Vad betyder robotar för arbete och inkomst? undrar Michael Roberts

Den marxistiske ekonomen Michael Roberts har skrivit en artikel Vad betyder robotar för arbete och inkomst? Jag har översatt delar av den, samt lägger till en del egna kommentarer och funderingar. Ämnet blir ju mer och mer aktuellt, och det är sorgligt att "vänstern" i stort inte är särskilt intresserad.

Över till Michel Roberts artikel:

Amazons öppnande nyligen av en butik i källaren till sitt högkvarter i Seattles har framprovocerat mer prat om att tillväxten av robotar och AI kommer att utplåna mänskligt arbete. I butiken, som klart är en "pilotanläggning", går kunderna in, skannar sina telefoner, plockar vad de önskar från hyllorna och går ut igen. Det finns inga utcheckning eller kassörer. Istället laddar kunderna först ner en app på sina telefoner och sedan känner maskiner i butiken vilken kund som är vem och vad de plockar av hyllorna. Inom en minut eller två efter att kunden lämnar butiken kommer ett kvitto för artiklarna de köpt upp i deras telefoner. Denna utveckling i "automatisk" detaljhandel motsvarar annan automatisering: på kontor, förarlösa bilar, omvårdnad och beslutsfattande.

Så det innebär också att människor snart kommer att ersättas av intelligenta lärande maskiner och algoritmer? I tidigare inlägg har jag skissat upp prognoserna för antalet arbetstillfällen som kommer att förloras till robotar under det närmaste årtiondet eller mer. Det verkar vara enormt, och inte bara i manuella arbeten i fabriker utan även i så kallade tjänstemannaarbeten som journalistik, banker och till och med ekonomer!

Techno-futuristerna tror att robotar snart kommer att ersätta människor. Men jag tror att de springer innan de kan gå – eller mer exakt, hittills kan robotar knappast springa och fånga jämfört med människor. Detta är "Moravecs paradox", nämligen att ”det är relativt lätt att få robotar att visa upp ett vuxet beteende i intelligenstest eller att spela spel, och svårt eller omöjligt att ge dem en ettårings förmåga vad det gäller uppfattning och rörlighet.” Så algoritmer kan rösta på att investera eller inte investera i hedgefonder eller banker, men en robot kan inte ens slå en tennisboll. I själva verket är robotutveckling på väg mer mot 'cobots', som fungerar som förlängning av fabriksarbetare med tungt arbete och på sjukhus och omsorg för diagnoser. Detta ersätter inte arbetstagaren direkt.

[Björnbrums kommentar: den här hundroboten som trots motstånd från en besvärlig föräldratyp (?) lyckas öppna en dörr är väl ändå på väg mot ettåringsnivån? Utvecklingen går fort inom robottekniken.]

Den allmänna ekonomiska debatten är huruvida "teknologin" kommer att skapa fler jobb än den förstör. När allt kommer omkring, går argumentet, kan ny teknik ta bort vissa arbeten (handvävare i början av 1800-talet) men skapa nya (textilfabriker). [...]

Historien om bankkassörer gentemot bankomater är ett annat exempel på en mänsklig resurs där en teknologisk innovation fullständigt ersätter mänskligt arbete för en speciell uppgift. Ledde detta till ett massivt fall i antalet bankkassörer? Mellan 1970-talet (när Amerikas första bankomater installerades) och 2010 fördubblades antalet bankkassörer. Minskandet av antalet kassörer per filial gjorde den billigare att driva, så bankerna utvidgade sitt nät av kontor. Och rollen utvecklades gradvis bort från kontanthantering och mer mot relationsbank. 

[Björnbrums anmärkning: Så ser det väl inte riktigt ut här? Visserligen slänger bankerna ut kunder som vill ha reda pengar, och omvandlar sig till ”rådgivare” och ”personliga bankmän”, men mängden kontor har väl knappast ökats? Men om man tar någon annan bransch kanske det håller bättre?]

Det är den optimistiska uppfattningen. Men även då, som Marx påpekade med ökningen av maskiner på 1800-talet, är förlusten av arbetstillfällen inom en sektor och deras återskapande i en annan ingen smidig förändringsprocess. Som Marx uttryckte det: "De verkliga fakta, som den ekonomiska optimismen endast ger en vrångbild av, ser ut så här: De av maskineriet utträngda arbetarna kastas ut från verkstaden och ut på arbetsmarknaden, där de ökar antalet av de arbetskrafter, som utgör reserven för den kapitalistiska exploateringen. Denna följd av att maskineriet införes framställer ekonomerna som en fördel för arbetarklassen. I vårt arbetes sjunde avsnitt skall vi visa, att maskinerna tvärtom av denna orsak drabbar arbetaren som ett fruktansvärt gissel. Här nöjer vi oss med att slå fast: De arbetare, som kastas ut från en industrigren, kan visserligen söka arbete i en annan gren. Om de finner en sådan och bandet därmed återknytes mellan dem och de samtidigt med dem "frigjorda" existensmedlen, så sker detta med hjälp av ett nytillkommet kapital, som söker placering, men ingalunda medelst det förut fungerande kapitalet, som nu har förvandlats till maskineri.

Men deras utsikter att reda sig är mycket små t.o.m. i detta fall. Förkrympta genom arbetsdelningen är dessa arma satar så litet värda utanför sitt gamla arbetsområde, att de bara kan få sysselsättning i några få lågt stående och på grund av sin enkla beskaffenhet alltid överfyllda och underbetalda branscher.

Dessutom drar alla industrigrenar årligen till sig en ström av människor, som levererar de rekryter som behövs för den regelbundna ersättningen och tillväxten. Så snart maskineriet frigör en del av de arbetare, som förut var sysselsatta i en bestämd industrigren, tar också den ström av nya arbetare, som skulle ha sökt sig till denna industrigren, en annan riktning och hamnar i andra industrier, medan de ursprungliga offren till största delen går under eller förslummas under övergångstiden. 

[Citatet är från Kapitalet I, kap. 10, avd. 6, sid 383-384 i Ivan Bohmans översättning. Roberts hänvisar till Marx' anteckningsböcker som kallas Grundrisse, men jag tycker hans angivna citat stämmer bättre med Kapitalet som ju dessutom är vad Marx själv velat publicera.]

Och så finns lönsamheten hos tekniken. Robotar kommer inte att användas om de inte kan leverera mer vinst för ägare och investerare i robottillämpningar. Men fler robotar och relativt mindre mänskligt arbete kommer att betyda relativt mindre värde skapat per enhet kapital investerat, eftersom vi från Marx värdelag vet att värde (innefattat i försäljning för vinst) skapas endast av mänsklig arbetskraft. Och om den sjunker relativt till använt kapital så finns det en tendens till lönsamheten att falla. Så ökningen av robotar och AI ökar sannolikheten och storleken på lönsamhetskriserna. Så det är mycket troligt att nedgångar i kapitalistisk produktion kommer att intensifieras, eftersom maskinerna i allt högre grad ersätter arbetskraften. Detta är kapitalismens stora motsägelse: Om man ökar produktiviteten av arbetskraft genom fler maskiner minskar kapitalets lönsamhet.

[Det som Roberts här lägger fram är det som Marx något knöligt kallade "lagen om profitkvotens fallande tendens". Den finns beskriven i Kapitalet III, kapitel 13-15 som publicerades långt efter att Marx dött. Enligt Marx' uppfattning om värde så är det bara levande mänskligt arbete som skapar nya värden. Det som händer med maskiner och annan utrustning är att under arbetsprocessen så överförs en del av deras värde till de nya produkterna, maskinen i sig skapar däremot inga nya värden. Det sker en förslitning, och det är ju något som bekräftas i bokföringen där en del av maskinparkens värde skrivs ned varje år.]

Huvudströmningen inom nationalekonomin förnekar antingen värdelagen eller ignorerar den. 1898 presenterade den neo-Ricardianske ekonomen Vladimir Dmitriev, för att motbevisa Marx värdeteori, en hypotetisk ekonomi där maskiner (robotar) gjorde allt och det inte fanns någon mänsklig arbetskraft. Han hävdade att det ändå fanns ett stort överskott tillverkat utan arbetskraft, så Marx värdeteori var fel.

Men Dmitrievs tankexperiment är irrelevant eftersom han och andra ortodoxa ekonomer inte förstår värde i det kapitalistiska produktionssättet. Värdet i en vara till försäljning är dubbelt: det finns fysiskt "bruksvärde" i den sålda varan eller tjänsten, men det finns också "bytesvärde" i pengar och vinst som måste realiseras i försäljningen. Utan den sistnämnda sker ingen kapitalistisk produktion. Och bara arbetskraft skapar sådant värde. Maskiner skapar inget värde (vinst) utan att människor sätter igång maskinerna. Faktum är att Dmitrievs superöverflödande robotekonomi inte längre skulle vara kapitalistisk eftersom det inte skulle bli någon vinst för enskilda kapitalister.

Och här är kapitalismens stora motsägelse. När maskiner ersätter den mänskliga arbetskraften, under kapitalismen, faller lönsamheten även om arbetets produktivitet stiger (fler saker och tjänster produceras). Och fallande lönsamhet kommer periodiskt att störa produktionen för enskilda kapitalister eftersom de bara använder arbete och maskiner för att göra vinster. Så kriserna förvärras långt innan vi kommer till Dmitrievs hypotetiska robotvärld.

[Att tala om "lagen om profitkvotens fallande tendens" låter rätt oskyldigt, men i själva verket kan detta ses som en av flera kristeorier som marxister kan arbeta med. Och till skillnad från tillfälliga kriser som kan övervinnas och till och med stärka kapitalismen så är det här ett långvarigt och möjligen dödligt gift som äter sönder systemets möjligheter att fungera. Kanske samtidens våldsamma spekulationer i kapital som inte sysslar med ren produktion kan ses som ett tecken på att systemet närmar sig slutet?

Robotar och vad de kan innebära: det är inget nytt ämne på min blogg. Den här manicken hade jag med i ett inlägg i maj 2009:

Den skulle vara bra på att plocka saker. Andra robotar svetsar, monterar etc. Ännu så länge är väl människan den enda verkligt mångsidiga bio-roboten. Men det jobbas säkert på det också.]

Men vad gör man när jobb förloras till robotar? Några liberala ekonomer pratar om en "robotskatt". Men allt detta skulle göra är att sakta automationen - knappast ett progressivt drag för att minska trälandet. Idén om universell grundinkomst (UBI, universal basic income) fortsätter att få fart bland ekonomer, både vänster och huvudströms-. Jag har diskuterat UBIs förtjänster och begränsningar tidigare. UBI förespråkas av många neoliberala ekonomiska strateger som ett sätt att ersätta "välfärdsstaten" med fri hälsovård, utbildning och anständiga pensioner med en grundinkomst. Och detta är tänkt för att hålla ner lönerna för dem som arbetar. En anständig nivå av grundinkomst skulle vara för kostsam för kapitalismen att ha råd med. Och även om UBI vanns i kamp av kämpande arbetare skulle det inte lösa frågan om vem som äger robotarna och produktionsmedlen i allmänhet.

[Medborgarlön, eller vad man kallar det, är en bra idé i rätta händer. I nyliberala händer kan den bli ett fruktansvärt vapen.]

Ett mer spännande alternativ, som jag ser det, är idén 'universella grundtjänster' [UBS, universal basic services], d.v.s. vad som kallas offentliga varor och tjänster, gratis att använda. Ett rikligt överflödssamhälle är definitionsmässigt ett där våra behov uppfylls utan arbete och exploatering, d.v.s. ett socialistiskt samhälle. Men övergången till ett sådant samhälle kan börja med att ägna socialt nödvändigt arbete till produktion av grundläggande sociala behov som utbildning, hälsa, boende, transporter och grundläggande matvaror och utrustning.

Varför använda resurser till att ge alla en grundinkomst för att köpa dessa sociala behov? Varför inte göra dem gratis vid användning? Istället för att skära av människor som inte arbetar från dem som arbetar med inkomst behöver vi bygga enhet vid arbetet genom att skära ner arbetstiden och utvidga (avgiftsfritt) offentliga tjänster och varor för alla.

Detta skulle naturligtvis kräva att de många äger och kontrollerar produktionsmedlen och planerar tillämpningen av dessa resurser för sociala behov, inte vinster för de få. Robotar och AI skulle då bli del av de teknologiska framstegen som skulle göra ett överflödssamhälle möjligt.

[Det här skulle ju kunna utvecklas och framhållas som en "välfärds- och frihetsrevolution". Men just nu är det glest med krafter som vill verka åt det hållet.]

En vinstmaskin

En flitig & engagerad läsare skickade mig den här bilden. Den passar rätt bra till en notering jag stoppade in i föregående bloggpost, nämligen vapenindustrins intresse av att sälja sina mordredskap till kreti & pleti. Ju mer vapen, ju mer skjutande, desto större vinster för industrin.

Masskjutningarnas bakgrund

Här är utdrag och några tillägg av mig till en artikel från norska maoistiska gruppen Tjen Folket, med anledning av den senaste skolmassakern i USA. Det listar tänkbara orsaker och pekar på att problemet är mycket större. Det finns folk som fått för sig att det bara skjuts på skolor. Men det har masskjutits i kyrkor, köpcenter, militära installationer (!), civila arbetsplatser, utomhuskonserter, biografer, politiska möten … . Slutsatsen är att detta inte är ett skolproblem, det är ett samhällsproblem. ”Ett sjukt samhälle skapar sjuka människor” är författarens förmodligen helt riktiga slutsats. Så när det skrivs ”skolskjutningar” så kan man gott tänka ”skjutningar” i allmänhet. Mina reflexioner står inom hakparenteser [].

Ordet till vår anonyme norske vän:

Skolskjutningarna i USA är inte resultatet av enbart psykiatri eller vapenlagar. Inte ens av dessa två kombinerade. De är i högre grad ett resultat av ett samhälle som är sjukt på en mycket grundläggande nivå. USA skiljer ut sig som landet med väldigt många massakrer. Vilka överordnade förhållanden skiljer USA från andra västliga samhällen?

• Det finns många skjutvapen i privat ägo, och det är ganska lätt att skaffa vapen för de flesta. [Sverige och Schweiz är länder med mycket vapen för jägare, militär, hemvärn etc., men det innebär inte att folk skjuter varandra på samma sätt som i USA. I Finland är det lite värre, men det verkar vara så att ju lägre den allmänna våldsnivån är i ett samhälle, desto sällsyntare är masskjutningar. Och det är lite mer våld generellt i Finland. På 1800-talet kunde man, i likhet med August Strindberg, gå in i en svensk butik och köpa en pistol direkt över disk, men det ledde inte till överdriven blodspillan. Industrins propaganda och köp av politiker för att kunna sälja dyra militärvapen till vanliga civilister i USA måste också tas med i beräkningen. Vinst för bolagen, utmärkta redskap för missnöjda medborgare.]
  
  
• USA är ett samhälle som odlar individualism. Folk skall klara sig själva, och det genomsyrar alt, från kulturens gemensamma myter (”the american dream”) till stadsplaneringen som bygger på att alla skall köra överallt i sin egen bil. [Så finns ju myten om ”vilda västern” också, med sina ensamma hjältar och ständigt våld.]
  
  
• Denna militarisering är också en del av kulturen och civilsamhället. Polisen, som rutinmässingt dödar svarta ungdomar, är väpnad till tänderna. Och överallt i samhället ser man reklam och propaganda för polis, militär, USA:s krig o.s.v. [Den vanliga polisen har militariserats genom att den fått överta militär utrustning. Inrikesspionaget verkar betrakta hela befolkningen som potentiella motståndare. Den nuvarande yrkeskrigsmakten hyllas på ett sätt som knappast bestods värnpliktsarmén. ”Support our troops.” Se också en av mina gamla bloggposter om ”militär urbanism”.]
  
  
• Den amerikanska fascismen och chauvinismen. USA är en bosättarstat – det vill säga att den är upprättade på ockuperad och koloniserad mark. Med vapenmakt tog europeerna över Nordamerika, utrotade nästan urbefolkningen och upprättade sin egen stat med våld. Och en internt undertryckt svart nation blev upprättad genom slaveriet. Den våldsamma chauvinismen mot urfolk och svarta har sin rot i samhällsstrukturen. Och den är inte svag idag. Den amerikanska staten utöver inte bara fascism och terror mot ockuperade folk i andra land, men en rad inre nationaliteter upplever ett våldsamt förtryck i getton som praktiskt taget är krigszoner där militariserad polis hanterar lagen helt godtyckligt – och på ett sätt som systematiskt diskriminerar och är brutalt. [Det är knappast en tillfällighet att våldsamma israeliska ockupanter i Palestina kallar sig ”settlers”, alltså jämförbara med USAmerikanska bosättare på indianernas land. Det slår an i USA. Även fredliga protester är farliga mot en stat och polis som uppträder på det sättet. Om det finns ”en svart nation” i USA är tveksamt, men den svarte USAmerikanske kommunisten Harry Haywood pläderade i alla fall för att en sådan fanns i södra USA (”the black belt”) och hade rätt att kräva självständighet.]
  
  
• Man ser en galopperande heroinepidemi i USA idag. Narkotikamissbruket brer ut sig. Väldigt många människor är extremt missnöjda med sina egna liv, och självmedicinerar mot ensamhet, depression och ångest. Dessa förhållanden är inte bara något som kommer från individernas biologi eller egna personliga val, de har en samhällelig sida. Ett sjukt samhälle skapar sjuka människor.
  

Jag tror att dessa faktorer präglar USA uppifrån och ned – tillsammans med andra, så klart. Och jag tror inte de är tillfälliga. Jag tror de är nära förbundna med USA:s position som världens störste imperialist. Marxismens analys av kapitalismen är att den leder till imperialism och krig, och därmed att den förutsätter både militarisering och chauvinism. Det är omöjligt att avlägsna chauvinismen i ett system som i grunden bygger på att enskilda människor och nationer förtrycks, hålls nere och systematiskt utplundras. Det är också omöjligt att avlägsna militarismen i ett samhälle som måste upprätthållas med våld, ockupation, värvning till krigsmakten och legitimering av krig över hela planeten.

Det är en ”killer kombo”, en dödlig kombination, när man i ett samhälle odlar individualism, militarism och chauvinism. Tillsammans med en växande fascism, automatvapen, missbruk, ensamhet och upplöst gemenskap är resultatet av dessa förhållanden inte överraskande – även om det är tragiskt.

Humor m/1940

Från Svenska Dagbladet 15 juli 1940:

Bakteriologisk krigföring i Korea

Varför ogillar koreaner USA? Varför har regeringen i norr en stenhård attityd mot USA?


Att deras land ödelades under kriget 1950-1953 är en sak, men det hände mer än 'bara' konventionella bombningar och blodbad. Bakteriologisk krigföring. Här är en bloggpost av Pål Steigan som pekar på detta hemska. Det här har varit känt ända sedan tidigt 1950-talet, men förövarna har varit ganska skickliga i att dölja vad de höll på med. Så är det när man kontrollerar stora delar av media och har en enorm propagandamaskin till sitt förfogande. Men i Korea finns det nog en del som minns ... . - Den svenska delegat som nämns i bloggposten var läkaren doktor Andrea Andreen, 1888-1972.


Och nu över till Pål Steigan:

Under Koreakriget hävdades det att USA använde bakteriologiska vapen mot Nordkorea. En av Storbritanniens allra främsta forskare den gången, Sir Joseph Needham, ledde en grupp forskare från bland annat Sverige, Frankrike, Italien, Sovjetunionen och Brasilien i ett försök att reda ut vad som hade skett. International Scientific Commission åkte till Nordkorea 1952 för att samla data och information. De publicerade en rapport på 60 sidor, men med 600 sidor dokumentation.

För detta arbete blev Needham svartlistad i USA till långt in på sjuttiotalet, och det påstods att han hade manipulerats av kineserna och ryssarna, men någon dokumentation om detta lades aldrig fram.

Rapporten drog slutsatsen att USA hade använt en serie biologiske vapen, inklusive mjältbrandsbakterier (anthrax), pest och kolera. Dessa ämnen spreds på olika sätt, genom besprutning, porslinsbomber, självförstörande pappersbehållare och pappersflygblad.

Denna rapport har sedan hållits hemlig, men forskaren Jeffrey S. Kaye har nu publicerat den på InsurgeIntelligence.

Tills nyligen har Needhams material inte varit tillgänligt för andra forskare. Men nu föreligger det alltså skannat och sökbart, så att andra forskare kan göra kritiska studier av den dokumentation som Needham och hans grupp lade fram 1952.

Ett viktigt avsnitt i rapporten är det som omtalar USA:s samarbete med det kejserliga Japans avdelning för biologisk krigföring. 1952 var detta samarbete med kända krigsförbrytare helt okänt och topphemligt. Men idag är detta godtaget som historiska fakta också av historiker i USA. Justitiedepartementet i USA har officiellt bekräftat detta. [Department of Justice Official Releases Letter Admitting U.S. Amnesty of Japan’s Unit 731 War Criminals, Björnbrums tillägg.]

