Det har antagligen aldrig någonsin tidigare varit vare sig samhällsekonomiskt billigare eller mer nödvändigt att investera i Sverige än just nu. Det finns ledig kapacitet i ekonomin genom att arbetslösheten är relativt hög. Det demografiska generationsskiftet kommande år skulle underlättas om fler människor utvecklades i sysselsättningssammanhang än avvecklades genom långtidsarbetslöshet. Yrkeskunnande och arbetskraftsdeltagande skulle kunna öka istället för att minska i alla grupper: kvinnor som män, oavsett om man är ung eller i slutet av sin karriär, och oavsett ens bakgrund, vilken utbildning man har med sig, och hur ens hälsa- och funktionsförmåga har sett, eller ser ut.Han påpekar att det dessutom aldrig varit så billigt för staten att låna pengar som nu. Man skulle kunna sträcka sig ett steg till och använda en MMT-lösning: staten kan helt enkelt producera pengar ur tomma luften (det är inget underverk, bankerna gör ju det!) och köpa loss stillastående resurser. Har man egen valuta av så kallad fiat-typ (den är inte bunden till några andra värden) är det något som ligger inom ens kompetensområde att göra.
Apati är inte ansvarstagande; att hållbarhetsinvestera är att ta ansvar! utropar skribenten. Men apati inom näringspolitiken verkar vara det viktigaste kännetecknet för såväl regering som opposition numera. Resurser finns, såväl mänskliga som materiella, och pengar är inget problem - men där står arvodesartisterna och mest bara gapar utan att verka förstå vad som sker omkring dem. Det kan ha något med nyliberal ideologi att göra. Eller om det är så att det är spekulationskapitalet man månar om, nämligen den del av detsamma som absolut inte vill röra vid något så smutsigt som produktion av varor och tjänster?
Eller som en känd socialdemokrat sa för sjutti år sen:
SvaraRadera"/F/asta anläggningar finns i överflöd, råvarorna väntar på att bli tagna i bruk, arbetare i hundratusental går sysslolösa. Vad är det som fattas? Driftskapital att betala ut exempelvis i arbetslöner. Det vill med andra ord säga den sorts varor, som arbetarna skulle köpa för sina nyförvärvade pengar? Men det är ju i främsta rummet mat och kläder och konsumtionsartiklar över huvud. Skulle lagren av dessa hastigt bli tömda, om mera arbete sattes igång, så finns det ju arbetslösa att sätta till att göra även konsumtionsvaror. En ökad efterfrågan från dem som kommit i arbete, bör väl kalla fram en behövlig produktion. Det har sagts ofta under denna kris, men kan tydligen inte sägas för ofta, att vad världen lider under inte är brist på produktiva krafter, på de reella faktorer, som gör välstånd möjligt. Men den mekanism, som skulle hållla verksamheten i gång, har råkat i olag. Det är inte rimligt, att människorna skall med armarna i kors förbida, att den åter på något vis sätts i rörelse. Och det är inte förmätet, om de genom samhällets egna organ söker ta de produktiva resurser i bruk, som enskilda icke anser det lönande att utnyttja."
Läs mer på http://www.folkrorelser.org/rorelsemapp/dokument/wigforss.html
Åtti år sen var det förstås...
SvaraRadera