Bra attityd

Jag gillar den här attityden:

I stället för att be om ursäkt och beklaga så säger man: Socialismen var enormt framgångsrik!

Notera ordet 'socialismen'. Det är viktigt. När kommunister ledde de stora revolutionerna i länder som Ryssland och Kina hade de inga illusioner om att det var kommunism de skapade. Här är teorin glasklar: det kommunistiska samhället är ett klasslöst samhälle utan stat, och dessutom byggt på en högt utvecklad produktionsapparat. Att staten skall försvinna är en tanke som  kommunister delar inte bara med anarkister, utan intressant nog också med en del borgerliga personer. En viktig skillnad torde dock vara att anarkister och borgerliga vill riva ner staten direkt och tror att ett bra samhälle automatisk skall komma upp ur ruinerna. Kommunister av Marx' modell är mer realistiska på den punkten. Ett önskvärt samhälle kan inte kommenderas eller drömmas fram. Förutsättningarna måste finnas i verkliga livet.

I länder med svag industriell bas, många lågproduktiva bönder, okunnighet och sjukdomar, och dessutom i ruiner på grund av krig och inbördeskrig, finns inte en chans att skapa kommunism. Men det finns enligt Marx ett mellanstadium mellan kapitalism och kommunism, nämligen socialism. Då finns klasser och klasskamp kvar, och en stat. Det beslut som mannen på bilden nedan och hans partikamrater tog var just att börja bygga socialismen. Och så förvandlade man ett efterblivet bondeland till en stat med stora industrier och rymdraketer, och en krigsmakt som vann Andra världskriget i Europa. Mycket av det som byggdes på 1930-talet förstördes under kriget, men så fortsatte det heroiska byggandet efter kriget. Och liknande stordåd utfördes i andra länder under 1900-talet när kommunisterna var som bäst. (Sedan fanns ju en del dåliga typer också, det finns ingen anledning att dölja det om man är en seriös historiker.)

Det som hände sedan i Sovjet och andra länder var ett nationellt självskadebeteende som verkligen inte är unikt för socialistiska stater. De som ledde tappade kontakten med den folkliga basen och blev en elit med egna intressen som inte sammanföll med allmänintresset. Och därmed gick det mesta över styr och många vanliga människor drabbades hårt.

I Svenskan kan vi läsa den här sura artikeln.

J V Stalin, Hitlertysklands besegrare (bland annat). En intelligent och hänsynslös karl från folkdjupet.

Medan vi ändå är inne på historiesidan: jag såg en märklig artikel på Nyhetsbanken om ett sorts "historiekrig" i Kambodja. En oppositionspolitiker hävdar att det ökända lägret Toul Sleng i själva verket var en vietnamesisk propagandafabrikation för att rättfärdiga det vietnamesiska anfallet 1979. Då kom Kambodjas nuvarande ledare Hun Sen till makten, och det förefaller som en hel del kambodjaner ser honom som en vietnamesisk marionett. Har för mig jag läst någonstans att östtyskar var inblandade i att göra Toul Sleng så att säga presentabelt. - För snart tjugo år sedan började arkivforskningen visa att det inte var miljontals människor som avrättades under stalinepoken i Sovjet. Det var förskräckligt många ändå, och helt onödigt att multiplicera det verkliga antalet med tio eller så - om man inte är ute i skumma syften. Förmodligen är arkivsituationen inte särskilt bra i Kambodja, men man kan ju undra vilka siffror som seriös forskning skulle komma fram till för antalet dödsoffer i Kambodja 1975-1979?