USA gjorde aldrig någon allvarlig undersökning av påståendena om användning av biologiska vapen. Det blev bara karakteriserat som en del av propagandan under det kalla kriget. Men nu finns Needhams rapport tillgänglig för alla, och seriösa forskare kan gå igenom och värdera dokumentationen.

Missade ett jubileum

Jo, jag glömde bort ett föga betydelsefullt datum i mediehistorien med specialavdelning bloggar: den 21 februari 2007 skrevs första inlägget på den här bloggen! I förrgår alltså. Det var på en onsdag både då och nu. Inte fasen hade jag tänkt mig att bloggen skulle leva elva år senare.

Den dagen för elva år sedan skrev jag två inlägg, och lyckades till och med få in en bild på nummer två. Då, liksom idag, låg det is på Riddarfjärden i Stockholm. Uppenbarligen en vacker vinterdag med knallblå himmel.

Det ligger lite konstiga saker ute på isen, någon sorts flottar. Jag tror att det var rörläggningsarbeten som pågick. Något med fjärrvärme kanske?

I går eftermiddag såg jag två havsörnar som slagit sig ned på isen nära Kungsholmssidan. Det händer lite saker här såväl vad det gäller natur som kultur.

Köp & sälj, muta & kör

Sverige har ju rätt länge ansetts som ett land med låg korruptionsnivå, men nu har vi inte toppositionen bland de "hederliga" länderna längre. Visserligen är vi inte så långt från den moraliska toppen, men det går utför. Och varför? I det här klippet från SvD idag får vi uppenbara ledtrådar: privatföretag i offentliga upphandlingar som dessutom sker utan insyn. Jag antar att om "näringslivsvänliga" politiker är inblandade - alltså personer med tvivelaktig moral eller en barnsligt naiv inställning till privatlirarna - gör det inte saken bättre.

Ja, köp & sälj, det är ju kapitalismens livsluft. Och då köps/säljs inte bara hederliga varor & tjänster. Säljaren kan också köpa köparen - underlätta affären genom mutor alltså.

Ulla Andrén som uttalar sig är ordförande för något som heter Transparency International Sverige. Sverige ligger på sjätte plats, minst korrupt skall Nya Zeeland vara. Tvåan är Danmark, på delad tredje plats hittar vi Finland,Schweiz och Norge. Dock ligger vi (ännu så länge) skyhögt över Somalia som intar en föga hedrande bottennotering.

Jubileum - Manifestet 170 år

China marks 170th anniversary of the Communist Manifesto https://t.co/DVeYqsPdIR pic.twitter.com/XH2rQudQqw

— China Xinhua News (@XHNews) 22 februari 2018

Kontakt undanbedes!

Folkgrupper i Sydamerikas urskogar som, av lätt begripliga skäl, inte vill ha med kolonialister att göra.

#Map shows approximate location of uncontacted tribes in #SouthAmerica. HT https://t.co/teXCq3bH9D pic.twitter.com/UoeJypolee

— Simon Kuestenmacher (@simongerman600) 20 februari 2018

1901 - fallbila (giljotin) OK enligt länsstyrelsen

Från Svenska Dagbladet 28 augusti1901. Fast det blev inte så många som avrättades med den franska giljotinen i Sverige. Minns jag rätt var det bara en person, en viss Andersson Ander.

Annars hade väl exempelvis medlemmarna i den hemska Salaligan från 1930-talet varit några att knipsa huvudet av? Jag läste en bok om deras framfart för några år sedan. De stoppades in i fängelse, och ledaren på hispan, men släpptes så småningom och kunde fortsätta ett civilt liv utan några mer brott. Det kan man väl lära sig något av också?

USA har inte längre militärt övertag över alliansen Ryssland-Kina

Nedan följer en artikel från Pål Steigans blogg. Jag har klätt den i svensk språkdräkt. Intressant nog hade jag en del av det här uppe på min egen blogg redan 2010, bland annat den kinesiska robotupprustningen. Kartan nedan visar den tänkta räckvidden för Kinas sjömålsrobot DF21 som Pål skriver om. Det är den röda linjen på kartan. Om DF 21 verkligen fungerar så här så blir det farligt för USA att ha sina hangarfartyg väster om Filippinerna om man vill angripa Kina. USA:s baser i Japan och Sydkorea ligger också inom skotthåll. Med tanke på att större operationer av USA:s krigsmakt kräver starkt flygunderstöd är detta givetvis ett bekymmer om USA tänker sig en våldsam uppgörelse med Kina.

Ytterligare en not till Påls text. Mängden patentansökningar, där kineserna har seglat upp på förstaplats, säger i och för sig inte något om deras kvalitet. Ett företag kan spruta ut ansökningar om otaliga smådetaljer i sin produktion, inklusive konstruktioner som man aldrig tänker använda. Det syftar till att blockera konkurrenter men behöver inte innebära någon viktig teknisk utveckling.

Och nu går ordet till Pål.

Military Balance 2018: USA har inte längre militärt övertag över alliansen Ryssland-Kina


USA är utan tvekan den starkaste militärmakt som världen sett, och landet ger ut mer på militärapparaten än de andra stormakterna tillsammans. Men militär styrka mäts inte bara i dollar och antal bomber. Det avgörande är hur lämpad den militära styrkan är att uppnå sina mål. Tills nu har USA haft ett absolut övertag i luften. Detta övertag finns inte längre, heter det i Military Balance 2018.




Övertaget går om intet

I presentationen av den senaste upplagan av Military Balance sa John Chipman, som är generaldirektör och ledare för The International Institute for Strategic Studies [IISS] i London: (pdf):

”Kinas militära program och aktiviteter drog till sig ökat intresse. 2017 visade Beijing upp mer avancerade militärsystem och placerade sina väpnade styrkor längre ut. Makter som Kina och Ryssland utmanar Förenta Staternas och dess allierades globala dominans, och medan stormaktskrig inte är oundvikligt förbereder sig staterna för möjligheten av konflikt.

USA:s nationella försvarsstrategi som släpptes i januari erkänner nu verkligen möjligheten av en stormaktskonflikt som den stora utmaningen för USA.”

Även om kriget inte är oundvikligt driver stormakterna systematiskt på och förbereder sig på det. Det är så mycket som påminner om tiden innan 1914 att det kan skrämma slag på den starkaste. Vi har omtalat USA:s nya militärdoktrin här och har en motsvarande värdering av den.

Men USA:s herravälde utmanas – av Kina och av alliansen Ryssland-Kina. Särskilt Kina är inne i en mycket snabb och omfattande militär förändring och har uppnått framgångar som utmanar USA:s hegemoni.

Tills nu har USA:s herravälde i luften varit outmanat skriver IISS, men det övertaget kan inte längre tas för givet. IISS anser att den nya kinesiska flygroboten med typnamn PL-15 kan stå emot ett amerikanskt flygangrepp. Vapnet ser ut till att vara utrustat med ett avancerat elektroniskt radarsystem som bara några få andra länder har motsvarighet till. Roboten har en räckvidd på 300 km och kan komma upp till 5000 km/t. Det gör den till ett mycket dödligt vapen för USA:s bomb- och tankflygplan. Detta gör Kina i stånd att försvara sitt eget territorium på ett helt annat sätt än tidigare. Om landet kan neka USA att ta kontrollen över luftrummet och göra ett sådant försök mycket kostbart för USA är det ett jättesprång i militärbalansen.

