Myrdal, personkemi och planer

Här är ett twittrat citat från Jan Myrdal:

Jan Myrdal-citat ‏@Jan_Myrdal35m

Om Marx bara läst sina vänner och meningsfränder hade han inte förmått uträtta mycket.

Visa

För övrigt fyllde Jan 86 år i går, och jag levererar därmed en något försenad hyllning. Hoppas att han kan fortsätta som förargelseklippa ytterligare några år! Det är bara rätt åt alla självgoda liberal-muppar!

Kolla in det här fotot med vidhängande datum: Den då 82-årige Jan Myrdal ute i den indiska djungeln hos upprorsmän- och kvinnor! Hans reportage därifrån, Röd stjärna över Indien, har kommit ut på flera språk i Indien: engelska, punjabi, hindi, bengali, telugu och tamil. Hur många andra svenska författare kan slå det? Och här är ett tal om Indien som han nyligen höll i England.

Det här med "vänner och meningsfränder" är inte så enkelt. Man kan vara ovän med folk som har samma åsikter som en själv (taskig personkemi), eller stå på god fot med personer som har avvikande meningar (kanske på grund av god personkemi). Och detta ger mig möjlighet att göra en övergång till lite överblivet när jag skrev en sorts recension av Thomas Nydahls senaste bok. Han är ju också en sorts förargelseklippa, senast har han trots anti-islamistisk inställning lyckats stöta sig med diverse anti-islamisttyper som har personligheter som jag själv inte skulle stå ut med många sekunder. Vi är oense om rätt mycket, men från min synpunkt så höjer han sig en bra bit över de billiga 'islam-kritikerna'.

Nå, här är ett stycke där jag satt ett frågetecken i kanten (på sidan 120 av Medborgaren, makten och moskén):

... man kan också säga att många av kommunismens tillämpningar under 1900-talet hade starka fascistiska inslag. ... Vem hade kunnat skilja Italiens korporationer från Sovjetunionens femårsplan-styrda ekonomi? I grund och botten besjälades de av samma totalitära utopi.

Nja, som jag förstår det skapades planekonomi på statlig nivå under Första världskriget i de krigförande länderna. (Möjligen kan man ha byggt på erfarenheter från de stora bolagen och kartellerna som redan fanns, men jag har inte sett något om det så det är bara en gissning från min sida.) Planekonomin blev en borgerlig överlevnadshistoria alltså, inklusive i Ryssland. När de sovjetiska femårsplanerna startade i slutet av 1920-talet fanns redan en grund av ideer och personal att bygga på. Eric Hobsbawm skrev någonstans att planekonomin under kriget fick folk att inse att staten kunde göra mycket mer än vad man trott tidigare.

Det förefaller som om åtminstone en dåtida samhällsgrupp hade väldigt klart för sig att det var skillnad på Sovjet och Italien: bourgeoisin. Kapitalisterna även i demokratierna kunde göra affärer med Sovjet när det knep under depressionen och inga andra kunder fanns, men det var fascistiska stater de gillade bäst. Mussolini var länge favoriten som dikade ut träsk, fick tågen att gå i tid, och burade in maffian. Under svartskjortorna släpptes inga kommunistiska utopister fram! Ordning rådde - en ordning som borgarna tjänade på även om det kunde kosta en del. Under sovjetsystemet hade de fått ställa in betalningarna helt. Om diktatur X och Y hade varit utbytbara hade det väl varit mer jämnt fördelat med sympatierna, men av någon anledning visste kapitalisterna vem de gillade bäst.