Poetiskt tips till historiker

Här är två rader från Bodil Malmstens diktsvit Nefertiti i Berlin:

Det finns bara ett sätt att tolka historien
                bli den

Ett rimligt tips, men väldigt svårt att göra i verkligheten. Hur blir man historia? Kan man lägga undan sitt eget medvetande, sin egen historia, och i stället förstå hur andra människor i andra tider och under mycket annorlunda betingelser tänkte? Vad hade den vackra egyptiska drottningen Nefertiti för tankar, hur såg hon på världen? - Vad hade killen som körde lastbilen in i folkmassan i Nice på Rivieran i huvudet? Det kan vi bara gissa.

Eller blir man historia genom att göra något som folk minns, ungefär som Herostrates' bedrift att sätta eld på ett tempel? - Efter det blev han ju känd! Detta liksom den mordiske chauffören i Nice den 14 juli. Men han lär snart vara bortglömd i raden av alla andra som tycker sig ha en mission här i världen, och måste demonstrera det på ett våldsamt sätt. De börjar bli rätt många vid det här laget.

En konstig kupp i Turkiet, den konstgjorda staten Sydsudan är i konstant och våldsamt kaos, det eländiga kriget i Jemen, några fler poliser skjutna i USA etc. etc. och fortsättning i all evighet. Det syriska kriget kanske nu vinns av regeringsstyrkorna i Aleppo. Genast träder propagandan in och meddelar att det är synd om civilbefolkningen i östra Aleppo där de så kallade rebellerna har förskansat sig. Att det finns många fler människor i västra Aleppo verkar inte intressant att meddela, trots att de drabbas av bombardemang från "rebellerna". Ja, ja, historien rullar på. Om jag fick skulle jag välja mig en annan historia att leva. Men utan tvivel har historiker som är inriktade på vår samtid mycket att gräva i och tolka nu, och de lever ju mitt i denna smet.

Klio - historieskrivningens musa. Tydligen skriver hon inte bara historia, utan tutar i någon sorts lur också.