Kina bygger också våldsamt upp sig sjömilitärt. Sedan 2000 har Kina byggt fler ubåtar, jagare, fregatter och korvetter än Japan, Sydkorea och Indien tillsammans. Tonnaget på de nya krigsfartygen Kina har byggt de senaste fyra åren är större än den samlade franska marinen. Som bekant har Kina också byggt konstgjorda öar i Sydkinesiska sjön, där det också byggts militära flygplatser och hamnar. Kinas mål är att hindra USA:s militära styrkor att ta kontrollen över detta stora havsområde.

USA:s hegemoni till sjöss har varit den andra förutsättningen för USA:s globala makt. Dess hangarfartyg har varit osårbara flytande fästningar som på säkert avstånd har kunnat lägga främmande länder i ruiner. Den tiden kan snart vara över.

Det har skrivits mycket om Kinas nya ”carrier killer” - hangarfartygsdödare – Dong Feng 21 (DF21). (Dong Feng betyder östanvinden.) Det är ett raketvapen som också kan komma upp i extremt höga hastigheter, mellan fem och tio gånger ljudhastigheten. Och USA:s militärstrateger fruktar att vapnet kan sänka deras ”osårbara” hangarfartyg. I så fall är det ett paradigmskifte i sjökrigshistorien.

Tar teknologisk ledning

Något annat som är nytt med Kinas kraftiga militäruppbyggnad är att landet i allt högre grad går över från att kopiera till att driva teknologisk innovation skriver IISS.

”Kina har också fortsatt att söka avancerade teknologier, inklusive extremt snabb datahantering och kvantumkommunikationer. Kinas ökande vapenutveckling och breda försvarsteknologiska utveckling betyder att man har blivit en global försvarsinnovatör och är inte bara 'kommer ikapp' väst.”

Detta rimmar bra med vi har rapporterat här tidigare:

Om innovation är en måttstock att värdera styrkan i en ekonomi efter så har Kina redan gått om USA med bred marginal. Eller ännu tydligare: Senaste översikten från World Intellectual Property Organization (WIPO) visar att Kina redan kör i cirklar runt USA när det gäller inlämnade patentansökningar. Bara under 2016 ökte antalet patentansökningar i Kina med 21% i förhållande till föregående år, och totalt är det gott över det dubbla av vad USA levererar. Det är utklassning.

När man i detta sammanhang ser att Kina också har övertagit ledningen i forskning inom rymdfart, datateknologi och andra fack som är mycket viktiga för militärindustrin ser man att det amerikanska övertaget har en mycket kort tidshorisont. Se till exempel antalet forskningsartiklar inom det som kallas rymdflygteknologi eller tillämpad datavetenskap. Kina har gått förbi och det gäller alla de matematiskt-naturvetenskapliga facken.

Eric Schmidt, chef för Googles moderbolag Alphapet, varnar om att Kina kommer att gå om USA vad det gäller artificiell intelligens (AI) år 2025, och de kommer att ”dominera branschen” år 2030 – om amerikanerna inte tar sig samman.

Rand Corporation, som grundades av Douglas Aircraft Company för att ge råd till USA:s militära styrkor, publicerade år 2016 en rapport som har titeln Krig med Kina – att tänka genom det otänkbara.

Rapporten går inte så långt som till att rekommendera krig, men den säger att USA har ett fönster öppet fram till 2025. Efter det kommer USA:s eventuella förluster att öka och Kinas minska.

USA:s strateger ser detta. De har ett fönster fram till omkring 2025. Efter denna tid kommer det antagligen att vara omöjligt för USA att vinna ett krig mot Kina. Det militärindustriella komplexet och neokonservativa anser därför att USA måste slå till innan detta fönster stängs för gott.

Sex punkter efter Karl Polanyi

Jag har Karl Polanyis bok Den stora omdaningen i hyllan. Det var några år sedan jag läste den. Efter att ha tagit del av nedanstående bloggpost av Asad Zaman, (ursprungligen publicerad här och översatt av mig) känner jag trängtan att åter läsa den.

Men nu ordet över till Asad Zaman:

Ända sedan den moderna ekonomiska teorins spektakulära misslyckandet blev uppenbar för alla under den globala finanskrisen [från 2007] har sökandet efter alternativa sätt att organisera våra ekonomiska angelägenheter intensifierats. Den stora majoriteten av alternativ som behandlas erbjuder mindre justeringar och lappningar, och kvarstår inom den metodiska ramen för neoklassisk ekonomi. Däremot erbjuder Polanyi ett radikalt alternativ, med unika insikter baserade på en djupgående studie av historien om framväxten av kapitalismen. Ett stort hinder för att förstå Polanyi är det faktum att livet i ett marknadssamhälle formar våra tankar och beteenden, vilket gör det svårt att föreställa sig radikala alternativ.

Att förstå Polanyi kräver att man står utanför de historiska strömmar som har format moderna samhällen för att se hur våra ekonomiska, politiska och sociala teorier om världen har formats av externa krafter och utvecklats över tiden. Att studera denna kunskapsarkologi erbjuder oss insikter i de historiska processer som har format våra tankar och ger oss de verktyg som behövs för att befria oss från de snäva gränser som skapats av våra tidigare erfarenheter.

Det centrala temat för Polanyis bok är en historisk beskrivning av marknadsekonomins framväxt som konkurrent till den traditionella ekonomin. Marknadsekonomin vann denna kamp, ​​och ideologier som stödde marknadsekonomin vann den motsvarande striden på idémarknaden. Idag är marknadsekonomins seger så komplett att det har blivit svårt för oss att föreställa sig samhällen där marknaden inte spelar en central roll. Polanyi hävdar att marknader i motsats till allmän uppfattning har haft marginell betydelse i traditionella samhällen genom historien. Marknadsekonomin uppstod efter en långvarig kamp mot dessa traditioner. Som Polanyi förtydligar är det inte en bra utveckling. Förvandlingen av människor och mark till varor vilket krävs av marknadens dominans har gjort enorma skador på samhället och miljön. Värdet av det mänskliga livet har sänkts till vad det kan tjäna in. Detta gör det möjligt för ambassadör Albright att göra en förskräcklig beräkning att offret av en halv miljon irakiska barn är värt kontrollen över oljan. På samma sätt reduceras värdefulla regnskogar, korallrev, växter, fiskar och djurarter, vars skapande tog miljontals år och inte kan ersättas till något pris, till värdet av timmer, mat eller kemikalier. Detta är grunden till de sociala och miljömässiga katastrofer vi står inför idag.

Analysen i Polanyis Den stora omdaningen kan sammanfattas i de sex punkter som anges nedan.

1: Alla samhällen står inför den ekonomiska uppgiften att producera och försörja alla samhällets medlemmar. Moderna marknadssamhällen är unika genom att tilldela marknaden detta ansvar och därigenom skapa rätt till produktionen för dem med rikedom och beröva de fattiga rätten till mat. Alla traditionella samhällen har använt icke-marknadsmekanismer baserade på samarbete och socialt ansvar för att försörja medlemmar som inte kan ta hand om sina egna behov. Det är bara i ett marknadssamhälle som utbildning, hälsa, boende och social välfärd endast är tillgängliga för dem som kan betala för det.

