 |
| Johan August Gripenstedt - var håller karln hus? |
Men vart tog den svenska staten vägen? Statens roll är att sköta infrastrukturen. Detta insåg redan Johan August Gripenstedt som var finansminister 1856-1866. Från den posten kunde han aktivt verka för en snabb utbyggnad av järnvägens stambanenät med kapital upplånat på den internationella marknaden. Det då fattiga Sverige, som på något halvsekel såg en av fyra miljoner emigrera till framförallt USA, dristade sig till att lånefinansiera denna epokgörande infrastruktur. Var finns dagens Gripenstedt inom regeringskansliet? Vilken minister griper sig an spårbilarna nu? Idag är Sverige rikare än våra flesta grannländer. Inom transportforskningsområdet har statsmakterna dock varit framsynta, generösa och stimulerat en hel del tillämpad forskning inom spårbilsområdet. Vi har också haft en svensk nationell fordonsindustri i världsklass, men nu är den i stor utsträckning i utländsk ägo, så när som på lastbilstillverkningen.
Det är nu hög tid för svenska staten att dra sitt finansiella strå till infrastacken och finansiera en första pionjärbana i en svensk stad. Flera Kompasstäder står nu i kö och väntar bara på att få utvecklingsrisken avlyft av staten. Så vad väntar Riksdagens Trafikutskott och Näringsdepartement på? År 2010 fanns det pengar reserverad för en sådan satsning, om än lite väl blygsam. Dessa medel skyfflades undan till det eftersatta järnvägsunderhållet. När väl spårbilarna finns på plats blir det inte mycket ”var god dröj”. På Heathrow i London är medelväntetiden 34 sekunder och typvärdet är noll sekunders väntetid.
Kollektivandelen (personkm) i landet ligger konstant på ca 20 % sedan år 1970. År 2011 var andelen (resor) uppe i 21 %. Att fördubbla kollektivresandet i Sverige beräknades nyligen av SKL kosta 40 Mdr till osäker lönsamhet. Att bygga spårvägsnät kostar ca 550 Mkr per kilometer, att bygga spårbilsnät kostar ca 125 Mkr per km eller mindre än en fjärdedel. Och spårbilar medger högre komfort och högre kapacitet än spårväg. Det är hög tid för en ny satsning på framtidens trafiksystem redan idag. Så en uppmaning till svenska staten: Spårtaxi: Var god dröj INTE!
Vad skall man säga? Kanske att det här verkar praktisk utvecklings- och industripolitik, inte har mycket med avdrag för hemtjänster eller krogbesök att göra ... och därför torde vara tämligen ointressant för de tomtar som numera befolkar regeringen (och oppositionen)! Att någon visionär à la Gripenstedt skulle träda fram och peka med hela handen får man nog vänta förgäves på.
Angående finansiering så vet vi numera att man inte ens behöver låna för att fixa fram pengar. Det viktiga är att hitta resurserna, och har man gjort det är pengarna inget problem. Inte för en stat som har en egen valuta.
Och Gripenstedt var liberal! Och höjs till skyarna av nutida liberaler för sin framsynthet - se t.ex. http://www.timbro.se/innehall/?event_id=910&omr=20&flik=2&page=1
SvaraRaderaMen deet är tydligen skillnad på liberal och liberal...
Det är nästan så man önskar sig en stark officerskår i det här landet. Hade militären fått bestämma hade det inte blivit mycket av dagens världsmarknadsberoende import/exportpolitik som bygger på en konjuktur av billiga energipriser och förgjort vår egna försörjning på bekostnad av andra. En militärapparat med inflytande hade haft självbevarelsedrift, och sett till att den svenske soldaten inte stått naken och hungrig vid en kri(g)s- och/eller avspärrningssituation.
SvaraRaderaDagens "liberaler" skulle nog bli hysteriska om en ny Gripenstedt trädde fram och förespråkade att staten kan göra ett och annat nyttigt.
SvaraRaderaI en klassisk socialdemokratiskt blandekonomisk modell. Anser jag nog att staten skall sätta upp ramverket för den kapitalistiska ankdammen. Den skall göra denna ankdam större genom att göra den större inte genom att överåta saker åt kapitalister.
SvaraRaderaALLA begränsande resurser skall skapas och kontrolleras av staten. De begränsande resurserna är:
Energi, staten skall öka ankdammen genom att kontrollera tillgång på energi. Skapa mer energi och hållbar energi. Detta är rent termodynamisk kontroll på vad som är möjligt för samhällets utveckling och därmed kapitalets utveckling.
Naturtillgångar, staten skall öka tillgängligheten på naturtillgångar och sköta utvinningen och utvecklingen av dem på ett hållbart sätt, som ökar samhällets förmåga till utveckling och gör ankdammen större för all verksamhet. Detta är rent Stökiometrisk kontroll av samhällets utveckling och möjligheter.
Födoämnen, inget land i världen bedriver jordbruk på strikt kapitalistisk grund, det har visat leda till kronisk brist likt all kapitalistisk produktion ger. Därför bör det regleras så att mat alltid finns tillräckligt. Detta styr samhällets förmåga till att växa och utvecklas. Detta är termodynamisk och stökiometrisk kontroll.
Liv, staten skall tillse att resursen arbete kan fungera bra och inte låta livsfunktionen stå under kapitalistisk kontroll. Samhället bör därför sköta all form av vård.
