Jubelfester och jubileer

Här är ett påhäng till förbigående inlägg där 'attentat och jubelfester' nämndes: jag råkade av en händelse få korn på ett radiokåseri frampratat av veteranen Ludvig Rasmusson. Där tar han bland annat upp det där med allt slöare nyhetsmedia som gräver alltmer i det förflutna - jubileer - men allt sämre bevakar samtidens väsentliga frågor. För dagens åminnelser av det ena och det andra sköts av journalister, vilket skiljer sig en del från punschglada officiella jubelfestkommitteer under Oscar II:s tid. Och gamla händelser är ju klart enklare att hantera än saker som händer just nu och där man inte vet hur det kommer att gå. Förmodligen billigare att administrera också eftersom jobbet kan göras hemma på redaktionen.

Jag tänkte på de riktiga journalisterna, de som är ute vid fronten och tar riskerna - de är i allt mindre grad frilansare, vilket vi lärt oss i samband med svenskarna i Ogaden. Skulle deras jobb vara mindre viktigt än att försöka dra upp OS i Stockholm 1912 till en superhändelse? - I jubileumsvärlden kanske det är så?

Ludvig påpekade att den blyge Strindberg nog inte skulle ha gillat att bli jubilerad. Kanske kan man påminna om att känslorna mellan Oscar och August inte var så varma heller.

Ludvig själv. Jag ser honom ibland här i trakterna när han är ute och rör på påkarna. En gång tidigare när han pratade på radion (lungt och sansat, inte modernt flamsigt) gjorde han det häpnadsväckande påståendet att även äldre kunde klara av saker. Märkligt att inte den killen buntas ihop och skickas till Carema!