertyga någon om, det har ju lyckats tegelstenarne i Ninive. Det får icke längre heta Rom och Grekland, ty det är Asien. (Egypten måste man räkna till orienten för att komma ifrån den stora tvisten om Egypten eller Indien ... ) Har t. ex. grekiska arkitekturen uppfunnit en enda ny form; har man icke trappan i Persien, kolonnen i Indien,kapitälen i Assyrien, lotusornamentet i Egypten! Äro icke de flesta av våra s. k. svenska folksagor från Indien! ... Assyrierna ha långt före Kristus skulpterat lejoninnor bättre än antikens och Thorvaldsens! Indiernas religionsfilosofi har kunnat inspirera en så djup och modern ande som Schopenhauers och en kinesisk hjärna har kunnat uttänka detsamma som Gutenberg och Berthold Schwarz. Egypten har ju långt före Kristus både brännvin, indelningsverk och ansvariga ministrar! Ab Oriente lux! Varför skall man leva av månsken då man har solen! Vi måste få Rudbecken ur oss, och vårt kära Manheim skall bli ändå blygsammare såsom det ägnar och anstår om det i stället för att jämföra sig med en provins så stor som Östersunds län får mäta sin obetydlighet med en världsdel fem gånger så stor som Europa!

Athena i vitt och tvättat skick - men är det original?

Det här är den egyptiska gudinnan Neith - är hon Athenas afrikanska föregångare?

Den 7 juli 1876 publicerades en kortare rapport om utställningen i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning:

Det bebådade Asiatiska Museet är under tillfällig uppställning i Slöjdföreningens musei lokal. En hastig blick på de från Syrien och Fenicien hämtade fornlämningarne lämnar ganska klar bevisning för civilisationens vandring från öster till väster och huru intet språng gives i utvecklingen. Till den grekiska konsten t. ex., som så länge och fanatiskt allt sedan Winckelmann utgivits vara ursprunglig, finner man här delvis mönstren. Ännu i våra dagar lär man ju sig i skolorna historien om Meanderslingans (a la Grecqu'ens) uppkomst såsom skulle densamma haft till urbild floden Meander vilken enligt Virgilius liksom flyter tillbaka i sitt lopp, iretortis undis) slingrar sig om sig själv, fortsätter framåt och så alltjämt tills hon kastar sig i Tyrrheniska havet. Så uppgräver man en vacker dag långt borta i Mexiko ett lerkärl med en Meander lika ren (a la Grecque) som den på våra rullgardiner och kaffekoppar, och så får man se Meandrar på mynt och örhängen grävda ur brunnar i Syrien och som bevisligen legat där sedan 1.000 år före Homer, om denne får antas ha levat 1.000 år före Kristus. Ciceros protest i »Tusculanerna» mot den grekiska kulturens ursprunglighet, vilken man tillskrivit hans högfärd över att vara romare, har sålunda visserligen icke haft, men nu fått ett stöd.

Kanske detta är ett ansikte som bär en kultur av ålder och värdighet som väl kan mäta sig med den europeiska? En femtonhundratalsbild av en drottningmoder från Benin, Afrika.

När man sitter med bättre facit i handen ser man att August, som så ofta, var på rätt spår, men att det blev blindspår då och då. Utvecklingen i det klassiska Grekland var enorm under några hundra år, vi känner ju ännu av det klassiska arvet på många sätt, det kan alltså vara motiverat att tala om ett "språng". Samtidigt är det omöjligt att isolera Grekland från omvärlden och från de högkulturer i Nordafrika och Asien som blomstrade långt innan den första joniska filosofen yttrade någon spetsfundighet. Som den dialektiska filosofin lär oss uppkommer sprången när många små steg gjorts och deras sammanlagda tyngd får den gamla strukturen att snabbt förvandla sig till något nytt.


De här citaten finns i "Samlade verk" band 4, Ungdomsjournalistik, sidan 234-5, 292-293.

Föregående inlägg i denna serie:

August om bubbelekonomi