2: Marknadsmekanismer för tillhandahållande av varor till medlemmar strider mot andra sociala mekanismer och är skadliga för samhället. De fick central betydelse i Europa efter en långvarig strid som vanns av marknad över samhälle på grund av vissa historiska omständigheter säregna för Europa. Marknadernas uppgång orsakade enorma skador på samhället, vilka fortsätter till denna dag. Utbytet av nyckelmekanismer som styr sociala relationer mot sådana som är förenliga med marknadsmekanismer var traumatiska för mänskliga värderingar. Mark, arbete och pengar är avgörande för att en marknadsekonomi fungerar effektivt. Marknadssamhällen omvandlar dessa till varor som orsakar enorma skador. Detta innefattar (A) att förändra ett vårdande och symbiotiskt förhållande med Moder Jord till ett kommersiell utnyttjande av naturen, (B) Ändra relationer baserade på förtroende, intimitet och livstidsåtaganden till kortvariga opersonliga kommersiella transaktioner och (C) Förvandla mänskliga liv till säljbara råvaror för att skapa en arbetsmarknad.

3: Oreglerade marknader är så dödliga för det mänskliga samhället och miljön att skapandet av marknader automatiskt sätter igång rörelser för att skydda samhället och miljön från den skada de orsakar. Paradoxalt sett är det denna motrörelse, detta motstånd mot marknaderna, som gör att marknaderna kan överleva. Om detta inte var närvarande skulle marknaderna förstöra samhället och planeten. Till exempel orsakade den stora depressionen sammanbrott hos många fria marknadsinstitutioner, och regeringen gick in för att stötta upp dem och ersätta dem. På samma sätt räddar bara massiva regeringsåtgärder världen från en stor ekonomisk kris efter den globala finanskrisen från 2007. Denna skyddande antimarknadsrörelse gjorde det möjligt för kapitalismen att överleva. Detta kallas av Polanyi "dubbelrörelse", vilken säger att kapitalismens historia inte kan förstås utan att titta på båda sidor – krafterna som försöker befria marknader från alla förordningar och krafterna som kämpar för att skydda samhället från de skadliga effekterna av oreglerad marknader.

4: Vissa ideologier, som relaterar till mark, arbete och pengar, samt vinstmotiv, krävs för att marknaderna skall fungera effektivt. I synnerhet krävs både fattigdom och en viss mängd okänslighet och likgiltighet för fattigdom för att marknaderna ska fungera effektivt. Kapitalistisk ekonomi kräver försäljning, inköp och utnyttjande av arbetskraft, vilket inte kan ske utan att skapa fattigdom och använda den för att motivera arbetstagare. Helgandet av egendomsrättigheter är ett annat viktigt inslag i marknaderna. Således nödvändiggör existensen av en marknadsekonomi uppkomsten av vissa ideologier och tankar som är skadliga för och i motsats till naturliga mänskliga tendenser.

5: Marknaderna har varit bräckliga och krisbenägna och har kryssat från katastrof till katastrof, vilket illustreras av den stora finanskrisen 2007. Polanyi förutspådde 1944 att den sista och största av dessa kriser under hans tid, andra världskriget, äntligen hade dödat marknadssystemet och att en ny metod för att organisera ekonomiska frågor skulle uppstå i kölvattnet. I själva verket eliminerade de keynesiska idéerna de värsta överdrifterna av marknadsbaserade ekonomier och dominerade scenen i cirka 30 år efter det kriget. Marknadssystemet växte emellertid från askan och kom att dominera världen med en förbluffande maktuppvisning. Denna historia har presenterats mest effektivt av Naomi Klein i The Shock Doctrine: Rise of Disaster Capitalism.

6: Marknadsekonomier kräver påtvingande genom våld - antingen naturligt eller skapat. Som framgår av de tidigaste strategerna är bedrägeri ett viktigt element i krigföring. En av de väsentliga ingredienserna i marknadernas utveckling har varit en ständig kamp genom felaktig framställning av fakta, så att stora marknadsmisslyckanden har utmålats som anmärkningsvärda framgångar. Det finns ett antal strategier som vanligtvis används för att framställa en ekonomisk katastrof som framsteg och utveckling. Utan denna propaganda skulle marknaderna inte kunna överleva, eftersom motståndskraften mot marknader skulle vara för stark. Ett grundläggande budskap i moderna ekonomiska läroböcker är till exempel att kapitalismen har skapat enorm rikedom och oöverträffad framsteg. Trots den kapitalistiska propagandan har tvärtom i själva verket denna tillväxt varit extremt kostsam. Vi har det sålt planeten Jorden och framtiden för våra barn, och firar intäkterna utan att ta hänsyn till kostnaderna. Redovisning av kostnaderna för förstörelse av miljö, djurarter och det mänskliga samhället visar att dessa kostnader för tillväxt har varit mycket högre än fördelarna.

Information - kunskap - konspirationsteori

Hatmedia och Happy Valentine - boom boom

En del tycker att man inte skall läsa "hatmedia" - fast definitionen av vad det är förefaller vara ganska flytande. Ibland verkar det mest handla om media som för fram åsikter, eller till och med fakta, som man själv starkt ogillar. Fritt efter Marx ...:

Ett spöke går runt Europa-- hatmediernas  spöke. Alla det gamla Europas makter har förbundit sig till en helig hetsjakt mot detta spöke: gammelmedia och gammelpolitiker, franska radikaler och tyska poliser.

Var finns det oppositionsmedia, som icke av sina regerande motståndare utskrikes som hatiskt, var det oppositionsmedia, som icke mot de mer avancerade oppositionsmedierna såväl som mot sina reaktionära motståndare slungat tillbaka den brännmärkande beskyllningen för hat ?

Men här är ett argument för att då och då ta en titt vad "hatmedia" skriver. Låt oss säga att du känner starkt för åsikt X och propagerar denna till alla och envar, och det uppmärksammas av folk på hat-kanten. Antag att det finns svaga punkter i din argumentation. Hatmedianerna kanske inte är några supersnillen, men förmodligen kommer någon att hitta dina svaga punkter och förlöjliga dem så det står härliga till. Och då står du i valet & kvalet: backa där argumenten inte håller, eller fortsätta att ropa ut dem. Eller kanske, om maktmedel finns, bussa myndigheterna på busarna som begabbar dig! Men framför allt att försöka få folk att inte befatta sig med, inte läsa, de media som avslöjar dig! - Et voilá, där får vi en kamp mot "hatmedia".

(Jag säger inte att det inte finns folk som hatar så det stänker om det, men hat är inte bra för logiskt kritiskt tänkande och därmed är de flesta av dessa sorgliga produkter utanför vad jag diskuterar här. Som den här pajsaren, som märkligt nog inte fått påpekanden från myndigheterna om hets mot folkgrupp eller liknande. )

Hela migrationseländesdebatten innehåller ju avskräckande exempel på påståenden som fått leva alltför länge, just för att någon målat in sig i ett hörn: "vi har resurser så vi kan ta hand om alla, det är barn, det är yrkesutbildade, de är som vi ..." även om det snabbt blev problem till den grad att det talades om tältläger,  barnen verkade märkligt vuxna och mer likna ynglingar i värnpliktsåldern, utbildningsnivån är inte mycket att hurra för, främmande klankulturer etablerar sig ... Den som har bundit sig för en viss argumentation kan välja att inte lyssna, att bara mala på, men då riskera att hamna på ett faktiskt moraliskt sluttande plan.

