Mellan 1950 och 2010 har den förväntade kvarvarande livstiden för 65-åriga kvinnor ökat från drygt 14 till 21 år, med andra ord omkring sju år. Det är det som syns i diagrammet, bara så att man skall se att kurvan höjer sig litegrann. Motsvarande för oss skröpligare män är 13 respektive 18, alltså fem år extra. Hur som helst, medan produktiviteten skjuter i höjden å det kraftigaste visar kvarvarande medellivslängd en jämförelsevis blygsam ökning därnere vid X-axeln.
Ett enkelt diagram, men ibland behöver saker inte vara så förbaskat komplicerade. Man får röja i snårskogen för att se de väsentliga detaljerna! Den sympatiske herr Nuder omtalade pensionärer som ett "köttberg" som måste försörjas av en plågad befolkning. När man ser kurvor av den här sorten verkar detta inte vara en sanning som är oomtvistlig.
Det var många bra synpunkter i kommentarerna till föregående inlägg. Jag känner inte att jag tagit dem om hand så bra som jag borde. Får försöka bättra mig på den punkten. Man lär sig nya saker och får nya uppslag hela tiden i dessa diskussioner! Tack för dem!
Ett motargument som skulle kunna dras mot mitt resonemang är att tillverkningsindustrin försvinner och det i stället kommer tjänster som inte kan rationaliseras på samma sätt som tillverkande av handfasta grejor, och där man kanske har väldigt svårt att över huvud taget beräkna produktivitet. Hur beräknas produktivitet för en skollärare eller ett sjukvårdsbiträde? För att inte tala en operasångare? Och hur är det med industrins bortdöende egentligen? Måste kolla, kanske återkommer!
I sista stycket kommer du in på "Baumols dilemma". Daniel Ankarloo har ett lite snårigt kapitel i sin bok "Välfärdsmyter", där han försöker torpedera resonemanget.
SvaraRaderaUtgångspunkten i "dilemmat" är att lönerna i tillverkningsindustrin stiger i takt med produktivitetens ökning. Redan är det bara att peka på verkligheten - den stämmer dåligt med skeendet efter ca 1970!
Men anta att det stämmer! Eftersom tjänster är svåra att rationalisera så kan deras löner inte stiga lika mycket. Men det gör de bevisligen, säger Baumol. Och det kan bara ske om det överförs resurser från de produktiva verkstadsarbetarna till frisörer, operasångare och sjukvårdsbiträden.
Det svångremspolitikerna hugger på är då att sjukvårdsbiträdena betalas med skattepengar, varför resultatet måste bli stigande skatter!
Alltså utmålar skräckpropagandan att skattesatserna kommer att stiga mer och mer och närma sig 100 %!
Även om alla Baumols antaganden skulle stämma så visar det sig om man räknar på det, att slutsatsen om stigande skattekvoter inte stämmer.
Jag har skrivit om detta ämne i "Ingelstam är ute och cyklar", "Välfärdsmyter och Baumols sjuka"
Det är vilktigt med posenten, Björn :-)
SvaraRaderaEnligt svensk statistik bodde det 7,041,000 personer i Sverige 1950. 721,000 (10.2%) av dom var över 65 år. 2010 var Sveriges befolkning 9,417,000 och andelen över 65 var 18% dvs 1,695,000 personer.
Procenträkningen säger alltså att det är 135% fler som borde ha en hederlig pension, eller om du så vill nästan EN miljon fler.
Befolkningen totalt ökade bara 33% under samma tid. Min oro för att kunna få pension är alltså mer än väl berättigad. Andelen över 65 kommer att öka ytterligare för vi lever längre och det är några stora grupper strax under 65 år.
Realiteten är nog att vad jag tycker dagens pensionärer är värda kommer jag aldrig få själv
Nu har jag inte uppdaterade siffror på arbetslösheten, men den torde snurra runt 10% jämfört med sådär en 4% på 50-talet. Dessa människor måste också ha en dräglig tillvaro.
