Jag såg hos bloggkollega Pierre G. att gamle Jan Myrdal fyller 85 bast. Vilket påminner mig om att jag ibland brukar påstå att den första bok som jag lånade på vuxenavdelningen på det lokala biblioteket var Myrdals bok om Afghanistan från 1960. Lånet bör ha skett cirka 1965 i så fall. Jag kanske till och med minns rätt!
Då är det bara att önska jubilaren 85 år till som förargelseobjekt såväl för borgerlighet som förborgerligad 'vänster'. Myrdal slog ju ihop höger och vänster till 'hönster' en gång i tiden också, och det håller väl rätt bra ännu. Jämfört med honom ser ju stora delar av den kulturella vänstern ut som en samling blekfisar av sorgligaste slag. Men i skumrasket lyser ju de få ljusen än starkare!
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
Instämmer
SvaraRaderaJan Myrdals verk inspirerar alla oss ungdomar under 45! Han skriver för livet när liberalerna krafsar ner sina dödsbringande propaganda!
SvaraRaderaMyrdal hör till de få som skriver om väsentliga saker. Sen har han inte alltid rätt, men de riktiga frågorna är kanske viktigare än de riktiga svaren.
SvaraRaderaHans värsta magplask är nog inte Kambodja utan den fullständigt sanslösa tron att det fallfärdiga Sovjetimperiet skulle komma och erövra oss, vilket var ett av hans främsta teman runt 1980.
Men, som sagt, temana har under åren varit så många att ett och annat magplask hör väl till det man får stå ut med. Ungefär som med Strindberg...
Just perioden från sjuttiotalets början och framåt är intressant. Det finns en hel litteratur från den tiden om den så kallade sovjetkapitalismen som jag funderar på att skriva om (någon gång). Den var klart kulturrevolutionärt Kina-inspirerad och Myrdal var med i den svängen. Fast jag minns inte om han direkt ansåg Sovjet som kapitalistiskt. Däremot som aggressivt under en period när USA var groggy efter Indokinakriget.
SvaraRadera