... i min inåtvända sinnesstämning vill jag icke träda i kontakt med människor genom att växla en blick. ... Jag känner det som ett intrång, en slags våld på min person, en närgångenhet åtminstone ... . Nu förefaller det mig som om växlandet av en blick på gatan med en okänd betydde: låt oss vara vänner och därmed nog! Men med somliga utmanande miner kan jag icke förmå mig ingå detta tysta vänskapsförbund; jag vill ha det neutralt eller i nödfall fientligt, ty en vän får alltid något inflytande över mig, och det vill jag inte.
Grr, håll er på avstånd! |
Citerad text kommer från Ensam, Samlade verk band 52, sid. 49.
Föregående inslag i denna serie finns här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar