Either there is the coherent Nietzsche who is merely writing flowery odes to bourgeois ideology or the incoherent Nietzsche who is spouting polemical prose that pretends to be philosophy. The very fact that Nietzsche lived after Marx in what is now Germany--and yet did not engage with Marx (or Hegel for that matter)--demonstrates his lack of rigor as a philosopher.
Jaha, vad kan du göra åt det här då, gamle Fritz? Vispa lite med mustaschen och ögonbrynen och kasta galna blickar åt alla håll? - Citatet kommer från den kanadensiske doktorn i filosofi, tillike maoistiske bloggaren, Josh Moufawad-Paul på bloggen M-L-M Mayhem. I själva verket var det hans första bloggpost där. "Jag avskyr Nietzsche."
Kan namnet betyda något? Det är ju lätt att inbilla sig att den som heter något så svårstavat som Nietzsche måste vara en verkligt djup kille!
Har några Nietzsche i bokhyllan, det var inte så där vansinnigt inspirerande. Han var den som det fanns mest av i den vanliga bokhandeln. Det var nog det som jag tog till mig. Jag brukar kalla nationalekonomer för att med sina vetenskapliga kodord vara "sciency", the pretence of science.
SvaraRaderaNietzsche är väl philosophyness, the pretence of philosophy. Vad sägs om denna "djupa" betraktelse av livet:
"Liv, vad vill det säga? - Liv - det vill säga: oavbrutet avstöta något som vill dö; liv - det vill säga: vara grym och obönhörlig mot allt som håller på att bli svagt och gammalt hos oss själva och också hos andra. Liv - det vill alltså säga: vara utan pietet mot döende, elände och gamla? Ständigt vara mördare? Och ändå har den gamle Moses saft: "Du skall icke dräpa!"
Det var lite blandad kompott där och alla frågetecken, är inte Nietzsche själv en übermensch som inte behöver söka bekräftelse hos andra för sina åsikter? Jag pallade inte läsa klart, hans små korta fiosofitexter var ibland lite djup, men det är sällan han verkligen ansträngt sig med någon fråga.
N:s övermänniska är i själva verket en ganska känslig figur, som Strindberg inspirerades av i en roman om en känslig övermänniska ("I havsbandet"). N själv kan väl ha en del intressanta tankar i den filosofigren som kallas etik, men, som sagt, det är knappast något hel- och sammanhängande tänkande han lämnade efter sig. Men kanske just det där småsnuttandet hjälper till att göra honom populär i en postmodern tid som inte tar djupt tänkande så allvarligt utan satsar mer på yta och utseende.
SvaraRaderaJo, men i avsnittet precis ovan det jag citerar, så var han mycket arg över personer som tvivlar på sig själva, som gör observationer som strider med etablering sanning ifrågasätter de sig själva, snarare än att ifrågasätta etablerad sanning.
SvaraRaderaJag kan väl också tycka det är ett jobbigt fenomen, men det finns en poäng med det, kunskapskapande är konservativt, släpper man in vad som helst på nycker, kommer vi snart inte veta vad som är kunskap och inte.
En dum-filosofisk invändning kunde ju vara att det är inte etablerade sanningar, utan etablerade lögner, som man bör vända sig mot!
SvaraRaderaBjörn,
SvaraRaderavi kan vara säkra på att vi har fraktalfel, men det gör inte att man kan acceptera vad som helst. Det för etablerad kunskap otroliga har alltid en större bevisbörda.
Är det att vara progressivt att riva en struktur och ersätta den med inget, eller är det att riva en struktur och ersätta den med en annan?
Är det frågan om liberal/anarkisten eller socialisten/materialisten?
"Nietzsche’s philosophy with its cult of superman for whom the fulfilment of his own individuality is everything and the subordination of the individual to a great social aim is as vulgar as it is despicable, this philosophy is the real philosophy of the intellectual; and it renders him totally unfit to participate in the class struggle of the proletariat."
SvaraRadera(Karl Kautsky, http://marxists.org/archive/kautsky/1903/xx/int-work.htm)
Hannu,
SvaraRaderaja, det är en individualistdyrkan av guds nåde.
Man måste inte uppfinna varesig en bättre människa eller en ny teknik för att skapa det provisoriska utopiat.
När samhället står ivägen för självförverkligandet av individen, blir människan liberal. De blir motsatsen till det som vi försöker uppnå, de kämpar benhårt för rätten att utnyttja andra, för den egna individen är allt tillåtet.
Den frihet som kommer ur en sådan filosofi är en frihet som köps med massans ofrihet.
Egot har ingen yttre gräns för sin tillväxt, därför upplevs samhället och gemenskap som alltid ivägen överallt, för egot som ingen planet rymmer. Alla inkräktar på det egots frihet, hen börjar hara alla.