Libye : 3 premiers ministres, 2 Parlements, mais pas d'État, säger en rubrik i franska bladet le Figaro. Libyen: tre premiärministrar, två parlament, men ingen stat.
USA informerade inte libyska myndigheter när deras mannar grep och förde bort en libyer från Benghazi. Mannen påstås vara inblandad i dödandet av USA:s ambassadör på konsulatet i Benghazi för ett par år sedan. (Om det nu var ett konsulat där, det kan ju ha varit något annat skumt som pågick, exempelvis överföring av gamla libyska militärförråd till Syrien.) Hur som helst: i ett land med tre premiärministrar och då förmodligen flerfaldiga uppsättningar av ministrar och andra högt uppsatta personer måste det väl ha funnits någon att prata med? Eller kunde USAmerikanerna inte bestämma sig vem man kunde informera? - Eller, ärligt talat, vem talar man med om officiella angelägenheter i en stat som inte existerar, när man dessutom själv har sett till att den inte existerar?
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
Det skvallrar om det Hannu tog upp om eliternas tappade kontroll. Wallersteins teorier.
SvaraRaderaMan får göra det själv för den elit man har i Libyen saknar kontroll, eller man kontrollerar inte eliten i Libyen.
Vad beror den tappade kontrollen på? Är det så att olje och naturresursproducerande länders eliter känner sitt förhandlingsläge förstärkas och blir då dyrare att be om saker, eller blir mer egensinnig? Är det för att eliten i de fattiga delarna av landet är ljusår ifrån sin förtryckta befolkning, är cosmopoliter med upplysta idéer, med västerländsk dekadens att de inte har kontakt med folket som lever liv väldigt långt ifrån den västerländska civilisationens värderingar och välstånd?
Ja, man kan spekulera tills korna kommer hem, men ta reda på hur det förhåller sig är nog besvärligt.