Förvärva, ärva, fördärva

Ibland plåtar jag löpsedlar, som trogna läsare av denna blogg torde ha uppmärksammat

Det finns ett talesätt vars exakta ordalydelse jag inte minns, men som låter ungefär så här: Farfar förvärvar, sonen förvaltar, sonsonen fördärvar. Detta kan ha visst samband med löpsedeln ovan. Det verkar vara en internationell insikt, jag har sett talesättet citeras både på engelska och spanska.

För att gräva sig djupare i historien - det här kan leda tankarna till den store nordafrikanske lärde ibn Khaldun (1300-talet). Han hade en teori om maktcirkulation. I städerna fanns de förfinade civiliserade härskarna, ute på landet de råa och primitiva beduinerna. När stadshärskarna blivit alltför nedgångna och svaga i sitt lyxliv stormade lantisarna stan, störtade härskaren och upprättade sin egen nya och starka dynasti. Så gick det en generation, den nya makten etablerade sig, blev alltmer civiliserad och förfinad, och så kom tredje generationen som var totalt neddekad i nöjeslivet, varvid nästa beduingäng stormade stan och upprättade den nya kärnfriska dynastin, som efter ett par generationer ... ja, resten kanske du kan räkna ut själv. 'Rinnande vatten blir inte unket', för att citera ett annat talesätt.

Rikedom är inte lycka uppges det. Den verkar ibland mera vara ett medel för att förstöra hjärncellerna än att utveckla dem. Måste säga att när jag sett en del av skandalbilderna på paret Rausing i London leds mina tankar till Monty Python-gängets blodiga parodier över den degenererade engelska överklassen. Måste vara ett helvete med en våning med 13 sovrum, särskilt om man skall springa runt och bädda varje dag. Hade de varit smartare kunde de ha bosatt sig i ett övergivet kolgruvearbetar- eller järnverksarbetarhus i Yorkshire i stället. Det finns nog knark där också om man är lagd åt det hållet. -

Nä, jag tror det är mer synd om underklassen än överklassen. Nobody knows you when you're down and out! Det är värre att vara fattig och sjuk och less på livet än att vara rik med garanterad försörjning och samtidigt vara sjuk och less på livet. - Ytterst så är det ju de arbetande vid diverse företag samt konsumenterna av de produkter som dessa tillverkar som finansierat Rausings liv i snusk. (Har inte kollat detaljerna, hittade 'vännen' dammråttor i hörnen?) Är det inte dags för proletariatet att storma stan snart? Rausing själv lär väl åka dit på böter för brott mot griftefriden. Han har säkert råd med en massa smarta advokater. Som människa torde han vara väldigt liten, en försvarslös dammråtta som blåser omkring utan att kunna ta hand om sig själv och letar efter en mening med livet någonstans.

Den märklige bloggaren Apg. 29 skriver som om han själv sett Rausing vingla omkring i påtänt tillstånd i London (eller om han liksom jag bara sett bilder i pressen), och tycker synd om honom och hoppas på frälsning. Det är annat än när Billy the Kid (den antagligen sinnesrubbade ungdomsbrottslingen och mördaren i Arizona på 1800-talet) kom på tal i samma blogg: då fanns det ingen frälsning, killen skulle brinna i helvetet! Men det är väl skillnad på folk och folk. Hos Apg. 29 ser jag för övrigt, om vi nu skall tala om märkligheter, att Målle Lindberg fortfarande är i farten.