 |
| Här sitter kejsaren av Mali med en guldklimp i handen |
Det fanns, och finns, guld i Mali. Samtidigt ökar lusten att köpa guld hos många enskilda och regeringar eftersom guldet anses säkrare som värde än vanliga pappersvalutor. Nyligen krävde Tyskland tillbaka den del av landets guldreserv som är placerad i USA. Villkoren för återsändandet är sådant att man kan undra var guldet egentligen finns. Hade allt funnits i ett valv i Fort Knox hade det väl bara varit att lasta det på några tyska krigsfartyg och köra hem det. Men nu utsträcks återlämnandet under flera år. Kan det betyda att USAmerikanerna måste få tag på nytt guld först?
Mali ligger inom den franska intressesfären, samtidigt som landet har goda relationer med Kina sedan många år. Kineserna vill också ha guld - det är nog säkrare för dem än dollar och USAmerikanska statspapper med tveksamt värde på lång sikt. Fransmän och tyskar är inte alltid så goda vänner. Kan man ana att ett flertal stater på olika sätt försöker komma över de afrikanska guldfyndigheterna genom att tränga undan konkurrenter? USA har också haft en massa aktiviteter i Mali, fast man misslyckades grovt: huvudparten av de malinesiska styrkor som man utrustat och utbildat hoppade av till rebellsidan. Eventuellt behöver jänkarna samla ihop nytt guld för att kunna ge till tyskarna ... det verkar som en riktig soppa. Eller om man helt enkelt ser det som ett nytt råvarukrig, där stormakterna med olika medel slåss om världens kvarvarande resurser?
Kriget i Mali har en massa olika aspekter, en del på vänsterkanten tycker det är OK eftersom riktigt obehagliga islamister trycks tillbaka. Andra säger kompromisslöst nej till den franska insatsen (här svenskar, här en kanadensare som ger den kände Samir Amin en rejäl avhyvling). Egentligen är det ju lokalbefolkningens önskningar som bör vara det viktiga, och i steg ett så är de nog glada att bli av med islamisterna som var ett riktigt plågoris. Men som kolonialismens historia torde visa så är det lätt att ta emot befriare, men det kan vara svårare att bli av med dem när de börjar uppföra sig illa.
Själv satte jag nästan hjärtat i halsgropen när det kom uppgifter om att arkiven med gamla handskrifter hade förstörts av islamister. Men lyckligtvis tycks det vara fel. Afrika ses ibland som en svart och skriftlös kontinent, nästan utan historia. I arkiven i norra Mali finns dock manuskript som torde vara mycket värdefulla för den som vill studera västafrikansk historia.
Ett lästips: en artikel på bloggen Religionsvetenskap som behandlar olika varianter av islam, Mali, med mera. Mycket intressant och med detaljer som visar att det finns komplikationer i gott-ont-bilden.
Teorin om att den tyska guldreserven skulle spela in här kommer väl från Pepe Escobar och en artikel i Asia Times om jag inte missminner mig. Men även om det är besvärligt om man råkat "slarva bort" ett annat lands guld, så är det nog inte den främsta drivkraften bakom äventyret i Mali. Jag får ett intryck av att, som Johan Galtung hävdade redan i samband med Libyenkriget, det är fransmännen som tillåts fortsätta att dominera NATO och att amerikanerna tvingas haka på. Fransmännens taktik verkar vara att skapa så mycket kaos som möjligt som man sedan försöker att utnyttja för sina egna syften.
SvaraRaderaFrankrike och NATO stödde aktivt LIFG och andra al Qaida-grupper under Libyenkriget. I kaoset som uppstod där kom de libyska al Qaida-grupperna över stora vapenarsenaler som de sedan delvis sålde till sina kompisar i AQIM (Al Qaida in the Islamic Magreb). Jag har även läst att de bidrog med kämpar till AQIM.
När sedan när al Qaida-grupper som beväpnats av sina väststödda kompisar i Libyen tar över allt större delar av Mali får fransmännen panik, inser att deras kontroll över området hotas av en grupp som är uppenbart olydig och okontrollerbar och går in militärt för att köra bort dem och ockupera området, en ockpation där kostnaderna och allt det besvärliga ska outsourcas på fattiga afrikanska länder ungefär som USA gjort i Somalia.
/Björn Blomberg
Frankrike som drivande i NATO, vad hade de Gaulle sagt om det? Det kanske är så att fransoserna driver på i de fall deras gamla intresseområdet/kolonier/mandat är inblandade, men inte vad det gäller exempelvis Afghanistan? Och när USA är försvagat blir det mer utrymme för de gamla kolonialmakterna att breda ut sig igen. Jag är generellt misstänksam mot engelsmännen som pådrivare vad det gäller krig här och där. Men i och med att motståndarna blir starkare och de gamla kolonialisterna sämre på att trixa blir det sådana här konstiga situationer som i Syrien och Mali.
SvaraRaderaJag antar att det är ett antal olika orsaker till det franska agerandet. Ett handlar om långsiktig kontroll över naturresurser, ett annat om dagspolitik. Och de passar rätt illa ihop.