Lite om broschyren 'Vart går Kommunistiska Partiet'

Det visar sig att de mest uppmärksammade inläggen på denna blogg under de senaste tiderna har dels varit bilderna från Syrien-demonstrationen på Sergels torg, samt de två inläggen (detta och detta) om tvister i och omkring Kommunistiska Partiet, KP. Ett antal kommentarer som drar åt olika håll har gjorts av kamraterna Anonym. En av dessa Anonym har meddelat en nätadress till broschyren med titeln Vart går kommunistiska partiet? författad av Erik Pettersson (EP). Alltså finns det större möjligheter för de kunskapstörstande att få inblick i hur diskussionen går från en av parterna.

Det finns mycket (eller litet, beroende av tycke och smak) att säga om broschyren. Efter lite funderande fann jag att en del av de centrala avsnitten berörts av mig i ett tidigare blogginlägg, för 2½ år sedan. Jag tror att en hel del i det inlägget har relevans när broschyren diskuteras. Det är konstigt att inte det här ganska enkla citatet kom med. Det borde vara rätt känt samt sammanfattar mycket av problematiken om man vill vara en snäll samhällsomdanare i ett samhälle som styrs av folk som inte är snälla och gladeligen struntar i sina fina demokratiska principer när så passar:

Bourgeoisin kan låta dig prata men sen ger den dig ett fascistiskt slag i skallen och krossar dig, eftersom du inte har utbildade kadrer som är nödvändiga för att gå till angrepp och inte heller bedrivit illegalt arbete, inte förberett någon plats där du kan få skydd och ändå fortsätta arbetet och inte heller skaffat medel att föra kampen med.

Jag kan gissa på två/tre anledningar till att det inte kom med: antingen känner EP inte till det eller anser det vara irrelevant, eller också är det fel upphovsman. Det var den albanske ledaren Enver Hoxha som sade detta i Moskva 1960, och eftersom EP är inne på den maoistiska linjen kan det kanske vara så att han bedömt Hoxha som olämplig att ta upp - albanerna bröt ju med kineserna med buller och bång! Enver har varit död länge, men jag tror att många maoister fortfarande är förbannade på honom.

Det är sällan den här sortens texter är roliga, men det kanske inte är meningen. Det här är ju allvarliga saker - men Engels kunde ju vara roligt på sin tid! Och åtminstone formulering om KP som "den förlegade reformismens skrotnissar" låter kul. Som det ofta är i brytningsdokument blandas stort och smått, grundläggande principer och mindre väsentliga gräl i en ansträngande röra. Enligt EP har KP nu blivit så förslappat att det verkar som politiska soffpotatisar som jag skulle kunna bli medlem ... men så illa är det väl inte!?

Jag kanske återkommer med ytterligare ett eller ett par inlägg med funderingar i detta ämne. Texten är tillräckligt intressant för att kunna ge uppslag till vidare reflexioner och kompletteringar av positivt och negativt slag. KP må vara litet, men det är inte ointressant vad som händer i partiet och dess närmaste omgivningar. De som har synpunkter eller vill skälla i största alllmänhet kan ju skriva en kommentar här, det kanske kan bli något som jag tar upp i de vidare diskussionerna.