Begreppet 'social' hade egentligen inget med arbetarrörelsen att göra från början. Det lanserades av det franska välgörenhetsborgerskapet på 1830-talet ungefär i betydelsen 'tycka synd om de fattiga' eller som en teknisk motsats till 'asocial'. Bakom låg såväl samvetskval som skräck för de fattigas 'moraliska förfall'. Det senare var bevekelsegrunden för Louis Blanc, den franska 'socialimens' centralfigur ...På 1830-talet lanserades också, om jag minns rätt, begreppet 'proletär' som beteckning för de nya egendomslösa arbetarna. Där var det också en fransman i farten, Blanqui hette han. 'Blanquism' blev senare ett skällsord för hemliga sällskap som ville kuppa sig fram till arbetarmakt. Man kan ju se den riktningen som en föregångare till senare tiders kommunism, till skillnad mot Blancs 'tyck-synd-om'folk som blev socialdemokrater eller socialliberaler. På senare år har 'socialismen' väl urartat till socialdemokratisk särartspolitik där man tycks ha glömt bort 'arbetarmassorna' och i stället inriktat sig på grupper och frågor som arbetarna inte känner vara så angelägna. I dagens läge är det tveksamt om man ens kan tala om 'välgörenhetsborgerskap' med samvetskval vad det gäller Löfven och hans gäng. De piggnar väl till om det blir en pride-parad, på sin höjd.
För övrigt: de skandinaviska socialdemokraterna har haft sina radikala perioder, men om man ser neråt kontinenten så tror jag deras socialdemokrater även under efterkrigstidens guldålder och senare i stort sett varit högerpartier (om man jämför med svenska socialdemokraterna i mitten av sjuttiotalet).
Jag lär återkomma med fler citat och reflexioner med utgångspunkt från Jans storverk!
Mest betecknande är väl hur begreppet "socialist" har ändrat betydelse fram och tillbaka under historiens lopp. Från välgörenhetsborgare till arbetaraktivist tillbaka till välgörenhetsborgare till - vad då?
SvaraRaderaOrds betydelse flyter. "Hemsk" betydde en gång bortkommen, en som aldrig har lämnat hemmet förr. Och ännu snabbare går förstås betydelseförändringarna hos ord som det råder slagsmål om.
Ja, ord har sina öden. Nästa inlägg i den här serien handlar kanske om ett annat ord som kan ha olika betydelser.
SvaraRaderaBoken beställd, tack för tipset.
SvaraRaderaBlanquism är ju ett ganska bortglömt skällsord numera. Men det användes länge som en beteckning på en av de många "avvikelser" (= återvändsgränder påvisade av de historiska erfarenheterna) som marxister borde undvika.
SvaraRaderaOch det måste man väl konstatera att kommunistpartierna sällan har ägnat sig åt minoritetskupper, "blanquism". Tyskland 1923 var ett undantag. (Läget i östra Europa efter Tysklands nederlag i andra världskriget, får nog betraktas som ett specialfall, då dessa länder befriades av Sovjet militärt.)
Men avvisande detta snack hit och dit om social, är det väl ändå vid universitet viktigt, som jag har viss dock rätt begränsad erfarenhet vid, detta att i grundkurserna ett begrepp måste definieras strängt och därmed inte utifrån sin definition inte få förväxlas med sin användning i vardagligt språk. En avgränsning måste ske för den blivande forskaren. Så fick jag lära mig. Liknande förhåller det sig anser jag med dem som vill förstå och utveckla Marx idéer.
SvaraRaderaHannu, det var ju ett misslyckat kuppförsök i Estland också. Men sedan tog den stalinska försiktigheten över i kommunistpartierna och man slutade med den sortens manövrar.
SvaraRaderaSixten, samhällsvetenskap är ju inte naturvetenskap, och såväl etiketter som innehåll kan ändras av olika anledningar över tiden. Ta 'liberal', där är samma etikett men inte samma innehåll som för femtio år sedan. Eller bytet av 'städare' till 'lokalvårdare' där etiketterna är olika men innehållet detsamma.
