Jag har en obevisad teori: anledningen till att "errarna" kunnat leva kvar har varit en ganska låg intellektuell nivå inom organisationen. Folk har inte suttit och tänkt för mycket utan gnetat på i sina lokalorganisationer oavsett hur samhället i stort sett ut. I organisationer där folk tänkt mera har man räknat ut att det kanske var lika bra att göra något annat när den revolutionära vågen lugnade ned sig. Men det stryktåliga KP har hållit ut även under svårt nyliberala tider och verkar nu växa till sig igen, med nya lokalorganisationer och mer folk i maj-tågen.
Ett problem kan vara att kadern har åldrats i och med att nyrekryteringen av yngre medlemmar under lång tid inte varit så stor. Jag undrar om en del av nyrekryteringen dessutom består av äldre folk som kommit tillbaka till rörelsen efter att ha varit borta under många år. Det innebär att det kan finnas ett besvärande glapp mellan generationerna i partiet, vilket i sin tur kan leda till knepiga motsättningar om de drar åt olika håll. De äldre kanske inte är lika hetsiga som när de var yngre, så att säga, medan en del yngre kanske har samma fart och kraft som "errare" av tidig sjuttiotalsmodell.
Jag fick händelsevis veta att ett antal yngre medlemmar i Uppsala uteslutits och bildat något som heter Kommunistiska Studiegruppen (KSG). Detta gjorde mig nyfiken och jag snokade raskt upp deras hemsida. Ett framtidsinriktat parti bör ju helst inte kicka ut alltför många framtidskrafter, så det här kunde vara allvarligt.
 |
| Det här är huvudet på hemsidan - rent sjuttiotals-stuk skulle jag säga! |
Ibland är det svårt att förstå grunderna till sådana här splittringar och motsättningar. På hemsidan finns en halv förklaring varifrån medlemmarna kommer och vad man är missnöjda med:
KSG är inte och har inte varit en del av Kommunistiska partiet, men en del medlemmar kommer därifrån. Det är sant att KP under senare tid har uteslutit medlemmar som varit kritiska till partiets bristande demokratiska strukturer, föråldrade arbetsmetoder samt dess ideologiska förflackning. Det är också sant att andra har lämnat partiet av samma orsak.
Vår verksamhet, som är i begynnelsestadiet, är framåtriktad. Vi vill studera såväl marxismens teori som arbetarrörelsens- och den antiimperialistiska kampens historia. Alla som är intresserade är välkomna att delta. Alla krafter behövs.Det här låter inte som kamp innanför fabriksgrindarna direkt. Däremot påminner andra stycket om den "trestadie-teori" som var aktuell bland marxist-leninisterna i Sverige omkring 1970. Det betydde först studier internt i gruppen, sedan gå ut och propagera för vad man lärt sig, och till slut borde man ha så många med sig att det var läge för agitation för praktiska aktioner mot fienden. Jag vet inte om den teorin fungerade riktigt bra. Gruppen kunde ju inte bara sitta med näsorna i böckerna medan klasskamen rasade på gatorna, exempelvis.
1970 meddelade "errarna" att de bildade sin egen organisation som protest mot "akademikerklicken i Stockholm". Kan vi tänka oss ett nytt uppror, men nu mot "arbetarklicken i Göteborg"? - Ärligt talat, det är tjatigt med alla splittringar och grupper till höger och vänster. Kan man se något positivt med det här? - Jag vet inte, eftersom själva politiken hos KSG är svår att urskilja ur det lilla man ser på hemsidan, och samma gäller för Arbetarbildning. Möjligen kan de ingå i den vitaliserade vänster som på senare år bland annat inspirerats av maoisternas väpnade uppror i Indien. Om KSG kan bidra till modernare arbetsmetoder och mindre ideologisk förflackning är det givetvis bra.
19 kommentarer:
Jag orkade inte sätta mig in i alla bokstavsvänstergrupper ens under 70-tale, än mindre idag. Är det något som gynnar kapitalet så är det dessa vänstersekter som inte kan komma överens om någonting, tyckte jag då och tycker jag ännu mer idag när vänstern borde samla sig för att alls ha någon roll att spela.
