Således har jag dels tagit fram tre olika produktivitetskurvor avseende Sverige för tiden 1950- (i ett fall 1955) till 2010. Dels har jag befolkningsutvecklingen 1950-2010. Jag har mixtrat med siffrorna för att få dem jämförbara i samma diagram, så startvärde 1950 (1955) är satt till 1.
Produktiviteten avser per anställd, per arbetad timme, och hur mycket som görs i tillverkningsindustrin varje år. Siffrorna kommer från US Bureau of Labor Statistics' historiska data. Anledning till det är att man här har långtidsstatistik för ett antal länder, bland andra Sverige, och någon annan gång kanske jag vill göra andra jämförelser. Jag är alltid lite skeptisk mot statistik, speciellt när siffrorna börjar se väldigt exakta ut samtidigt som man kan gissa att det i själva verket finns tveksamheter med dem. Men om man däremot tittar på större tendenser tror jag risken för felslut kan minska. Man ser ju åtminstone åt vilket håll det drar iväg!
De svenska befolkningstalen kommer från Statistiska Centralbyråns historiska data.
Jag gjorde ett första diagram bara för att tydliggöra några relationer. Antag att den svenske industriarbetaren tillverkade en (1) spik under en viss given arbetstid 1950. Beroende av vilken produktivitetskurva vi tittar på så tillverkas 8-12 spikar på samma tid idag. Tar man kurvan för produktivitet per anställd (den översta blåa) så skulle dagens spiktillverkare vara ungefär 12 gånger så produktiv idag som kollegan för 60 år sedan. Notera befolkningskurvan som kryper längst ned i diagrammet! Den går uppåt, men långsamt. Av det måste man kunna dra en del slutsatser generellt vad det gäller utrymmet i samhället för att göra olika saker.
Produktivitet kan öka av olika orsaker. Bättre utrustning, bättre utbildad personal, bättre arbetsmetoder spelar in. Men även lågkonjunkturer som slår ut anläggningar som inte producerar så bra kommer att förbättra siffrorna i och med att bara de bättre fabrikerna finns kvar. Intressant att notera är att produktiviteten utvecklades ganska lugnt under "rekordåren", men omkring krisen i början av 1990-talet rakade kurvorna plötsligt i höjden. Kan det vara industrirobotarnas intåg som börjar märkas?
Samtidigt händer vissa andra saker på annat håll i samhället. Det är inte försörjningsbördan för pensionärer och liknande som ökar - det tar jag som en hypotes - däremot ökar bördan av att försörja ett alltmer spekulativt kapital. Jo, jag tror faktiskt att det dök upp gossar med glansiga kostymer även i verkstadsmiljöerna ett tag på nittiotalet, men jag undrar om de finns kvar. De kanske kunde ersättas av någon mjukvara?
Björn, det torde väl ha en viss betydels HUR mång som är produktiva jämfört med hur många som behöver försörjas?
SvaraRaderaStatistiken gör mig lite fundersam, har verkligen produktiviteten ökat mer i USA än i andra länder sedan 2002?
Visserligen har jag ingen statistik som bevisar motsatsen men nog har jag mina tvivel
eldorado
Även de produktiva skall ju försörjas, men det är en sidoanmärkning. Nej, i just det här resonemanget är nivån på produktionen det avgörande. Hur många kan underhållas med en given produktion vid olika tillfällen? Ta jordbruket som ett extremexempel och jämför Sverige idag med Sverige för säg 250 år sedan - idag kan några få procent av befolkningen dra fram matvaror i en omfattning som inte närmare 90 procent av folket klarade av då. En liknande utveckling har vi inom industrin, allt färre producerar allt mer. Och med datoriseringen spiller den ökande produktiviteten över på andra områden. - Betydelsen av antalet produktiva respektive icke-produktiva får jag nog ta upp separat. Obs. att det inte är någon moralisk värdering i det här, bara en notering om människorna producerar varor eller tjänster eller inget alls.
SvaraRaderaUSA - vet inte, har inte funderat på saken. Jag antydde ju att produktiviteten kan öka genom att äldre och långsammare anläggningar läggs ned. Undrar om avindustrialiseringen av delar av USA kan spela in? Samt att det har varit flera omgångar av 'jobless recovery' de senaste 20 åren. De industrier som klarat kriserna och inte flyttats utanför USA finns kvar, men med mer avancerad produktionsnivå.