Man kan givetvis tänka sig det motsatta också: du tar en titt vad hatmedianerna skriver, och hittar deras svaga punkter. Förutom någorlunda tänkande individer kommer du nog att hitta mer eller mindre ... tja, individer som bör ha mössa på sig om de går ut i en skog med hackspettar! Att skjuta ihjäl folk på Alla Hjärtans Dag, Saint Valentine, är ju en USAmerikansk tradition ända sedan de glada chigacogansteråren, och nu har traditionen verkligen firats i Florida.  Då är det någon tomte på Samhällsnytts kommentarsfält som skriver:

Vet du varför dödsskjutningar äger rum på just skolor i USA? Jo, för att skjutvapen är FÖRBJUDNA där! Den som vill mörda vet ju detta och går därför just till skolor för att döda. Skolor är "safe space" för mördare.Det tar tid för personalen att rusa ut till sina bilar, hämta sina egna skjutvapen och springa tillbaka för att döda mördaren.

Jag kan inte garantera att jag har hundra procent rätt, men skulle nog ändå gissa att i de allra flesta skolor runtom i världen är det inte tillåtet med skjutvapen - eller vapen över huvud taget. Redan när jag gick i skolan för väldigt många år sedan stod det något i ordningsreglerna om att man inte fick ha med sig kniv i skolan. Men trots detta förbud mot skjutvapen på så många håll i världen i skolor är skolskjutningar bara vanliga i ett land, nämligen USA. Det antyder att problemet mer handlar om något generellt i USA än om förbudet ... samt att vi  bör se upp för knäppskallar som försöker införa USAmerikansk vapenmentalitet i Sverige! Vad säger förresten statistiken: hur stor andelen av offer för våld med skjutvapen i USA är personer som befinner sig i skolor? Jag skulle gissa att det skjuts rätt friskt även där det inte är "safe space".

Boom!

Språk och kultur - ett nytt fynd

Forskare har hittat ett tidigare icke beskrivet språk. Det talas av några hundra jägare/samlare i Malaysia. Artikeln påpekar att:

... the new language is reflective of the culture of the society which uses it. There are no words for ownership like stealing, buying or selling but there is a complex vocabulary about sharing and exchanging. That’s because there is very little violence in the village, competition between children is discouraged and there are no laws, courts or professions. Instead, all people are expected to have the same skills needed for hunter-gatherers.

Den svenske (och skånske) patrioten kan notera att det var forskare från Lund som hittade detta "nya" språk. Deras version finns här, inklusive länk till en YouTube-video där man kan höra lite av språket och se dess människor och omgivningar. De må sakna ord för en hel del saker, men de lär inte bekymra sig för om börsen skulle krascha ...

Ett par teckningar + funderingar

En läsare har skickat mig några franska (tror jag det är) skämtteckningar. Tack för dem! Fast "skämt" är ju inte riktigt passande i det här sammanhanget, det handlar om blodigt allvar.

Vem drar i veven här? Är det möjligen kapitalismens "osynliga hand" som mal ner vår värld och förvandlar den till pengar?

Här handlar det om "nedsippringsekonomi". De rika slår i de fattiga att om rika får mer pengar så kommer en del att rinna ner till de fattiga så de inte blir så fattiga längre. Ekonomen John Kenneth Galbraith hade ett annat namn för detta, om jag minns rätt var det "hästskit-teoremet". Hästar som äter spannmål skiter, och då kan de små sparvarna leta efter osmälta frön i hästskiten.

Modeller för offentligt ägande

Här är en artikel av den marxistiske ekonomen Michael Roberts, med hans intryck från en brittisk labour-konferens. Jag antar att när kapitalismen krisar till sig blir åter andra ägandeformer av näringslivet intressant. Här kommer Roberts text, och så följer jag upp med några dogmatisk-marxistiska kommentarer.

Modeller för offentligt ägande

Jag har just deltagit i en specialkonferens som sammankallats av brittiska labourpartiet för att diskutera modeller för offentligt ägande. Konferensens mål var att utveckla ideer om hur en labourregering kan bygga den offentliga sektorn om den skulle tillträda vid nästa allmänna val.


Centerstycket vid konferensen var en rapport beställd av labours ledning och publicerad förra sommaren, benämnd Alternativa modeller för ägande, (med ordet 'offentlig' märkligt nog utelämnat).


Labours ekonomiske talesman, John McDonnell, (en 'bekännande' marxist) presenterade nyckelidéerna i rapporten som hade ställts samman av en rad akademiska experter, inklusive Andrew Cumbers från Glasgow-universitetet, som har skrivit mycket om problem med offentligt ägande. Och Cat Hobbs från Weownit gav en övertygande redovisning av misslyckanden och slöseri i tidigare privatiseringar.


På många sätt var McDonnells tal inspirerande på så vis att nästa labourregering under Jeremy Corbyn och McDonnell verkligen är dedicerad till att återställa ordentligt finansierade och utrustade offentliga tjänster, och backa tidigare privatiseringar av ekonomiska nyckelsektorer utförda av tidigare konservativa och labourregeringar under den trettioåriga neoliberala perioden innan den stora recessionen [krisen som började 2008, Björnbrums anm.].


McDonnell och rapporten betonade en rad modeller för framtida offentligt ägda tillgångar och tjänster: från kooperativ, kommunala tjänster och nationalisering av nyckelsektorer som hälsovård, undervisning, och nyttigheter som vatten, energi och transporter – de så kallade 'naturliga monopolen'.


Som rapporten övertydligt klargjorde har de senaste trettio årens privatiseringar klart misslyckats även i sina egna uttalade mål: mer effektivitet och högre produktivitet, mer konkurrens och större jämlikhet. Det har varit precis tvärt om. Produktivitetstillväxten i UK har fallit, och som många studier har visat (se min nya bloggpost) så har privatiserade branscher inte alls blivit mer effektiva.


De har bara varit enheter skapade för att ge snabb vinst åt aktieägare på bekostnad av investeringar, kundtjänster och arbetsvillkor (pensioner, löner och arbetsbelastning). Temat för privatiserat vatten, energi, järnvägar och post i UK har i själva verket varit kortsiktighet, d.v.s. blåsa upp aktiekurser, betala direktörer stora bonusar och betala stora utdelningar i stället för att investera långsiktigt i en social plan för alla.


Statsägda branscher är i själva verket en framgångsrik ekonomisk modell även i huvudsakligen kapitalistiska ekonomier. Labourrapporten citerar det faktum att andelen statliga företag bland de 500 största internationella bolagen har stigit från 9% år 2005 till 23% år 2015 (fastän detta huvudsakligen är följd av uppgången för kinesiska statliga företag). Historien om de östasiatiska ekonomiernas framgång var delvis resultatet av statsdirigerade och -ägda sektorer som moderniserade, investerade och skyddade mot USA:s multinationella företag (fastän det också var tillgången av billig arbetskraft, nedtryckta arbetarrättigheter och anpassningen av utländsk teknologi).