Uteslutningarna kring en Marxtolkning är snubblande likt en monokultursträvan och således totalitärt. Att dessutom benhårt hålla fast med metoder som utvecklades i demokratins gryning och som användes på platser där ingen borglig demokrati existerade så som vi känner den idag, är det rimligt att kritisera.
Idag borde det handla om att skapa en demokratisk organisation och se vad den slutligen blir. Önskan att kontrollera utfallet av mängder med människors aktivitet är totalitärt.
Men jag är en akademiker och därmed ondskan själv.
Kerstin, även SAP eller C, FP etc är ju bokstäver. Men när jag sade det till en sosse omkring 1970 visste den jäkla tomten inte vad SAP betyder! Att mängden grupper med olika ideer ökar behöver inte vara helt dåligt, förra gången vi såg det sammanföll det ju med ett rejält radikalt uppsving. Fast ibland är det ju lite tjatigt, och man misstänker att en del inblandade individer snarast är provokatörer.
Martin, jag vet inte vad det var för grund för uteslutningarna. Det måste rimligen finnas lite mer saker än att vissa ungdomar tycker att KP jobbar på ett gammaldags sätt. Gruppen i Uppsala lär för övrigt vara studenter. Tycker själv att min tänkta paroll "ned med arbetarklicken i Göteborg" är åtminstone smårolig i sammanhanget.
Över huvud taget tror jag att organisering kring "den rätta teorin" är kontraproduktivt. Man utformar teorier medan man deltar i en kollektiv praktik, och teorierna utvecklas med praktiken. Och kollektiva praktiker är aldrig teoristyrda, då är de praktiker för besserwissrar.
Frances Tuuloskorpi har skrivit lysande om detta på http://francesblogg.wordpress.com/2011/08/13/kampen-och-ofarliggorandet/
Gruppen i Uppsala består inte enbart av studenter. Några är det, några har disputerat, andra har "vanliga" yrken. Så ser det ut även på andra håll i landet. KP har gått hårt fram, givetvis mörkar de detta även för de egna medlemmarna (så att de inte ska kännedom om omfattningen), men det rör sig om den största utrensning/utbrytning sedan de uteslöt maoister på 70-talet.
Arbetarbildning har inte någon som helst historia i KP/RKU.
Uppsala är väl ett av de starkaste RKU-distrikten med bra lokal förankring ute i Gottsunda. Varför vill Partiet göra sig av med dem? Handlar det om förhållandet till Svea rikas lag och ordningsmakt? Eller kanske mer allmänt om synen på revolution kontra reform? Eller bara att man inte vill ha opposition?
Har ju länge funnits ett pyrande missnöje inom KP/RKU över vad man uppfattat som en allt mer revisionistisk attityd hos partiet.
Jag saknar insyn då jag inte varit aktiv på flera år. Men att dessa KSG ser sig som mer radikala än partiet är tydligt. Framhävandet av studier måste nog (förhoppningsvis) förstås som ett försök att besvara frågan "Vad innebär det att vara revolutionär kommunist i dag?". Det är en viktig fråga.
Teori är naturligtvis inget ändamål i sig utan till för att vägleda kampen. Men den går inte att undvara. En rörelse utan teori famlar i blindo och är dömd att upprepa gamla misstag och finna sig i samma gamla återvändsgränder.
Visst ökar risken för splittring om man strävar efter "den rätta linjen". Men vad skulle vara alternativet? Att strunta i att kritiskt pröva alla sina ståndpunkter?
Det är inte teorin som är farlig utan dogmatismen. Dvs. när teorin stelnar. Och ärligt talat har M-L sedan länge varit mer dogm än teori. Kanske fortsätter dessa KSG på det dogmatiska spåret. Förhoppningsvis kan de bidra till att vitalisera teorin - och klasskampen.
Det är aldrig fel att studera marxism och arbetarrörelsens historia.
Risken är att sådana här grupper gör det alldeles för lätt för sig genom att nostalgiskt blicka tillbaka till mer heroiska tider och överta den tidens taktik.