På lunchen funderade jag lite över hur statistiken mäter produktivitet.
SvaraRaderaHär kommer funderingar nummer 1.
Bilproducenten X tillverkar en bil och monterar själva i en fabrik instrumentpaneler som ingår i bilen. Låt oss säga att en instrumentpanel kostar 1000 kr och det tar en timme att sätta ihop den. Den skickas sedan till löpande bander för montage.
nu kommer någon på att instrumentpanelen kan monteras ihop till halva kostnaden i "billiglandet". Det tar fortfarande en timme att skruva ihop den och tiden på löpande bandet är densamma.
Har nu biltillverkaren ökat produktiviteten? Om jag bortser från logistiken så i hans fabriker arbetas det en timme mindre för att få fram samma bil.
Det här skulle möjligen förklarar produktivitetshöjningen i USA och Sverige, men säger siffrorna något?
Min andra fundering är om läraren Nisse har 35 elever i klassen i stället för 25. Ökar produktiviteten då statistiskt sett?
När det gäller spik blir det ju ganska enkelt men världen är ju mer komplex än så.
Är produktivitet ett bra sätt att mäta på?
eldorado
Produktivitetsbegreppet har liknande problem som BNP-måttet. De mäts i "värde" uttryckta i pengar, men det vi egentligen är intresserade av är kvantiteten nyttiga produkter.
SvaraRaderaDet finns någon sorts samband mellan dessa två. Men hur ska man jämföra t.ex. en tjock-TV och en platt-TV? I statistiken lär man lite godtyckligt utgå från att 1 platt-TV motsvarar två tjock-TV.
Mäter man produktivitet helt enkelt som "förädlingsvärde" per anställd, så får man med en massa ovidkommande faktorer som lönenivå, efterfrågan, monopoliseringsgrad m.m..
Om jag skulle börja från slutet: som jag antydde i inlägget så betraktar jag inte statistik av den här sorten som exakta ned till sista decimalen. I själva verket finns det förmodligen en massa frågetecken. Men man kan åtminstone se åt vilket håll utvecklingen går. Fast ibland kan det vara lurigt: produktiviteten kan sjunka trots att ekonomin i stort går som smort, beroende av att fabrikerna kör huvudet i kapacitetstaket och får ut allt mindre av de extraresurser de sätter in. Blir det då kris igen så rensas de sist frampressade tillverkningarna bort och man återgår till en lägre men lönsammare nivå på tillverkningen.
SvaraRaderaHur som helst: att vi ofta får ut mer för mindre jobb kan noteras med alldagliga iakttagelser, och därmed kan vi åtminstone tro på tendenserna i statistiken.
Hur man mäter produktivitet i exempelvis lärarjobb (eller operasångerska tror jag Marx tog som exempel) är omtvistat. För närvarande har vi en skolmodell i Sverige där betygen rasar iväg uppåt men kunskaperna verkar gå åt andra hållet. Möjligen kan man säga att produktivitet hänger samman med om man driver privata vinstdrivande skolor, men jag är inte säker på ett bra svar här. De verkliga resultaten av skolundervisning kan ta tiotals år att visa sig. Jag har fortfarande nytta av saker jag lärde mig för över fyrtio år sedan, men hur produktivt det är ...? Får passa på den frågan tills vidare.
I exemplet du drar ser det ut att finnas två mått för produktivitet: dels antal produkter per timme (oavsett penningpriset), dels mäts det i nedlagda kostnader. Men mäter man i tid verkar ingen vinst ha gjorts (antar att man får lägga till längre transporttider också, vilket Marx skulle godkänna). Vad jag förstår är det svårt att få riktigt bra grepp på de verkliga kostnader för att sprida ut produktionen, verkligheten har en tendens att spräcka kalkylerna. Men om vi antar att det viktiga måttet för att värdera produktivitet är använd tid per producerad enhet så har man helt enkelt flyttat en timmes jobb. Globalt gör det ingen skillnad, men slänger bilfabriken in en färdiggjord instrumentpanel från ett annat land i bilen så borde det räknas som raskare produktion. - Tror jag i alla fall! Man kanske kan ersätta den tidigare montören med en dygnetrunt-jobbande robot också.