Vad den verkliga produktivitetshöjningen har varit i Sverige under samma tid skulle ha varit intressant att veta
Eldorado
Hannu,
SvaraRaderabra skrivet, du illustrerar ett mycket centralt faktum i svångremspolitik och skattehöjningar. Om arbetarna hade fått del av produktivitetshöjningarna i motsvarande grad. Så hade aldrig skattehöjningar krävts. Det är alltså kapitalisters ökade utsugning som driver fram skattehöjningar och sänkningar av välfärden.
Det är alltså inte vänsterpolitik som leder till skattehöjningar och sänkt välfärd. Det är inte S och V som står för skattehöjningar, det är Wallenberg, exportindustrin och bankerna.
Det är inte en större och friskare pensionärsskara som skapar skattehöjningar och behov av att skapa nya pensionssystem. Det är kapitalisterna som skapar det problemet.
Björn,
tjejen är licentiat i ekonomi och vi har diskuterat produktivitetsbegrepper vid flera tillfällen. Då det inte bara är problematiskt ur ett nationalekonomiskt perspektiv. Men ekonomerna vill gärna koppla det till omsättning per arbetare. Men då kommer inflation och sådant med. Men man kan räkna på andra sätt, för en frisör så kan det vara avverkade kunder per arbetare. Men problemet med alla mått är att de är helt värdelösa. De ser till en variabel, frisören ovan kanske gör riktigt dåliga klippningar och ökar produktiviteten, men detta kan skada kundernas betalningsvilja. Produktivitetsökning kan åstakommas genom att tillverka sämre produkter osv. Därför kan dessa diagram alltid ifrågasättas. Men när de ser ut som dina gör, då visar de ändå på en faktiskt ökning även om dess storlek kan ifrågasättas.
Industrin kommer tillbaka innan 2030 enligt vissa prognosmakare inom läkemedelsproduktion. Detta genom att marknaden ökar i asien och mer av den lokala kapaciteten går till den lokala maknaden, överkapaciteten minskar och kostnaden för att lägga ut produktion ökar.
Eldorado, jag rekommenderar verkligen "Välfärdsfrågor" av Daniel Ankarloo. Med stöd från officiell statistik visar han att det s.k. finansieringsproblemet för välfärden är en icke-fråga.
SvaraRaderaDet kan verka konstigt då andelen äldre faktiskt blir större, men BNP växer också, så man får faktiskt räkna lite innan man påstår att vi inte "har råd" att fortsätta betala för äldreomsorg.
Vi har i Sverige faktiskt redan ökat andelen äldre de senaste decennier lika mycket som de närmaste decennierna. Utan enorma, katastrofala skatteökningar (tvärtom som bekant!)
Och Eldorado, man ska vara försiktig med pocenten också. 20 % ökning av 100 kr är 20 kr. 2 % ökning av 1000 kr är också 20 kr.
SvaraRaderaDet här "paradoxala" resultatet utnyttjas ofta av diverse propagandister....
Hannu, jag skall se om jag får tag på boken. Hittills har jag fått nöja mig med recensioner av den.
SvaraRaderaNu är ju finansiering av välfärd inte ett diskussionsämne isolerat till Sverige. De flesta länder försöker hitta lösningar på samma problmeatik. Att inte fler än Ankarloo ser det som icke-fråga är vad jag förundrar mig över.
Jag har svårt att se kopplingen mellan en utveckling i BNP och vår förmåga att kunna hantera välfärden. Exempelvis har Sveriges BNP utvecklats relativt bra de senaste 20 åren men har svenskarna därmed fått det bättre? Det är väl snarare tvärtom?
Det som kommer leda till katastrof är om INTE klarar av att ta hand om våra äldre, sjuka och arbetslösa. Hur detta skall göras har jag inget svar på. Tyvärr. Då hade jag liksom Ankarloo blivit rikare på mitt kunnande
Eldorado
Ursäkta att jag stör debatten men jag vill göra ett påpekande: i ett land som Sverige (som gör sina egna pengar) är det inte finansieringen av olika åtgärder som är det väsentliga. Det viktiga är om resurser för åtgärderna finns. Om de finns kan pengar tas fram eller skapas på olika sätt, ur luften om man så vill (alldeles som bankerna nu gör). Finns inte resurserna är frågan om finansiering helt oväsentlig.
