På mitt företag, ett svenskt internationellt företag i telekombranschen, vill man gärna pensionera bort seniora så fort man kan och få in nya och unga. Men man låter inte de seniora lära de yngre vad de kan innan de går. Det är för kostsamt. Resultatet är kaos i alla projekt och leveranser, eftersom ingen vet hur man egentligen gör.
Så löd en kommentar till en artikel om äldre på arbetsmarknaden i Svenskan. Det var väl bra länge sedan nu som bolaget (jag antar att det är det stora bolaget det rör sig om) försökte bli av med folk som var för gamla (var det inte över 35 det handlade om?). Nåväl, svenska firmor är dåliga på att såväl rekrytera som behålla äldre får vi veta. Men det är ju en medveten politik från företagens sida. De vet vad de gör, även om det sedan i och för sig kan bli tok av det hela.
Det stora bolaget där jag arbetade betalade folk för att gå i pension i förtid bara för att bli av med dem. Tusentals man-år av erfarenhet och kunskaper sveps bort som ointressanta av de högbetalda direktörerna och de ungdomsfixerade personalavdelningarna. De nödvändiga banden bakåt i företagets liv klipps. Och då blir det som det blir, "rent kaos". Ett av de sista åren jag arbetade sade en äldre luttrad chef att det som förut var "basics" hade nu blivit "överkurs" vad det gällde kunskaper. Jag har för mig att någon pratade om att man kanske kunde lösa det genom att ta in äldre medarbetare som "traditionskonsulter". Suck och puh!
Är inte arbetslivet en alltför allvarlig sak för att anförtros företagen?
Det finns de som menar att man borde ändra bokföringsreglerna, så att företag blev mer lika fotbollsklubbar. De skulle då få bokföra anställdas kompetens som en tillgång, precis som man gör med fotbollspelare. Eller maskiner.
SvaraRaderaMen jag ser då ett problem (för vissa personer): Vad det gäller vanlig bokföring så finns det en tendens att den finfördelas ner på små grupper eller till och med individer, exempelvis vad en maskin på en verkstad eller en försäljare presterar. Om man nu jämförde kompetens hos medarbetare "på golvet" med vad som finns i högsta ledningen kanske det blev trista siffror på ena stället?
SvaraRaderaDet kanske helt enkelt är någon räknenisse, som kommit fram till att det är en ekonomiskt lönsam affär att ersätta 60-åringar med 30-åringar.
SvaraRaderaFöretaget betalar 30 % mindre än lönen för 60-åringen och slipper den drygt 30 % arbetsgivaravgiften. Och om den nyanställde har 40 % lägre lön än 60-åringen, så blir kostnaden 0 kr! Om man därtill lägger att 30-åringen orkar jobba övertid gratis 10 timmar i veckan, så är vi på plus...
Norska arbetsgivarföreningens tidskrift hade ett temanummer 1994 eller 1995 när jag bodde i Norge om varför företag diskriminerar och väljer bort folk av vissa kategorier, bl.a. äldre. Orsaken var, sa tidskriften, att chefer inte gillar att ha anställda som vet mer än de själva gör. Då känner de sig socialt underlägsna vilket är det värsta de vet.
SvaraRaderaRekryteringspolicyn handlar alltså inte om det bästa för företaget, inte ens för aktieägarna. Utan om feelgood för cheferna.
Alltså enligt NAFs tidskrift.
En sextioåring som kan sin sak kanske är produktivare än en trettioåring som inte kan ... däremot har den okunnige svårare att säga emot arbetsledningar som kommer med konstiga och kontraproduktiva direktiv.
SvaraRaderaPS. Som avtalen för industritjänstemän fungerade förr i tiden (numera vet jag inte hur det är) hade man räknat in en lärandekurva i löneutvecklingen. Hög i början, lägre längre fram när man väl kunde det mesta. DS
SvaraRaderaPå nittiotalet fanns det en framgångsrik amerikansk elektronikkedja vars namn fallit mig ur minnet, som kom på att man kunde spara massa pengar på att sparka de säljare som hade högst lön. Aktiekursen steg. Problemet var att de också var duktigast på att kränga varorna.Intäkterna började sjunka, och företaget försökte spara ännu mer. Sen fick man slå igen butikerna.
SvaraRaderaExakt hur man bör bokföra de anställda som en tillgång är kanske inte så solklart. Att bara ta upp dem som en minuspost, som man gör idag, på de flesta företag, är dock inte bra.
Jan Wiklund slår huvudet på spiken ovan, om att chefer inte vill ha underställda som är kunnigare än de själva. Jag har kallat det "kompetensskräcken" och den är utbredd i landet. Inte bara äldre som drabbas faktiskt och inte är fenomenet nytt heller.
SvaraRaderaHar en släkting som redan som ung, för sådär en 25 år sen, var mycket välmeriterad, civilekonom, högskolepoäng i språk, utlandsarbete ett par år med god förmåga att tala ett par främmande språk alltså + kunskaper på andra områden - men jobb i Sverige? Icke det. Inte ens på företag som i sina annonser efterfrågade eller krävde kunnighet i dessa språk, anställde denne släkting som intill dagens datum har tvingats arbeta betydligt under sin kompetensnivå. Så kompetensskräcken är inget nytt fenomen i Sverige och inte begränsad till äldre. Den är regel och omfattande och den kan, i varje fall i vissa fall, t.o.m. var ännu mer förödande för yngre människor.
Det finns ett annat till synes enkelt knep för att spara pengar, motsatt det som Pierre beskrev: att göra sig av med de 70 % som bara gör 30 % av jobbet. Haken är förstås att ta reda på vilka som tillhör den gruppen.
SvaraRaderaEn delgrupp bland de där 70 %-en är t.ex. psykopaterna, som enligt vetenskapsprogrammet för några dagar sen i TV2, presterar väldigt dåligt men är oerhört skickliga på att framstå som framgångsrika. Och har lätt för att göra karriär...
Problemet kommer ur ekonomistyrningen och är ett typexempel på varför den alltid leder till katastrof. När man reducerar saker till kronor och ören försvinner all för beslut väsentlig information. När arbetet anses vara en kvalitativt ekvivalent produkt där det enda som man räknar på är kostnaden, då blir det lätt fel. Då vill man gärna eliminera de dyra, de som jobbar längst. Ta in nyutexaminerade, för en ekonom är en ingenjör en ingenjör, enda skillnaden de ser är prislappen. Samma gäller givetvis byggarbetare, tekniker och andra. De meriterade och erfarna kostar mer än de nyutexaminerade eller oerfarna.
SvaraRaderaNär ekonomer reduceras till räknenissar i ett mörkt rum och inte befattar sig med styrning och beslut, då kan vi få en vettig industriell utveckling.
Det blev ett riktigt elände när ekonomerna tog över - tidigare var det bara elände i största allmänhet!
SvaraRaderaMartin: Ungefär som när SJ på 50-60-talen rationaliserade bort de banor som gick med förlust. Med resultatet att förluster då började uppträda på de banor som gränsade till dem som rationaliserats bort. Etc.
SvaraRaderaSynergier är något de aldrig har hört talat om.
Här är för övrigt en ekonom som har forskat på det där: http://www.forbes.com/sites/stevedenning/2011/11/18/clayton-christensen-how-pursuit-of-profits-kills-innovation-and-the-us-economy/