Hannu, eftersom det är den tid som samhället använder för att producera varor och tjänster som är det väsentliga (pengar kan ju betyda vad som helst) så är tidsåtgången per producerad enhet som borde vara det viktiga att hålla kollen på. Och så antar jag att man inte får vara alltför petig när man jämför likartade produkter, får då blir man väl aldrig färdig. Antar att man får jobba efter rätt grova, men förhoppningsvis rätt tänkta, mallar.
SvaraRaderaMycket intressant diskussion.
SvaraRaderaBjörn, globalt kan det spela en positv roll om förflyttningen av produktionen hamnar i ett land som höjer sin förädlingsgrad. Givetvis bli det negativt om det leder till arbetslöshet i den fd fabriken (om det inte finns alernativ syselsättning/produktion)
Det är korrekt att man inte kan bortse logistikfrågor, jag tog ett väldigt förenklat exempel på hur man kan höja produktiviteten statistiskt men i själva verket ha samma tillverkningseffektivitet (eller tom försämrad)
Jag vill nog påstå att detta är en av anöedningarna till USAs höga siffra för produktivitetshöjning och antagligen även Sveriges.
Hannu, jag vet inte om du pratar nyttiga produkter utan värdering eller med värdering. Lägger man värdering i det blir väldigt mycket av det som produceras slöseri och därmed hindrar det produktion av nyttiga produkter. En opersångerska eller ett konstgjort Tamagotchi djur kan knappast objektivt sätt kallas nyttiga produkter
Eldorado
Det enda kruxet här är väl att produktivitetsökningen till stor del beror på att man satt in olja istället för mänsklig arbetskraft, så hur det kommer att se ut om 50-75 år det vet vi inte alls, och inte ser det ljust ut med tanke på hur lite man anstränger sig för att utveckla nya och varaktigt fungerande energisystem.
SvaraRaderaTack för senaste kommentarerna. Hinner inte svara just nu. Antingen återkommer jag sent i eftermiddag med svar till detta inlägg eller också mixtrar jag till ett annat diagram och publicerar det och kompletterar med de senaste synpunkterna i en ny bloggpost.
SvaraRaderaMycket fint och talande diagram. De exata omständigheterna kring ökningen är inte så intressanta. Det räcker med konstaterandet att varje arbetare producerar mer än sitt eget behov. Det är utrymmet som finns för att förbättra samhället och som synes har det aldrig minskat tvärt om, det finns ett större utrymme för samhällsförbättring idag än någonsin.
SvaraRaderaKerstin,
Olja är energi, energi från annat än olja är inte så svårt. Men att nuvarande regering har ett intresse av ökad oljekonsumtion är lite väl uppenbart. Därför tillfrågas inte de som kan lösa enegifrågan om lösningar.
Eldorado, du skriver att "En opersångerska eller ett konstgjort Tamagotchi djur kan knappast objektivt sätt kallas nyttiga produkter"
SvaraRaderaNu måste jag protestera - om inte operasång är en objektivt nyttig produkt (eller "tjänst"), då vet jag inte vad som skulle vara det! Tamagotchidjur har jag ingen erfarenhet av, men misstänker att ungarna reagerar likadant som jag.
Marx är relevant i denna fråga. Produktion för att öka kapitalackumulationen måste ersättas av produktion för människornas behov. Och för behov finns det förstås inga "objektiva" mått.
Björn, det är sant att statistiken över BNP, produktivitet o.s.v.som utgår från kronor och ören, i viss grad avspeglar något objektivt, nämligen den arbetstid som det kostar att producera de varor och tjänster som efterfrågas.
Men det är just detta som är en enorm nackdel med kapitalismen! Råvarorna som ligger i jorden har 0 värde i kronor och öre. I princip är deras värde istället kostnaden i arbetstid att få upp dem ur jorden. Naturen är gratis med andra ord, det är endast arbetskostnaden som "vår ekonomi" tar hänsyn till. Kapitalismen sågar av den gren den sitter på genom att förstöra naturen och kortsiktigt plundra den på dess fysiska resurser.
Är det inget fel på de där kurvorna? Hände det verkligen något runt 1990 som kan förklara jacket i kurvorna?
SvaraRaderajag tvivlar.
Mycket intressant, det där med produktivitet. Vad använder vi egentligen den ökade produktiviteten till? Det naturliga vore väl förkortad arbetstid, som på 1950- och 60-talen?