SvaraRaderaBjörn,
SvaraRaderaja så länge man räknar i kronor och ören, så diskuterar man på fiendens villkor och kommer därmed ingen vart.
Eldorado, Ankarloos bok handlar specifikt om Sverige, ett land som inte har någon statsskuld netto. Men som fortsätter att "betala av" på bruttoskulden i onödan. Grekland har t.ex. andra problem än vi.
SvaraRaderaVälfärdssektorn finansieras i Sverige skattevägen. (Björn, pengar i egenskap av betalningsmedel är en annan diskussion. Här handlar det om riktiga resurser som mäts i kronor och ören.)
Med en given skattekvot, så ökar det absoluta värdet av skatterna i takt med BNP. Det är enkel matematik.
Men "vi" har inte fått det bättre trots ökad BNP, säger du. Nej, det är mycket möjligt. BNP är en totalsumma, och tar ingen hänsyn till fördelningen av den.
Dom rika kanske inte heller tycker att de fått det bättre, men deras rikedomar har definitivt ökat kraftigt.
Och hur ska man väga fördelen av en platt-TV jämfört med den gamla tjock-TVn mot nackdelen av att det psykologiska obehaget av att veta att mormor tas om hand av Carema...
Att det finns mänskliga resurser att ta hand om åldringarna är för övrigt lätt att konstatera när man kollar på hur många som är arbetslösa...
Hannu, jag ska läsa boken först innan jag kan ha någon uppfattning
SvaraRaderaDet är tyvärr inte alls någon enkel matematik att skatteintäktenra ökar i takt med BNP. Om förädligen hålls inom landet och skatten på vinsterna stannar i landet finns det en koppling. Men fundera lite på Arlanda Express där intäkterna ökar (BNP om du så vill) medans vinsten flyttas ur Sverige med hjälp utav lån med orimligt hög ränta. Konsekvensen är att skattintäkterna minskar.
Ett annat exempel är företagen som flyttar ut produktion (min käpphäst) till andra, oftast lågkostnadsländer, Både skatten för jobbarna och vinsten i produktionen flyttas ur landet. Produkten importeras in till Sverige för att säljas vidare. BNP blir samma eller högre. Men skatteintäkterna minskar. Outsourcningen ger också en falsk bild av produktivitetsutvecklingen. På pappret ser Sveriges industri ut att ha en fantastiskt höjning men i verkligheten har ingen utveckling alls skett de senaste 15 åren. Det är outsourcningen ligger bakom den chimära fina siffran. Samma som I USA
Eftersom skattekvoten förändrar sig genom åren så kan jag tyvärr inte använda mig av skatteintäkt/BNP för att bekräfta min åsikt.
Givetvis har fördelningen av inkomsterna förändrats till de välbeställdas fördel. Välfärden har krympt mest för de som bäst behöver den. Demokratins svaghet när 50%+ vill ha något som 50%- får betala för. I resurser eller kronor.
I Sverige och många andra länder finns massor av potentiella resurser. Jag liksom många anser att outnyttjade resurser är slöseri rent ekonomiskt men ett ännu större slöseri rent mänskligt. En verklig resurs bliir de när någon har behovet (det finns) och när någon vill och kan betala för att få behovet utfört
Platt-tv eller en bra vård för mormor är ett lysande bra exempel. Vad är viktigast? Ett enkelt val för de flesta tror jag. Om frågan ställs annorlunda platt-tv eller vård av andras mormödrar behövs det mer solidaritet innan valet bli lika självklart.
eldorado
Eldorado, du skriver om produktivitetsutvecklingen att "På pappret ser Sveriges industri ut att ha en fantastiskt höjning men i verkligheten har ingen utveckling alls skett de senaste 15 åren" och att det beror på outsourcningen.
SvaraRaderaMycket intressant, men jag undrar vad du grundar det på. Du kanske också har en bok att rekommendera?
Enligt den officiella statistiken, så stiger produktiviteten. Men den beräknas ju utifrån ökningen av "förädlingsvärde" per individ.
