The United States, European allies and even Israel generally agree on three things about Iran's nuclear program: Tehran does not have a bomb, has not decided to build one, and is probably years away from having a deliverable nuclear warhead.
Om detta stämmer, att större delen av det västliga underrättelse-etablissemanget sågar påståendena om Irans kärnvapenprogram, så kan man fråga sig varför det överhuvud taget pågår sanktioner och militära hot mot Iran.
En fundering: är läget sådant att USA/NATO har farhågor om att vidare operationer i Västasien, i första hand Syrien och Iran, kan bli alltför kostsamma och med konsekvenser som kan vara väldigt otrevliga och svåra att förutse? Eller om man tar det från en annan synvinkel: vill USA:s president bli inblandad i en kris som skickar oljepriset upp i rymden samma år som han ställer upp till omval?
Om det är så att USA/NATO vill dra sig ur de här kriserna, eller åtminstone dra ner dem på en mindre farlig nivå, kan man ju tänka sig att nyhetsmedia används för att släppa ut besvärande uppgifter som så att säga samtidigt släpper luften ur krigspartiet. Det finns ju sådana grupper, såväl i USA/NATO som Israel och de arabiska gulfstaterna, men sänks deras trovärdighet blir det svårare för dem att driva samma krigsopinion som gällde för Irak och Libyen. Då får vi också det paradoxala läget att skumma politiker och spioner, tillsammans med Kina, Ryssland och de andra BRIC-staterna, kan avstyra ett storkrig. Det som antikrigsrörelsen trots miljondemonstrationer misslyckades med inför Irak-kriget.
Vi får se. Det här kan leda till ingenting, eller kanske på sikt till stora förändringar i Västasien, men av en typ som inte krigspartiet tänkt sig.
Det kan ju vara så att de som styr USA har upptäckt, äntligen, att de bara är en stat bland andra, och därtill en ganska ekonomiskt sliten sådan.
SvaraRaderaDen härskande klassen i Storbritannien upptäckte ju det för sin del en gång, och drog ner svansföringen.
Vi måste ju komma ihåg att de i första hand är intresserade av profit och privilegier, inte av posering. Och om poseringen strider mot den långsiktiga profiten och privilegierna är de rimligen beredda att dra ner på den.
Man får väl hålla tummarna för det. Även om eliterna inte är rädda om andra människors liv och intressen är de åtminstone rädda om sina egna.
SvaraRaderaMen det är ju fortfarande en del svansande från de gamla kolonialmakterna England och Frankrike trots att de borde veta bättre.
Kan det vara så, att den information som funnits tillgänglig på Nätet till slut har nått fram till mainstreammedia? Eller att dessa tidningar och nyhetsbyråer inser att de riskerar sin trovärdighet, om de försöker dölja verkligheten alltför länge? Om det blir för uppenbart att de agerar som propagandakanaler för USA:s makthavare?
SvaraRaderaDen som grävt en smula har alltså kunnat läsa om vad regeringsmotståndarna i Syrien sysslat med, i t.ex. Arabförbundets observatörsgrupps rapport för ett par månader sedan. Den är offentlig, ligger ute på nätet, men har inte tagits upp av våra vanliga media.
Och för något år sedan läste i alla fall jag om hur USA:s samlade underrättelsetjänster kommit fram till att Iran stoppade sitt kärnvapenprogram 2003.
Men att det skulle vara förnuftet som styr kanske bara är en sån där tanke som man kan gripas av när vårsolen skiner och koltrastarna börjar sjunga.
Frågan är väl hur länge den eventuella tillnyktringen varar... Man undrar hur mycket långsiktigt tänkande det finns egentligen i Washington. Eller är det "går det så går det" som gäller.
SvaraRaderaÖvermodet steg väl till oanade höjder efter den lätta segern i Libyen. Men med tanke på att man inte lyckats kväsa motståndet i det lilla, fattiga Afghanistan, kan man undra hur man ens kan överväga att ta sig an länder som Iran, Ryssland och Kina.
Fast tanken är väl att det ska gå att få befolkningarna i dessa länder att kräva västerländsk "demokrati", d.v.s. storbolagsvälde. Men detta ser ju ut att ha misslyckats redan i Syrien.
Om det nu erkänns att Iran inte har några kärnvapen och heller inga på gång just nu, så undrar man varför Iran utsätts för bestraffande handelsblockad? Bara för att det är roligt??
SvaraRaderaBara för att Väst numer regeras med hjälp av skapande av rädsla?
Det torde finnas ett antal förklaringar till vad som händer, och de kan sammantaget öka eller minska riskerna för ett storkrig. Att Kina och Ryssland nu satt stopp spelar förmodligen in på så vis att FN inte längre kan utnyttjas av de aggressiva makterna. Därigenom förstärks argumenten för personer och grupper som egentligen främst inser att ett storkrig i Västasien är ett för stort och oförutsebart företag (och förmodligen livsfarligt för världskonjunkturen) men kan ha svårt att säga det. Läckande av uppgifter som skadar krigsivrarnas argumentation bidrar ytterligare till att skada krigsopinionen.
SvaraRaderaMen jag antar att de som började med att kräva krig för att Iran har atomvapen gladeligen retirerar från position till position utan att frångå krigskravet. Nu är väl argumentet att det måste till krig därför att Iran skulle kunna skaffa sig kärnvapen (någon gång, om man bestämmer sig för det).
Så då kan vi antagligen räkna med tilltagande oro i både Ryssland och Kina, organiserade av de USA-finansierade NGO:erna.
SvaraRaderaJo, vad det gäller Ryssland är de ju uppenbarligen redan igång.
SvaraRaderaDet kan ju också vara så att iranhysterin har satts igång av inrikespolitiska skäl. Konflikt med yttre makter har ju alltid varit ett populärt medel för impopulära regimer att tvinga fram uppslutning.
SvaraRaderaDet är väl mest i Israel-regimen det gäller. Iran vill inte ha krig, NATO har ingen egen vilja, och med tanke på bland annat oljepriset har väl USA:s nuvarande ledning ingen orsak att önska krig. Den hämningslösa oppositionen i USA kan naturligtvis jobba för krig, men tänker den längre än näsan räcker förstår den att om Obama faller pga oljepriset så lär priset inte falla för att de själva intar Vita huset. Och då sitter de själva med Svarte Petter. Så i grunden tror jag krigsviljan är rätt låg om man tittar bakom kulisserna.
SvaraRadera