I Stockholm beskrivs läget som stökigt med blodiga näsor och spräckta ögonbryn, men inte värre än det brukar vara vid studentfirande.Det låter i alla fall värre än när jag tog studenten. För att vara exakt: jag tillhörde den sista årskullen studenter, 1968. Sedan var studentexamen avskaffad, och de enda som tog studenten senare var kvarsittarna från 68 som kunde ta sig igenom till examen 69 i alla fall. Hur skall man bära sig åt för att bli kvarsittare numera? Finns det sådana? Varför åker folk omkring på stan på lastbilar och skriker som besatta och slår varandra blodiga? Vad är det bra för? En gång kallades studenten för mogenhetsexamen ... nu är det bara slut på gymnasiet, den svenska skolan verkar gå på knäna på grund av konstiga så kallade reformer, och berusade ungdomar drar runt och letar efter en framtid som kanske inte ens finns. No future for you, som punkprofeterna skaldade för länge sedan. Då kanske man lika gärna kan banka på varandra och strunta i att uppföra sig moget?
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
Jodå, det finns kvarsittare ännu i våra dagar har jag blivit informerad om. Idag faktiskt.
SvaraRaderaSedan är det väl ett sätt att visa glädje detta med att spy ner sig och slå varandra blodiga. Antar jag.
Kunde de inte hitta någon medlem av regeringen att avreagera sig på, om de nu nödvändigtvis måste slåss? Då kunde man ju åtminstone förena nytta med nöje!
SvaraRaderaUndrar hur mycket man måste kämpa för att bli kvarsittare?