Och då finns det ju teorier (som jag är lite skeptisk till) om att ju högre upp i "värdekedjan" man kommer desto mer värde produceras. Om vi outsourcar produktionen och behåller kvalificerade tjänster i Sverige så ser det ut som om produktiviteten stiger här. Där kan du ha en poäng.
Tyvärr är det nog väldigt svårt att mäta produktivitetsutveckling med icke-penningmässiga mått, antal producerade enheter per anställd. Många varor förändras ju hela tiden, och då blir "värdet" ett mycket enklare mått.
Men nog bör teknisk utveckling, förbättrade arbetsmetoder, högre arbetsintensitet och liknande faktorer ha höjt produktiviteten även i Sverige. Frågan är med hur mycket...
Hannu, en bra illustration finns här http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Ekonomi/Produktion-och-Investeringar/Produktivitetsutveckling-inom-industrin-/?from74=&to74=&columns74=,1,7,3,
SvaraRaderaNär om du kollar på de olika branscherna finner du att det är Industrin för el och opt som står för i prinicp hela produktionsutvecklingen sedan 1999 och siffroran är utan tvekan dramatiska.
Det handlar enbart om outsourcning. Jag var med i cirkusen.
Nu ska man vara skeptisk till ekonomifakta.se men inte detta fall har jag bedömt illustrationen som bra och att näringslivet knappast vill visa företagens dåliga produktivitetsutveckling
eldorado
I Konsumbutiken här i närheten kan numera en anställd övervaka sex kassor där kunderna själva registerar och betalar för varorna. Höjd produktivitet?
SvaraRaderaBjörn, som vi mäter produktivitet är svaret ja. Tidsmässigt tveksamt. En kassörska gör jobbet snabbare än en kund men eftersom kunderna gör det gratis ökar produktiviteten och BNP sjunker. Om däremot de arbetslösa kassörskorna numera har annat jobb kan ekvationen bli totalt sett positiv.
SvaraRaderaDet blir kul att jämföra med detaljhandeln i USA. Även om självbetjäning får en allt större andel här är det traditionella kassörskor och dessutom någon som packar ned varorna i kassar åt dig. Vill du så hjälper dom dig med varorna till bilen också. Som grädde på moset går någon och samlar ihop varukorgarna från parkeringsplatsen och drar in dom till avsedd plats.
Är tjänsterna onödiga? Så länge någon vill och kan betala för dessa resurser är det i grunden negativt med produktivitetsförbättring på tjänstesidan. Kvalitet på jobb osv är en annan diskussion.
eldorado
Att rensa bort arbeten i lågproduktiva branscher eller branscher som hade svårt att konkurrera var en del av "den svenska modellen". Så länge folk och resurser kunde flyttas till arbeten med högre produktivitet och löner fungerade det bra. Småjordbruk, textil- och skoindustri, gamla fabriker etc, försvann. Lande blev rikare. Man kan ju fundera på vad som händer om nya låglönejobb drivs fram vilket verkar vara Alliansens svenska modell.
SvaraRaderaEldorado, jag är lite förbryllad av statistiken du länkade till i "ekonomifakta".
SvaraRaderaProduktiviteten i telekomindustrin har enligt "ekonomifakta" ökat dramatiskt samtidigt som själva produktionen outsourcats. Hur ska man tolka det?
Vad avspeglar egentligen statistiken? Räknas tillverkningen av Ericssons mobiltelefoner i Kina som "svensk produktion" i statistiken?
I så fall kan jag förstå att kurvorna över produktiviteten ser märkliga ut, och snarare avspeglar låga kinesiska löner än effektiv svensk industri...
Utveckling av produkterna vilken till stor del sker i Sverige, brukar väl betraktas som rena omkostnader, och kan knappast bidra i någon högre grad till produktivitetsförbättringen.
Björn, jag kan inte avgöra om det är alliansen som driver fram låglönejobb men jag kan se trenden. Tjänstejobben är svårare att lokalisera till andra länder än tillverkning och mjukvarukodning.
SvaraRaderaDet är få som vill ha pizzan levererad till dörren från Kina men vem vet?
Det sägs att under guldruschen i Kalifornien var det billigare att skicka kläderna för tvättning till Kina än att få dom tvättade lokalt i San Francisco.
eldorado