August om skulptur

Ja, skulpturen är det som är i mitten, och så finns två målningar på flankerna. Konstnären är dock en och densamme: Olle Baertling!

Jag var för många år sedan och tittade på en utställning på Moderna Museet. Det var målaren och skulptören Olle Baertling som var konstnären. Men det där med skulpturer ...? Jag fick känslan av att det var något man gick runt på golvet för att se till att man inte snavade över metallstängerna. I övrigt ingav de inga känslor. - Strindberg som ung journalist på 1870-talet kommenterade givetvis även tillståndet för skulpturen, som på hans tid handlade om bildhuggeri:

Sinnet för bildhuggarkonsten tyckes alltmer försvinna hos publiken. Man ser högst få personer stanna framför de utställda plastiska arbetena, och de beställningar, som göras, inskränka sig till bröstbilder eller arkitekturornament. ...

Publikens likgiltighet för bildhuggarkonsten har gått så långt, att man till och med av bildat folk hör framkastas tvivel om förnuftigheten och följaktligen skönheten i att ställa ut barhuvade, halvklädda människor på gator och torg. [Notera det där med 'barhuvade' - ännu för hundra år sedan hade folk normalt något på skallen när de gick ut! (Björnbrums anmärkning)]

Det må de tycka. Ehrensvärd vågade ju tycka, att det icke fanns någon konst norr om Alperna.

Man kan väl säga att offentlig skulptur av Baertlings sort åtminstone inte bör stöta den som främst känner motvilja mot att oklädda människor ställs ut "på gator och torg". Men vill man förargas finns det ju alltid något att hitta, kläder eller ej, föreställande eller icke föreställande! Om man vill botanisera bland offentliga konstverk i Stockholm men inte kan/vill ge sig till platserna själv är den här sidan hos kommunens kulturförvaltning användbar.

Det här citatet trycktes 6 juli 1876 i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Finns i Samlade verk band 4, Ungdomsjournalistik, sidan 296-297

Föregående inlägg i denna serie här. För den som undrar varför jag inte skrivit om band 1, 2 och 3 av Samlade verk vill jag försäkra att jag läst dem men haft svårt att klämma fram något vettigt om dessa ungdomliga (men givetvis begåvade) alster. Jag kanske återkommer. Men skulpturtemat finns faktiskt i band 3, med ett litet skådespel om den danske bildhuggaren Thorvaldsen i Rom.