SvaraRaderaTio gånger högre produktivitet i tillverkningsindustrin idag än på 1950-talet låter helt rimligt, jag stod själv vid en svarv på en metallindustri i början på 60-talet och kan jämföra med dagens produktionssätt.
Den kraftiga ökningen av produktiviteten i USA, och även i Sverige, under de senaste 15 åren beror nog inte på så mycket bättre tillverkningsteknik. I Sverige har vi ju sett att praktiskt taget all produktion som innebär någon typ av manuellt arbete har utlokaliserats. Man skickar fisk för att filéas i Kina och kött för att styckas i Polen. I USA utlokaliserar man till Mexico och Haiti. De återstående jobben blir ”högproduktiva”. Sedan finns det en trend i arbetslivet där USA har varit föregångare. Den japanska uppfinningen Lean Production har utvecklats till Anorektisk produktion. Man beräknar hur många som behövs för att klara jobbet, och så ser man till att alltid ha lite för få anställda på varje arbetsställe. Människor ska tvingas att stressa och ta ”genvägar” i jobbet. Vi märker det på att arbetsplatsolyckorna ökar i industrin, och på kontoren blir det fler som ”går in i väggen”. Men det är ju ”externa kostnader” som inte belastar varken resultaträkningen eller produktivitetssiffrorna.
Hannu och Dan, mycket bra synpunkter.
SvaraRaderaBehov kan inte bedömmas objektivt och det är en av planekonomins svagheter. (jag ser operasångare som viktiga men avstår helst från dansband, andra är tvärtom.
Hannu, att råvaror betraktas som 0 i värde är verkligen ett problem, men det är inte ett kapitalistiskt problem. Mig veterligen finns det inget ekonomiskt system som värderar annorlunda. Tyvärr
Dan jag delar helt din uppfattning om produktiviteten. På sitt sätt har den lett till arbetstidsförkortning i genomsnitt. Alltför många jobbar noll timmar och de som har kvar jobbet jobbar mer än de 40 timmarna per vecka. Framför allt är det illa för ungdomarna som har svårt att komma in på arbetsmarknaden
eldorado
Lasse Strömberg:
SvaraRaderaJag har ett tydligt minne av att det hände något 1990. De sista åren på 80-talet var vi väl så nära full sysselsättning som man kan komma, under 2 procent öppet arbetslösa. Alla fick jobb, även de som var lite krassliga, ja till och med gubbar och gummor som fyllt 55.
Så kom krisen, som de styrande i Sverige förstärkte med det dåraktiga ”kronförsvaret”. Företag gick i konkurs på löpande band när bankerna vägrade låna ut pengar. De som inte kursade skar ner på antalet anställda. Industriproduktionen sjönk. (Titta på den gula kurvan!) Arbetslösheten steg till siffror som vi inte sett sedan 30-talet. De som företagen såg till att först avskeda var personer som hade varit sjukskrivna mycket eller av andra skäl inte ansågs kunna prestera 110 %. Facket accepterade att de som fyllt 58 sparkades, eftersom dessa kunde gå direkt till pension efter a-kasseperioden.
När sedan produktionen kom i gång igen aktade sig företagen för att anställa. I stället pressades de redan anställda att jobba hårdare. Det gick bra några år, eftersom det var de unga och friska som var kvar i arbete. Industriproduktionen ökade, medan arbetslösheten låg kvar på höga siffror.
eldorado:
SvaraRaderaNja, att beskriva hög arbetslöshet som en sorts arbetstidsförkortning tycker jag leder tanken fel. Med normal terminologi har vi haft en arbetstidsförlängning de senaste åren, eftersom den verkliga arbetstiden för heltidsarbetande har ökat i Sverige, om man inkluderar betald och obetald övertid.
Jag ser det som att en delorsak till den höga arbetslösheten är att produktiviteten har ökat samtidigt som de styrande, direktörerna såväl som politikerna, vägrat att förkorta normalarbetstiden. Det var ju till och med så att regeringen Bildt, med Ingvar Carlssons samtycke, drog in en redan beslutad arbetstidsförkortning i ett av krispaketen under 90-talskrisen. Det hette att vi skulle ”arbeta oss ur krisen”.
Dan, jag ville bara påvisa att utrymmet finns. Det krävs bara viljan att genomföra.
