Reflexioner om arbetslöshetsunderstöd

Hallå, det här är bara några korta reflexioner som kom för mig när jag läste ett inlägg av en av den svenska nationalekonomins få friska fläktar, Nils P Syll. Han har till och med en internationell publik, och skriver ofta på engelska samt, såg jag nyss, firar 1½-årsjubileum som bloggare.

Frågan handlar om sänkt ersättning vid arbetslöshet ('sänkt A-kassa' på normalsvenska) - bra eller dåligt?

Dålig-sidan har två saker att peka på:

• Höga ersättningar fungera som så kallad automatisk stabilisator i ekonomin i stort. Efterfrågan kan hålla uppe även om lönerna försvinner, och därmed mildras en lågkonjunktur.
• Höga ersättningar gör att kravet att panikartat behöva hitta ett nytt arbete minskar, man kan ägna längre tid åt sökande efter arbete som passar en själv.

Bra sidan hävdar:

• Lägre ersättningar gör att de arbetslösa snabbare försöker hitta nya arbeten.
• (Det kan finnas något resonemang om att inte ligga 'det allmänna till last', men just nu kan jag inte minnas det. Men eftersom offentliga pengar går till A-kassorna så kanske frasen 'vara varsam om skattebetalarnas pengar' har synts i sammanhanget.)

Bland annat finns två olika människo-uppfattningar här: en vänsteruppfattning som generellt tror folk om gott och att de flesta vill göra något bidrag till samhället, och en högeruppfattning som generellt uppfattar folk som lata och ovilliga att göra rätt för sig. Men det kan finnas annat också. Nu är jag ute på tunn is och gissar, men ...

Låt oss anta att ekonomin är i stora förändringar. Vi vet redan att hela branscher försvann för tiotals år sedan, och den processen fortsätter. Skor, textil, varv, numera fordonsindustri. Processen kan förväntas fortsätta. Inte så att industrier nödvändigtvis försvinner i alla lägen, men de kommer att kräva färre och färre arbetare. Även mängder av tjänstemannajobb försvinner (jag tror att TCO uppfattade hotet om det för flera år sedan). 

Om de styrande tror att den här processen är oåterkallerlig och inte kan styras om i positiv riktning är det faktiskt logiskt att sänka stödet och försöka få in arbetslösa så snabbt som möjligt på vilka låglönejobb som helst - de gamla höglönejobben är ju på utgående! Nu skall en växande underklass mocka skit åt en liten överklass och en skitängslig krympande "medelklass". Blir det ännu fler sökande till varje låglönejobb kommer naturligtvis lönenivån att sjunka ytterligare. Om man vänder på min första punkt ovan så kommer det att fungera som en automatisk de-stabilisator för ekonomin genom att dra bort en massa efterfrågan (en efterfrågan som bland annat bidrar till att hålla höglönejobben kvar!) Därmed blir det en spiral som bara går neråt hela tiden ...

Jaha, jag skulle ju vara kort men nu sprack det igen! Det finns medicin mot det här eländet, men det får jag återkomma till!

Jag ser inte det ringaste sammanhang mellan denna bild och blogginlägget i övrigt?