Det finns en hel del lärdomar att dra av misslyckandet för de kommunistiska rörelserna på 70-talet. Denna artikel från Kasama visar på ett intelligent sätt att kritisera naiva uppfattningar som var vanliga förra gången det begav sig.
Hannu, puh, den där artikeln är väl en kilometer lång eller så!
Jag har mycket få konkreta uppgifter, men en av Saras gissningar kanske kan stämma. Om vi formulerar det så att det är en radikal strömning som vill ha en hårdare, anti-reformistisk linje helt enkelt. Jag vet inte heller hur den interna diskussionen i KP går, men läser man Proletären så är den ju ganska fridsam jämfört med "fornstora dagar". Som om KP vill ta över där V stod för några år sedan. Kanske KSG kan bidra till en vitalisering av debatten, vi får se.
Min tanke är nog inte en organisation för vad som helst. Men ganska nära. Kan man inte få folk att tro på ett jämlikt och jämställt samhälle så skall man heller inte lyckas. Har man inte lyckats sprida tron på ett jämlikt och jämställt samhälle så skall man heller inte gräla om bästa vägen dit.
När vi har mobiliserat för ett jämlikt och jämställt samhälle, då jävlar, då SKALL vi gräla om hur detta uppnås, ett gräl som skall rasa hela vägen fram i mål. Enighet är för konflikträdda. Demokrati är ett enda långt gräl och skall så vara!
Det är så jobbigt när folk skäller och dessutom skall leta fram små oväsentliga skillnader att gräla om. Om de skriker högt om andras fel för att försöka dölja sina egna är det ännu mindre roligt.
Vill man ha det bekvämt, tyst och lungt så får man satsa på något mer totalitärt. För även om det som serveras inte är så smakligt, så är det jävlar i mig ingen som bråkar om det! Demokrati är jobbigt och bråkigt och frustrerande, något som inte nämns i den rosenskimrande propaganda för demokrati som man fått i skolan.
Vill man få fram vettiga synpunkter så gäller det att hålla gaphalsarna nere - stor trut kan betyda stort ego snarare än stora insikter!
Hej
KSG är en ren studieorganisation. Men det är sant att KP och RKU utesluter medlemmar och att många lämnar. Det blir splittring och det blir en ny revolutionär rörelse. Där kommer också krafter som tidigare inte har någon bakgrund i KP och RKU att ingå. Studier är viktigt, att diskutera kollektivt utifrån vår verklighet för kampen framåt. Teorin finns till för att stärka praktiken. En rörelse som saknar teori och praktik, som baserar sig helt på anti-intellektuellt mekaniskt tänkande, tidningsförsäljning, sossigt artikelskrivande och kaffedrickande, som skyr kritik och självkritik som pesten, är dömd att misslyckas och vittra bort. Sverige behöver en ny kommunistisk rörelse, som håller fast vid ideologins revolutionära principiella grundvalar men som också är nytänkande och vågar applicera teorin på våra förhållanden, utan att förfalla till reformism och ekonomism. De som ser rörelsen som allt och målet som intet, blir alltid opportuna, det leder till den typiska revisionism vi har sett utvecklas hos KP. Med kamratliga hälsningar/ML
Jag undrar om inte detta resonemang är samma som fördes av oppositionella inom och i närheten av gamla SKP i mitten av sextiotalet? Bildandet av KFML föregicks ju av någon sorts marxistiska studiesällskap, och KFML:s första uppgifter angavs vara studier. I senare stadier skulle man övergå till agitation och propaganda, samt bilda ett parti - vilket man också gjorde.
Ärligt talat tycker jag inte att folk som inte är insatta i det inträffade ska komma med egna "förklaringar" till vad som har hänt, varför, när, hur och vad som ska ske framöver.
Jag ser många sakfel i din text.
Jaha, och sakfelen är ...?
http://internt.rku.nu/forum/sites/default/files/Vart%20g%C3%A5r%20Kommunistiska%20Partiet.2.0.pdf
Inget nytt under solen, samma gamla maoism
Tack för länken, där har vi den slirande bilen!
Skicka en kommentar