Grannar hjälper FK avslöja fuskare
står det i DN. Men läser man texten borde det snarare vara:
Grannar hjälper inte FK avslöja fuskare
Eftersom de flesta tipsen inte leder till något (nämligen att en riktig bedragare avslöjas) så är tipsandet inte av någon större betydelse. "Fusket" har inte de enorma proportioner som somliga verkar inbilla sig. Och om man verkligen är intresserad av pengar som hamnar fel är det nog inte bland vanliga sjukskrivna ("fuskare") man skall leta.
Det gäller att ha proportioner på det man pratar om. Vi hade ett exempel i veckan, där en känd politiker fick en tårta i nyllet. Det är fel att kasta saker, det tar bort debatten från de verkliga tunga och viktiga frågorna. Men fundera lite: är den där tårtan mer viktig än att flera människor dödats eller skadats allvarligt i olyckor på arbetsplatser de senaste veckorna? Olyckor som kanske hade gått att undvika om säkerheten i arbetet hade varit en större fråga än vad den är numera? Ser man på utrymmet i media verkar det som tårtan har större betydelse än att folk dränks på jobbet. Vill vi ha det så?
Läsare Sixten postade den här kommentaren på ett annat inlägg, men jag tror att den skall vara här:
SvaraRaderaSixten Andréasson sa...
Tänkte för längesen om angiveri typ Stasi skulle varit möjligt i Sverige. Kom till att det skulle det inte varit. Vår historia avviker så mycket från Tysklands. Där överlevde länge en mentalitet av Untertan (undersåte). Bra illustrerat av Kaptenen från Köpenick! Men senare har jag fått anledning börja tänka om. Alla dessa anmälningar av fusk av sjukskrivna och arbetslösa till myndigheterna!
Det handlar om att normalisera den angivarstat man just nu håller på att skapa.
SvaraRaderaKampanjen för detta har pågått en tid nu.
Kan man få småfolket att jaga varandra lever överklassen lugnare.
SvaraRaderaDet började egentligen långt tidigare, med angiveriet inom facket, organiserat via IB.
SvaraRaderaEller om man så vill började det med nedmonteringen av det självstyrda samhälle som vi hade på den tiden de flesta kommuner hade runt 1000 invånare och allt styrdes oavlönat. Sen fanns det ju ideologi i vissa kretsar av inte minst arbetarrörelsen att det på nåt vis var bättre att staten, dvs byråkratin skötte det mesta. Och därmed förvandlades vi ju alla till undersåtar. Oavsett om detta var meningen eller ej.
Ja, angivarstaten har nog funnits lika länga som staten. I någon mån har det alltid funnits. Det handlar om grader i helvetet.
SvaraRaderaDen nuvarande regeringen har dock flyttat fram positionerna för angivarstaten. De har skapat organisationer som har angiveri bland annat på sin agenda. Djurskydd av husdjur är en verksamhet som exploderat under regeringen och är en sorts angivareorganisationer i en fråga. Det finns tal om att utöka sk grannsamverkansorganisationers befogenheter och mer angiveri har kommit in i dessa redan.
Angivarstaten är också en sån där fin sak som kommer med den individuella friheten.
Om man skall döma efter antalet verkliga försäkringsbedragare som hittats med hjälp av "detektiven allmänheten" så verkar angiveriverksamhet inte vara särskilt effektiv. Men vill man skapa dålig stämning i största allmänhet kanske det är effektivt.
SvaraRaderaBjörn,
SvaraRaderapoängen med övervakning är redan uppnådd med misstanken om att man har ögonen på sig. Vad vi håller på att bygga är det globala panoptikon.
För en ekonom är det störande, ett grovt slöseri med skattebetalarnas pengar.
SvaraRadera