Neurovetenskap och/eller neuro-hajp?

Via tips hos bloggkollega Pierre kom jag fram till en artikel i tidningen Wired som berättar om ännu ett neuro-experiment som i det här fallet skall förklara varför exempelvis ekonomiska bubblor utvecklas. Experimentet gjordes med USA-studenter, och som berörts tidigare här på bloggen (i slutet av den här posten) kan det medföra oavsiktliga snedvridningar av resultatet ifall vi tror att det automatiskt är tillämpligt för alla människor överallt.

Hur som helst så verkar det som om hjärnan inte bara lär sig av verkliga erfarenheter, utan tar hänsyn till erfarenheter som man skulle kunna få. En ekonom kanske skulle prata om "alternativkostnader": "hur mycket tjänar/förlorar jag på alternativ A jämfört med alternativ B?" Och då kan det dra iväg att man spekulerar och satsar våldsamt eftersom man inte vill få erfarenheten att man inte var med och satsade - så tolkar jag det. Hypotetiska frågor och kontrafaktiska antaganden kan få oss att göra dumheter. Samtidigt är det ju den sortens tänkande, när man går utanför det givna nuet, som gör att vi utvecklar oss och kommer på nya saker. Det är alltså ett tveeggat verktyg vi har i skallen, det kan skada och det kan hjälpa, alltefter omständigheterna.

Det är det här artikeln handlar om - vår hjärna. En lite geggig och slingrande historia, om jag får säga det själv!

Detta är alltså ett i raden av experiment i en snabbt växande snårskog av neurovetenskaper. Jag har skrivit ganska positivt om neurovetenskap tidigare på bloggen (här är ett bra exempel). Vi får ju mer kunskaper om hur människan "egentligen" fungerar, insikter som stämmer med mycket av den klassiska filosofin men går på tvären mot marknadsliberalernas individualistiska program. Därför är det intressant att i Svenskan så refereras en antologi som tar en kritisk titt på neuro-hajpen, och det kan behövas. När vi som tillhör "den intresserade allmänheten" får tag på forskarrönen kanske vi övertolkar dem, gärna med hjälp av extra vässade rubriker i media. Artikeln är skriven av Christer Nordlund, professor i idéhistoria, och jag tror det är bra att ha idéhistoria i bagaget när man diskuterar frågor av den här typen.

Jag får intrycket av att problemet ligger i att neurovetenskapen utvecklas i en ultraliberal miljö, samtidigt som rönen i sig pekar åt annat håll. Då får man svårigheter med tolkningen. Man kan givetvis hävda att vi är vår hjärna, det kan man göra utan att det blir helt fel, men samtidigt finns ju hjärnan i flera sammanhang. Dels kan vi som Frans de Waal tala om hårdkodade egenskaper, främst den nedärvda förmågan att fungera i grupper. Det är en förmåga, en möjlighet, till att förstå hur andra varelser tänker, att man har en instinkt till ömsesidighet både i ont och gott, att man har möjligheten till språk. Dels har vi de impulser som varje ögonblick når fram till hjärnan och som gör att vi tänker och handlar på olika sätt. Och de impulserna kan komma från andra individer eller kollektiv: man kan ju betrakta marknadsliberalerna som ett kollektiv som bombarderar allmänheten med sina omöjliga kontrafaktiska teorier om individualismen som botemedel för alla samhällets problem. Forskning som bedrivs i extremt marknadsorienterade och individualistiska miljöer kommer oundvikligen att påverkas av detta, ända tills det berömda paradigmskiftet sker och man måste bygga en ny teori för att kunna ta hand om alla välbevisade data. Men kommer det att ske före eller efter en stor samhällelig krasch orsakad just av dessa marknadskrafter? Tesen att du är din hjärna kan ju i förlängningen översättas till att du har ansvar för allt som gäller dig, vare sig du kan påverka det eller inte, men är det acceptabelt? Är det fel i hjärnvindlingarna hos varje enskild individ som gör att det uppstår massarbetslöshet, eller kan förklaringen ligga någon annan stans? Sitter felet i din hjärna om du blir gammal och förvirrad och misshandlad på ett äldreboende?

Min amatöristiska poäng blir därmed att vi visserligen "är våra hjärnor" så tillvida att varje person har sin egen hjärna med eget innehåll, men att nedärvd hårdkodning av vissa egenskaper samt impulser från världen omkring oss gör att hjärnan ändå ingår i större sammanhang utbrett över tid och rum. I stället för att vara kringvandrande isolat är den enskilda hjärnan del i något mycket större. Tidigare fanns den i den lokala byn, numera gör elektroniken att hjärnan i ökande grad finns i den globala byn. Det kan inte undgå att påverka oss ännu mer, frågan är i vilken riktning? Neurovetenskapens viktigaste bidrag kanske inte blir att hjälpa till att förutse ekonomiska bubblor som det skrivs i Wired, det kan  komma att handla om andra saker. Men då måste hajpen och de skumma politiska intressena och affärsintressena bort.