Åtminstone ett problem kan lösas för Ericsson

" ... transporter från Kina kan ta flera månader med båt, på den tiden kan efterfrågan hinna dö och man står plötsligt med produkter på väg in i Sverige som inte går att sälja."

Detta säger logistikprofessorn David Eriksson, på tal om att Ericsson-produktionen kan hamna i Kina. Men jag undrar om han hänger med riktigt där. Snabbtågen från Kina har redan börjat gå över Asien och in i Europa. Det är de nya sidenvägarna som drar igång. På ett par veckor kan ett tåg med exempelvis elektronik för Ericsson ta sig från fabrikerna i Kina till Tyskland. Nu har jag inget koll på dagsläget, men i slutet av förra årtusendet hade LME ett logistikcentrum i Tyskland, tror det var (är ännu?) i Aachen. Det fick ersätta centrallagret i Huddinge söder om Stockholm.

Men frånsett ovanstående möjligen positiva klackspark så håller jag med om professorns pessimistiska tongångar. Flyttar man ut produktion kan det kosta mer än vad som beräknats, och den är svår att flytta tillbaka. Och när allt större delar av bolagets centrala verksamheter bedrivs i utlandet är det inte otroligt att alltihop flyttar ut, och sedan är det nog snart slut med det gamla bolaget. Tråkigt, men utvecklingen flyter på. Vill inte bossarna på LME ha Sverige så kanske inte Sverige vill ha LME. 

En gång reste sig LM-tornet stolt mot himlen. Men vems torn är det nu, och vad för verksamhet pågår där? Jag tog bilden på 1970-talet.