På sätt och vis är Jan G. snäll, han förutsätter att de där privatiseringsfantomerna har ett huvud att dra upp ur sagda sand. Annars är ju kritik mot skolväsendet av i dag som att skjuta mot öppet mål - det är svårt att försvara hur det ser ut. Anledningen till att det är svårt att göra rätt igen torde vara att det är så många inblandade som under lång tid orsakat de här felen. Att socialdemokraternas ledning skulle börja backa och göra självkritik är föga troligt. Självkritik är inte den ledande socialdemokratens starkaste talang. Och därför tar inte Löfven & Co till storsläggan mot Alliansen. Man är ju själva medskyldiga.
Och under tiden drabbas eleverna. Den liberala idén att dåliga skolor skall slås ut leder i praktiken till att mängder av elever slås ut. Och det var väl inte meningen? - Eller om det nu finns en insikt om att den massutbildning som var nödvändig i industrisamhället inte längre behövs? Men är det ett rimligt skäl till att låta skolan rasa samman? Vore det inte bättre att försöka styra in den mot framtidens tänkbara krav och möjligheter? Eller det kanske kostar för mycket? Och tänk på de stackars friskoleprofitörerna och deras bolag i skatteparadisen, vad skall de ta sig för om skattemedlen slutar rinna till?
Konsulterna som skapat planerna för det vägrar konsekvent kalla det privatisering eller avreglering, de kallar det för "omreglering".
SvaraRaderaVilket är ett ärligare ord.
De är fortfarande 100% statligt finansierade, de är inte privata på det sättet som folk som gillar privatiseringar föreställer sig när de hör ordet. Vad det är att flytta en verksamhet som lyder under offentlighetsprincipen och parlamentarisk kontroll till hemliga organisationer utom demokratisk kontroll. Det är inte privatisering, det är avdemokratisering.
Stalin vann. Planekonomin är det som gäller, nu måste man bara avskaffa parlamentariska demokratins kontroll, så är bygget färdigt. M är högersocialister likt Stalin.
Slavoj Zizeks samtal med marxistiska teoretiker i kina och vad de sa förklarar det hela för oss på ett väldigt bra sätt:
Slavoj: Isn't a central part of Marxism the conflict between capital and working class, the struggle of the opressed, equality and such?
Kinesisk Marxist: No that is Leftist not Marxist.
John Ralston Saul ansåg att drivkraften för vansinnet är att det finns alldeles för många chefer inom offentlig sektor som drömmer om en tillvaro som kapitalist för offentliga medel. Och många av dom är sossar.
SvaraRaderaJan,
SvaraRaderadin förklaring är sannolikt en mycket starkt bidragande orsak. Läste i Aftonbladet för ett halvår sen eller nått, om svenska höjdare som hånas nere i Europa för att de inte har en Rolex eller annat prål på sig.
De har hamnat i dåligt sällskap, som min mamma sa när folk började bete sig illa.
Kanske en billig försäkring skulle vara att arrangera kurser för våra höjdare i att se ner på folk som måste ha prål på sig för att känna sig väl till mods?
SvaraRaderaSkall vi skriva en sån där management-kulturbok. Där man man går igenom attityder, prål och pynt, redogör för vilka tillkortakommanden hos personerna som dessa saker skvallrar om. Så kursen har lite kurslitteratur. En lättskriven bok och man kan säkert fylla den med fina reffar från psykologer och annat.
SvaraRaderaProblemet är att jag inte kommer skriva den, för bidra till den sortens ytlighet, ens i gott syfte skulle jag ha mycket svårt för.
Men jag bidrar iaf med lite social kontroll. Att kalla den vräkiga bilen för penisförlängare och slänga ur sig saker som "Han har nog "det lilla problemet"", när nån försöker förhäva sig med hjälp av dyrt pynt. Men det har inte så stor effekt i de kretsar jag rör mig. Jag träffar relativt ofta makthavare och rika personer inom mitt område. Men det är något med nördiga teknikområden som gör att även den rike makthavaren kör en normalbil och det enda guld hen bär är vigselringen. Tuppfäktningen har andra regler.
Jag är nog inne på att återinföra ordensväsendet. Det var ett misstag att avskaffa det, självfallet ska vi ha medaljer för de som ägnar sig åt nit och redlighet i rikets tjänst. Vet man om att man kan förväntas bli kommendör av Nordstjärneorden så blir det en extra sporre till att försöka bli vald till statsminister. Alla dessa reträttposter vi har idag med attachéer (höll på att skriva prefixet "kultur", men så kom jag att tänka på Alvar Alsterdal som faktiskt gjorde skäl för sin titel på sin tid. Men det kanske bara var en historisk parantes?), generaldirektörer mm.fl. ersätts med att man som hög ämbetsman eller politiker blir upptagen i en orden.
SvaraRaderaEn sådant ordensväsende kan skapa lite frimureri kring dem själva utan att omgivningen tar skada av det, det gör även att kungen faktiskt kan få en riktig konungslig funktion att fylla istället för att gå mot att bli "övervanlig" som jag kallar det. Framförallt ger det ändå en viss tyngd åt prålet, det blir något som inte kan förvärvas m.h.a. enbart pengar vilket alla inblandade implicit kommer att påpeka och så har man tagit bort en grund för girigheten eller åtminstone dämpat den.
Ja, innehållslösa titlar kan ju vara en billig sporre. Och den ämbetsman som inte sköter sig kan ju dubbas till "riddare av den sorgliga skepnaden".
SvaraRaderaBjörn: Ordnar betyder trots allt en del till skillnad från titlar. Framförallt för att ritualerna är hemliga, de får inte avslöjas för utomstående (matriklarna, dvs vilka som är medlemmar och vilka som är behöriga för inval, är en annan sak). Det var det som bidrog till att Frimurarna förföljdes i många länder. Just det här vill jag komma åt, blir du invald och utsedd av kungen ska det vara speciellt och stilla din fåfänga.
SvaraRaderaMan behöver inte heller ta emot någon orden, är man äkta hanseat tar man sedan 1200-talet inte emot ordnar eller slikna "utmärkelser från främmande herrar":
http://de.wikipedia.org/wiki/Verdienstorden_der_Bundesrepublik_Deutschland#Hanseatische_Ablehnung