SvaraRaderaEldorado
eldorado:
SvaraRaderaVi tycks vara eniga om att det finns utrymme för en generell arbetstidsförkortning. Min åsikt är att produktivitetsökningen ger utrymme för en del annat också, men att närmare utveckla detta känns lite off-topic. Jag avvaktar med spänning hur Björn kommer att fortsätta på temat Produktivitet och befolkning.
Jag trodde inte att det här inlägget skulle dra till sig så mycket uppmärksamhet...
SvaraRaderaDet handlar inte ens om försörjning!
SvaraRaderaMan kan inte jämföra ett modernt land med en bondgård på medeltiden, där bonden i hemlighet grämer sig för att gården även måste försörja hans åldrande släktingar, och oroar sig för att hans hustru skall bli gravid och att de skall få ytterligare ett småbarn att försörja. Myten om försörjning är nedärvd från historien. Men ett modernt samhälle fungerar inte som en bondgård på medeltiden. Det råder ingen brist på livsmedel, energi, bostäder, råvaror, arbetskraft och pengar. En pensionär konkurrerar således inte om godiset. Tvärtom är han en tillgång i sin egenskap av konsument. I en modern ekonomi är inte problemet brist på råvaror och energi, utan att få pengarna att cirkulera. Kastar vi sålunda pensionärerna utför ättestupan, så krymper ekonomin och det bildas en ny grupp arbetslösa, osv.
Ett land är inget företag som lever helt på vad det kan sälja. Det finns en inhemsk ekonomi som är mycket större än exportekonomin. Det är alltså INTE exportindustrin som i första hand försörjer landet med pengar. Det är banksystemet som har den uppgiften. Nya pengar kan skapas från noll och intet bara genom att en bank beviljar en kredit (lån). Detta innebär att det egentligen aldrig kan vara brist på pengar i ett land. Däremot kan det vara brist på låntagare - det är bristen på låntagare och bristen på köpstarka konsumenter som oftast drar ned penningcirkulationen och aktiviteten. Så - vill man göra ett land rikt - se då till att köpkraften är stark och utbredd i breda befolkningslager, då får man också många låntagare. Och i det läget är en pensonär, som använder hela sin pension till konsumtion, en tillgång för landet. Liksom alla andra konsumenter.
Snygg faktainsamling och bra jobbat!
SvaraRaderaTyvärr känns en mening lite rumphuggen: "Av det måste man kunna dra en del slutsatser generellt vad det utrymmet i samhället för att göra olika saker."
Jag undrar; missade du kanske ett ord och i så fall vilket?
Jag tror ditt diagram tål att tänka en del på och det går kanske att dra fler slutsatser av de.
I vilket fall som helst syns ju att levnadsstandarden har ökat i samhället, tack vare ökad produktivitet per arbetad timme, och kommer den inte pensionerade, barn, ungdom, långtidssjuka, långvården, skolan, sjukvården osv till del, då handlar det endast om fördelningspolitik.
Alliansens fördelningspolitik är ju som bekant att fördela till de som redan har på alla andras bekostnad.
En dum fråga blir ju då om man inte kan göra en 180 graders svängning i den utvecklingen genom att ta bort de som styr åt fel håll?
Tumme för inlägget, så klart!
/Skvitt
Jag delade detta på FB!
SvaraRadera/Skvitt
Jag tror att Kodexkodex gjorde en bra sammanfattning av saker som jag inte klart ville skriva läsarna på näsan. Förtjänar faktiskt att lyftas upp i ett eget inlägg.
SvaraRaderaPå tal om att skriva så har Skvitts rätt: jag missade att skriva ett ord, det skulle nog kunna vara ett 'gäller' som jag tappade bort, men det är nu med i meningen. Tack för påpekandet. Och för att rätta till den här konstigheten i fördelningspolitiken krävs det säkert att man byter kurs 180 grader och ser till att det kommer nytt folk i styrhytten!
Den där kurvan har man ju "känt" av. I början av 90-talet där den drar iväg fick många stämpla ut för sista gången och vi som blev kvar fick allt fler arbetsuppgifter samtidigt som vi blev allt färre ute på fabriksgovet. Just då i början var det med yxhugg. Senare fortsatte man med osthyveln att slimma och spara.
SvaraRaderaNu verkar man ha kommit till vägs ände och smått öka på bemanningen.
Kanske man äntligen har insett vilken kapitalförstöring det är att låta fabrikerna rasa ihop pga bristande underhåll?
Jag har då svårt att tro att det är oss på golvet och vår arbetssituation de månar om.