Nästa krig undviks/uppskjuts?

Erfarenheterna från Libyen förskräcker på flera sätt. Det hindrar inte krigsaktivister att blicka mot Syrien som nytt lämpligt mål. Hur mycket det än pratas om våld mot demonstranter så vet vi att det är svepskäl (annars vore väl exempelvis Bahrein givet som kritik-objekt). Får USA/NATO/Israel igenom sin vilja kommer bomberna att regna över syrierna trots att vi med rätt god säkerhet kan gissa att mycket få syrier skulle välkomna bombardemang och militära överfall, utländska commandos och strupskärande islamister, även om de har kritik mot regeringen. Varför skall detta vara så svårt att förstå? Varför skall inhemska grupper som ropar efter intervention vara mer trovärdiga än major Quisling och Nasjonal Samling på sin tid?

När Kina och Ryssland lade in sitt veto mot en resolution som i vaga termer kritiserar den syriska regimen så kan det verka överdrivet, men det torde handla om att "stämma i bäcken". För skulle den ha gått igenom kunde raskt nya tvivelaktiga syriska demonstrationer med våldsinslag fixas som skulle ha drivit fram nya resolutioner med krav på hårdare insatser. Och som vi vet från Libyen så kunde ett beslut som "bara" handlade om flygförbud raskt förvandlas till fullskaligt krig och massiva bombningar av vad som helst. Men nu uppstår en ny respit där de aggressiva makterna visserligen kan fortsätta att fiffla bakom kulisserna, men de kan inte gå till öppet angrepp. Med tanke på hur det går i Libyen kanske de egentligen är rätt nöjda med att slippa öppna ännu en militär front. Vi får hålla tummarna för att libyerna kan hålla ut mot anstormningen.