Det som är ganska påtagligt är att det kollektiva minnet försvagas ordentligt. Den generella kompetensen på arbetsplatsen blir lägre och det gör att vi som har varit kvar på arbetsplatsen en lite längre period får bära ett tyngre ok ...
... men som jag ser det är erfarenheten generell. På det stora bolaget där jag tillbringade en del tid fanns "genomgångsavdelningar" där folk ofta bara stannade en kort tid, och vars kompetens i hög grad hängde på ett mindre antal personer som arbetat där länge och som kunde verksamheten utan och innan. Det rörde sig om uppgifter som sannerligen inte var oviktiga, men ändå kunde det gå till så. När det så kom till en period när en hel del av de äldre kämparna gick i pension ungefär samtidigt (eller ombads att pensionera sig) sjönk givetvis kompetensen ytterligare. De som skulle lära upp de nyinkomna hade själv bara en kort tid i arbetet bakom sig. Resultatet blev givetvis allt okunnigare och osäkrare medarbetare, när "det kollektiva minnet" tunnades ut.
Diskuterade med tjejen om problemen med organisering av arbetet i den moderna världen.
SvaraRaderaVi ser egentligen två olika vägar. Den ena är styrning, taylorism och Lean six Sigma, där arbetet är oerhört styrt och systematiserat, man gör kompetens irrelevant. Sen har vi rekryteringsvägen, kompetensvägen, där funktionen blir avhängig vem som utför funktionen, där det är kompetensen och motivationen på den medarbetare man rekryterat till funktionen som blir avgörande.
Efter lite diskuterande kom vi fram till, eller mest tjejen som kan det här med lean production. Man kan använda lean och systematisering av arbetet för decentralisering istället. Man kan helt enkelt minska rekryteringsriskerna. Genom att ha ett lean six sigma system i dess decentraliserande utförande där det är ett besluts och handlingstöd där medarbetaren drar nytta av erfarenheter över tid och hela organisationen. Där systemet fungerar som ett stöd för kompetensen snarare än dess ersättare.
Den decentraliserade arbetsstyrningen har en stor fördel emot bägge de andra. Vi kan givetvis inte acceptera tjänstemannagodtycke och därför är kompetensspåret inte acceptabelt. Men Lean Six Sigma systemet blir stuprörspolitik, stelbent, ineffektivt och skapar missnöjda arbetare och kunder. Men ett decentraliserat system som tar styrkorna ur bägge systemen ger en positiv system, där vi når nästa nivå av arbetets organisering, som vi ser på saken.
Kan en del av dagens svårigheter bero av att man tar det sämsta, inte det bästa, ur flera olika modeller och geggar ihop det hela? I stället för förenkling, överblickbarhet, förutsebarhet, kompetens och inflytande drabbas en mängd arbetande människor av ett kaos där man inte kan påverka någonting. I det aktuella fallet med sjukvårdspersonal kommer även onda impulser från Alliansens slafs-politik.
SvaraRaderaVi diskuterar ofta ohälsa och sjukskrivningar, då tjejen är i en sådan situation. Hon gör dessutom en utredning av rehabiliteringsvetenskap och de program som finns, det är risken systemet tar när de sätter en forskare och samhällsvetare i ett system. Systemet blir då beforskat och avslöjar sig självt och sina brister. Tjejen tyckte kvantitativ metod var det värsta flum hon någonsin stött på när hon gick sin forskarutbildning, med mina kunskaper om statistik(termodynamik) så har hon kunnat sätta fingret på vad felet är, på senare tid har Lars P Syll hjälpt på den punkten med sin kritik. Hon är alltså en kvalitativ samhällsvetare som forskade på att ge sig ut i samhället och göra observationer och faktiskt prata med folk. (Såna använder också kvantitativa data och gör statistik, men de trålar inte bara data utan skapar sina mätpunkter.)
SvaraRaderaPrioriteringen just nu är psykisk ohälsa och har varit ett tag, finns SOU utredningar och hur mycket som helst om den psykiska ohälsans utveckling. Man ser det hos främst två grupper, kvinnor i kommunal verksamhet, kvinnor i sjukvården underskötorskor osv. Vi ser alltså att detta är i funktioner som de senaste decennierna datoriserats och utsatts för de nya styrmedlen, som är först att rationaliseras av datasystem och styrsystem. Utifrån detta har vi börjat titta på fenomen som "task multiplicity" och annat som en förklaring till ohälsan, vi betraktar utvecklingen inte som Moderaterna som att folk plötsligt bivit lat. Vi kommer nämligen ihåg industrialiseringens barndom, då man upptäckte att när man mekaniserade arbetet så hände det saker med arbetarna, de fick skador där arbetet styrdes av en maskin, man kunde inte dra i en och samma spak hela dagen med samma hand utan att få problem. Det är samma sak som händer med inmarschen av datorsystem och moderna styrsystem, vad man gör är att man mekaniserar intellektuellt arbete, man skapar strukturer för människor att arbeta i. Detta får oss att anse att de ökande sjukskrivningstalen i psykisk ohälsa är ett arbetsmiljöproblem, att det har med utvecklingen av arbetets organisering och effektivisering.
Precis som maskinerna från förr som satte människokroppen i en struktur och styrde dess agerande, så sätter vi folks sinnen i en struktur och styr deras agerande. På samma sätt förbrukar vi människor idag som vi gjorde under industrialiseringens gryning. Det är task multiplicity, det är inte möjligt att styra arbetet, när maskinen säger åt dig att göra något skall du göra det, det är en väntan på vad nästa uppgift skall vara, nästa telefonsamtal skall vara (jo hon forskade på call center), det är en förväntasstress.
Så skall vi komma till rätta inte enbart med sjuksköterskors stafettarbetande, utan med sjukskrivningar för psykisk ohälsa, kommuner och landstings förbrukande av kvinnor, så måste vi skapa ett annat sätt för modernt organisering av arbetet, ett där maskinen hjälper människan klara sitt arbete, snarare än tvärt om.
Precis som i musik underskattas pausen. Vissa arbetsuppgifter kräver mycket paus, långa som korta. Pausens tajming är viktig.
SvaraRadera