Sixten har rätt i att diskussion blir förskräckligt svår om folk inte menar ungefär samma sak när de använder samma ord.
SvaraRaderaMen problemet är att ingen har någon självklar rätt att diktera vad ord ska betyda. Majoriteten bestämmer (oavsett hur denna majoritet har uppkommit)! Det är något socialister brukar ha väldigt svårt att förstå!
Björn, när skedde den där misslyckade kuppen i Estland? Den var okänd för mig. (Den skulle kunna förklara den starka nationalismen och hatet mot bolsjevikerna som man kan läsa om i Sofi Oksanens romaner...)
SvaraRaderaVad gäller ordet "socialism", så finns det faktiskt ett behov för ett ord för det samhällssystem som kommer efter kapitalismen. Oavsett dem som absolut inte vill höra talas om något sådant, men det är väl ändå praktiskt med ett ord som de kan använda för att förneka dess möjlighet/önskvärdhet.
SvaraRaderaFast visst skulle man ju kunna använda ordet "kommunism", även om det också har sina problem som bekant.
Det som kom att kallas socialism på 1900-talet motsvarade rätt nära det som Marx karakteriserade som "kommunismens lägre stadium". Det är då inte ett separat samhällssystem utan en övergångsform mellan kapitalismen och den klasslösa, statslösa kommunismen.
Språkets makt är ju stor över tanken och använder man "socialism" som en beteckning på ett specifikt system (med "hela folkets stat" som politiskt system), så kan det nog bidra till att det inte utvecklas framåt. Utan stagnerar och glider tillbaka till kapitalismen.
Det var det kortlivade Reval-upproret 1 december 1924. Finns beskrivet i en upprorshandbok från Komintern "Det väpnade upproret" av signaturen A. Neuberg som jag tror finns i ett par upplagor på svenska. Neuberg var = Ho Chi-minh, Tuchatjevskij och några till.
SvaraRaderaHannu: Vi har ingen aning om vad som kan komma "efter kapitalismen". Det kan bli vad som helst, beroende på. Historien finns inte färdigskriven innan den händer. Vi kan förstås önska och hoppas, men då är vi inne på subjektiva faktorer igen.
SvaraRaderaOch ett problem du har då är att en majoritet (eller i alla fall en tillräckligt stor minoritet för att det ska bli problem) redan har bestämt att socialism = byråkratstyre, det system som kraschade 1989 i Sovjet, och liknande.
Du kan förstås föra krig mot detta och slåss för att det ska betyda något annat, men det är ett rätt meningslöst energislöseri, tycker jag. Bättre att komma på nya ord som man är först med och kan styra lite som man vill.
Och eftersom det som ännu inte finns måste vara lite luddigt i konturerna (bevare oss för en byråkratiskt spikad utopi att leva upp till!) är det nog bara bra att begreppet är lite luddigt också.
Jan, en poäng med att inte byta beteckning på det efterkapitalistiska systemet är att vi då tvingas titta på vad som gick fel i de länder som försökte bygga socialism, och lära oss av erfarenheterna.
SvaraRaderaOm vi istället låtsas att det är något helt nytt och oprövat vi ska bygga, då riskerar vi i högre grad att göra om misstagen.
Tror man t.ex. att det helt går att klara sig utan "byråkrati", som Lenin förespeglade i "Staten och revolutionen" strax före Oktoberrevolutionen, så tvingas man snabbt improvisera något dåligt, och efterrationalisera sådant som enmansstyre i företagen som varande "realsocialism".
Hannu: Det beror på vem du vill kommunicera med.
SvaraRaderaVill du enbart fortsätta att kommunicera inom subkulturen kan du fortsätta använda ett subkulturspråk. Vill du kommunicera med folk i allmänhet måste du använda ett språk så att dom förstår vad du säger.
Ju mer subkulturell man är inom vänstern, desto större framgångar vinner sverigedemokraterna.