Jag tittar inte på Pride-paraden. Det har jag inte gjort på rätt många år nu. I stället hänvisar jag till de alternativa skisser som publicerades i juli 2009.
Som man kan lära sig av filosofin så kan saker slå om till sin motsats. Det som en gång var ett uppror mot tvång och förnekande av människor kan förvandlas till tvång och förnekanden av människor. Det gäller bara att fienden kan infiltrera och ändra på saker och ting. När grupper för homosexuell befrielse först demonstrerade (minns inte vilket år jag såg det först, kan har varit i Enhet-Solidaritet på Hötorget Första maj 1972 eller 1973) var det en motståndsaktion. När nu polis, militär, kyrka och storbolag marscherar tillsammans med diverse politiska partier som tidigare knappast varit aktiva i den här frågan så luktar det bara illa. Och det spelar ingen roll hur många som står vid sidan av och hurrar. Överklassen har tagit initiativet. Varför skall jag gå och titta på det?
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
En bekant till mig (homosexuell, skall sägas för historiens skull) var kassör i den lokala RFSL-föreningen men hoppade av p.g.a. föreningens oseriösitet. Det enda som diskuterades och gjordes var i princip festande i föreningslokalen, det är väl därför det finns så många lokalavdelningar och lokala prideparader i landet nu. Sexualarbetet är en mindre del som jag undrar hur mycket de själva tar på allvar när de skriver ut på tröjorna att de är "fuckbuddies", se SDS-artikel:
SvaraRaderahttp://www.sydsvenskan.se/sverige/de-fyller-holkar-med-saker-sex/
Marxister som Ulf Modin (och i viss mån Zizek) brukar ta upp om hur stora samhällsförändringar föregås av dekadensperioder som varar 50-70 år innan de verkliga brytningarna sker (franska och ryska adeln före revolutionerna,). Sätter man år 1968 som startpunkt så har vi sådär som mest 20-30 år innan den verkliga brytningen i samhället sker...
Tja, livet ska vara en schlager, eller hur det nu var ...?
SvaraRaderaNuförtiden går allting fortare, så alla gamla 68-or ska väl få en chans att köra ut med rollatorerna på gatorna och fajtas igen!!!!
"I Pöbelns tid" som kom 2000 är rätt läsvärd, inte minst för att han exemplifierar hur mycket språket har förändrats sedan 1960-talet med avsikt att hitta på eufemismer framför att benämna saker vid dess krassa verklighet, hur "trevlighetsterrorn" började bre ut sig med inspiration från USA. I boken "4 1/2 år i DDR" som kom 1994 skriver han mer om sin bakgrund, att han växte upp i ett arbetarhem på Lilla Essingen: "Far läste, han var kommunist. Mina klasskamraters föräldrar läste inte, följdaktligen var de socialdemokrater". Vet inte varför han inte är mer känd i Sverige, han skriver väldigt skarpt (om än att han ofta refererar till så många företeelser att man får svårt att hänga med i läsningen emellanåt)
SvaraRaderaHan skriver regelbundet för finska NyTid, du kan läsa ett smakprov här: http://www.nytid.fi/2011/03/upplosning-dekandens-och-historien-som-en-spiral/
Tack för tipset, intressant. Kanske går att göra något mer av, om man exempelvis kombinerar med vad Franz Fanon skrev: det revolutionära uppsvinget föregås inte bara av dekadens, utan av kulturella omvälvningar.
SvaraRaderaJag var inte med på så många fester, men Stones' "Street fightin' man" borde väl ha gått hem där?