Utbildning, i det moderna samhället är kunskap en begränsande resurs, samhället är helt beroende av det och måste därför kontrolleras så atts taten kan öka samhällets förmåga till utveckling. Under kapitalistisk kontroll skulle det leda till ite mindre kunskaper än nödvändigt och ingen utvecklingspotential skulle finnas, det skulle betraktas som slöseri i ett kortsiktigt och verksamhetscentrerat kapitalistiskt tänkande.
Transporter, det moderna samhället är beroende av fungerande transporter och transportsystemen är i mångt och mycket begränsande för samhället och dess utveckling. Staten bör tillse att transportinfrastrukturen utvecklas hållart för ett samhälle i utveckling och expansion.
Miljö, miljön är begränsande för vad som är möjligt för samhället och för den kapitalistiska ankdammen. Miljön måste bevaras om inte den skall sätta en strypsnara på samhällets utveckling. Staten bör tillhandahålla miljöskydd, infrastruktur för miljö, reningsverk med mera, vars kapacitet är begränsande för samhället, staten skall drför se till att denna resurs finns tillräckligt för en vidareutvecking av samhället.
Trygghet, staten bör tillse att alla får en god pension och har en grundtrygghet i alla lägen. En människa som har en grundtrygghet har tid och energi att ägna åt social utveckling och långsiktigt skapande.
På detta sätt kan staten skapa en större ankdam för kapitalisterna om man nu vill ha dem kvar. En ankdam där de kan hitta på nya idéer och pröva på publiken.
Staten skall inte delta i den kapitalistiska ankdammen. Pengar som går från staten direkt till vinster är hämmande för samhällsutvecklingen. Pengar skall gå från staten till individer för att tillse maximal nytta av samhällets resurser.
INGET kan läggas ut på entreprenad till kapitalistiskt drivna företag som använder de moderna prissättningsmetoderna, vad jag kalla shake down ekonomi, där priset bestäms av vad man kan få ut från en kund. Statens oförmåga att förhandla och dess betalningsförmåga är sådan att hämmande priser skulle uppstå i ankdammen.
Hur skall staten då kunna ta in hjälp utifrån för att lösa problem? Staten skall vända sig till open-innovation för att lösa problemen. Behövs hjälp med genomförandet så bör det även finnas en nivå under open-innovation, som jag väljer att kalla open-labour. Openlabour är en plats där människor med olika kompetenser kan organiseras för att genomföra ett open-innovationprojekt. Eller färdiga projekt fån staten eller andra aktörer som behöver något utfört åt sig, i en situation där de själva inte har förmågan eller behovet av att bygga in förmågan i sin egen organisation.
Fel fråga Björn:
SvaraRaderaRätt fråga är: Varför gör inte alla de där framsynta, energiska, intelligenta, ansvarsfulla privakapitalisterna något åt problemet? De ska ju vara världsbäst på att lösa alla samhällsproblem åt oss.
Kerstin, jag ställer naturligtvis aldrig fel frågor!
SvaraRaderaMartin, jag kom av någon anledning att tänka på Karl Polanyi när jag läste din uppräkning. Ekonomin måste vara inbäddad i samhället för att fungera, den får inte ligga utanför för då blir den nedbrytande och parasitär. Ekonomin får helt enkelt inte ha några andra intressen än att tjäna, inte att härska.
I så fall Björn, håll i alla fall med om att min fråga var befogad.
SvaraRaderaAtt fråga är givetvis aldrig fel!
SvaraRaderaTja, hela resonemanget är en termodynamisk betraktelse av prissättning, tillgång och efterfrågan. Ritar man upp kurvan som matematiken beskriver i en situation där man har två motstående krafter som når dominans vid en viss punkt. Där tillgången bestämmer priset tills den punkt där det är efterfrågan som är för priset avgörande.
SvaraRaderaRitar man upp det så inser man att med modern ekonomisk teori och företag som styrs enligt modern ekonomisk teori. Så kan inte välstånd uppnås med kapitalistiska medel, det är omöjligt eller skulle bero på kapitalister som agerar "fel". Där kronisk brist är det enda som kan uppnås med modern kapitalistisk hushållning. Det inses att om vinsten maximeras av brist, så kan kapitalistisk produktion inte tillåtas på någon vara/tjänst/företeelse som är begränsande för samhället/annan industri.
Enda stället på kurvan där kapitalistisk produktion fungerar som tänkt, det är i den revolutionära fasen av en vara/industri. Där finns ett intresse av att öka volymen, öka ankdammens storlek. Heroinlangarekonomi är inte särskilt bra att styra hela samhället med.
Har lovat kurvan, men inte hunnit illustrera den fint än.
Kerstin,
SvaraRadera*räcker försynt upp en hand* (Men för att lösa problem, så måste man luras lite med kapitalisterna. De får inte tro att man försöker lösa ett stort problem, bara tala om en detalj man löser och hoppas de är för dumma att se helheten. Det är de.)
Tyvärr är det ekonomisk lag att det är mer lönsamt att förlänga ett problem än att lösa det. Forskare inom medicin framhåller ofta att deras läkemedelskandidat är perfekt, för den är en behandling, inte en bot, alltså livslåg behandling. (Det var ett föredrag från en forskare som tog fram läkemedel emot den pågående TBC pandemin.) Hade han haft en bot, så hade han inte haft finansiering. Fint va?