Som många författare, som Mariana Mazzacuto, har visat, har statlig finansiering och forskning varit vital för utvecklingen av stora kapitalistiska firmor. Statsägd industri och ekonomisk tillväxt sker ofta tillsammans – och labours rapport citerar ”den sällan diskuterade europeiska framgångshistorien är Österrike, som uppnådde den näst högsta nivån av ekonomisk tillväxt (efter Japan) mellan 1945 och 1987 med den högsta andelen statsägd av ekonomin i OECD.” (Hu Chang).


Rapporten gör det också klart att det bör inte bli någon återgång till gamla modeller för nationalisering som antogs efter andra världskriget. Det var statsindustrier som huvudsakligen utformades för att modernisera ekonomin och skaffa basindustrier för att subventionera den kapitalistiska sektorn. Det fanns ingen demokrati och ingen påverkan från arbetare eller ens regeringen i statsföretagen, och definitivt ingen integration i någon bredare plan för investeringar eller sociala behov. Detta var den så kallade 'Morrison-modellen', uppkallad efter den högerinriktade labourledaren Herbert Morrison som övervakade UK:s efterkrigsnationaliseringar.


Rapporten anför alternativa exempel på system med demokratiskt ansvariga statsföretag. Där finns den norska Statoil-modellen där en tredjedel av styrelsen är vald av de anställda; eller ännu mer till saken, den franska elektricitets- och gassektorn omedelbart efter kriget där statsföretagens styrelser ”bestod av fyra utsedda av staten, fyra från teknik- och expertgrupper (inklusive två för att företräda konsumentintressen) och fyra fackliga företrädare.” (B Bliss).


Allt detta var mycket goda nyheter och det var klart att publiken av aktivister från labourpartiet var hänförda och redo att genomföra en ”oåterkallerlig ändring mot arbetarstyrda offentliga tjänster.” (McDonnell.) Labourledarnas mål är att backa tidigare privatiseringar, avsluta orättvisorna i så kallad privat-offentlig partnerskapsfinansiering; backa utförsäljning av offentliga tjänster till privata entreprenörer och ta ut marknaden från National Health Service, etc. Detta är utmärkt, just som deras vilja att överväga inte bara den bristfälliga idén om Generell Basinkomst som ett alternativ till förlusten av arbeten genom framtida automatisering, men också den mycket mer progressiva idén om Generella Bastjänster, där offentliga tjänster som hälsa, social omsorg, undervisning, transporter och kommunikationer tillhandahålls fritt där de utnyttjas – vad vi ekonomer kallar 'publika varor'.


För mig är dock de frågor kvar som jag först reste när jag övervägde 'Corbynomics' när Jeremy Corbyn först vann ledarskapet för Labourpartiet 2015. Om offentligt ägande begränsas till bara de så kallade naturliga monopolen eller nyttigheterna och inte utvidgas till bankerna och finanssektorn och till viktiga strategiska branscher (ekononomins 'kommandohöjder') kommer kapitalismen att fortsätta dominera investeringar och anställningar, och lagen om värde och marknad kommer att fortsätta styra. Labours plan på en statlig investeringsbank och statsstödd eller -skött investeringar skulle lägga till omkring 1-2% av totala investeringarna i förhållande till BNP i UK. Men den kapitalistiska sektorn investerar närmare 12-15% och skulle fortsätta vara dominerande genom sina banker, läkemedel, rymd-flyg, teknik och affärstjänstekonglomerat.


Det talades inte om att ta över dessa sektorer på konferensen. Det var inte ens tal om ta över de fem stora bankerna – något jag har tagit upp tidigare på denna blogg, och hjälpte till att skriva en studie på brittiska brandmannafackets vägnar (och vilket var brittiska LO:s linje tidigare). Utan kontroll över finanserna och de strategiska sektorerna i den brittiska ekonomin kommer en labourregering antingen att hindras i sina försök att förbättra villkoren ”för de många, inte de få” (labours valparoll), eller ännu värre, möta verkningarna av ännu en global recession utan några skydd från marknadens nycker eller värdelagen.

Och så var det mina slutfunderingar:

I Kommunistiska Manifestet skrev Karl Marx att kapitalisterna försöker göra om samhället helt för egna behov (vilket ju som bekant är att utvinna allt större profit). I Manifestets bibelinspirerade språk blir det: " ... bourgeoisin skapar sig en värld efter sitt eget beläte". Inget konstigt i det: alla härskande klasser bygger samhällen som bäst passar deras behov. Kapitalisterna/bourgeoisin bygger sitt projekt på ruinerna av äldre samhällsformer. Hela samhället skall var som en maskin som skapar vinst åt dem.

En annan Karl, nämligen Polanyi, hävdade senare att det kapitalistiska genombrottet innebär att ekonomin skiljs från samhället, så att samhället tvingas tjäna ekonomin i stället för att ekonomin tjänar samhället. Det beläte som kapitalismen skapat svävar utanför, formellt en oåtkomlig guddom, även känd som "Marknaden", som ensam måste tillbedjas ("du skall inga gudar hava jämte mig") och bringas allt större offer. I den låt oss säga 'snälla versionen' är det högre vinster som erbjuds, men mer realistiskt sker människooffer på Marknadens altare också. Många sådana. Man kan i förfäran ropa "Molok, Molok!"  I förlängningen hotas den mänskliga civilisationen av jättekrascher i och med att Marknadens profitsug, värre än giftsuget för den värsta narkoman, sätts före mänsklighetens och hela planetens intressen av överlevnad och drägliga liv.

Sista stycket i Roberts artikel (och möjligen en parentes i det andra) sätter ljuset på det tunga problemet. Socialdemokrati. Nu ser vi hur aktivister i ett stort parti i ett gammalt industriland åter reser frågor om att omvandla samhället efter det moderna proletariatets behov, att bygga nytt på kapitalismens misslyckade försök. Åtminstone 'litegrann' nybygge, för det kapitalistiska rövartåget inom den offentliga sektorn har inte varit så lyckat och måste åtgärdas. (En svensk kanske nu tänker på ett visst sjukhusbygge i Solna.)

Men 'litegrann' duger inte. Att bara ta tillbaka privatiserade enheter räcker inte. Det ger inte den kontroll som krävs om man verkligen vill att Molok skall drivas bort och inte ges möjlighet att hämndlysten komma tillbaka. Låter man Marknaden sitta kvar på styrpositioner i samhället kommer det att utnyttjas. Tillåts bankerna fortsätta som förut blir de åter vrak som måste räddas i framtida kriser medan folket utanför slängs i Moloks ugn. Det är den nödvändiga uppstädningen som socialdemokraternas ledningar inte vill vara med om, de är sammangjutna med kapitalistklassen, det är där deras karriärer finns. Finns det anledning att tro att Corbyns parti är bättre? - Det vill jag se innan jag tror.

Har USA gjort bort sig (igen)?

Det här är ett referat av en del intressanta punkter i en artikel från bloggaren The Saker.


Men först en sidoanmärkning: både hos The Saker och Russian Insider tycker jag det verkar ha blivit fler artiklar som kritiserar ”judarna” eller till och med ”juden” på senaste tiden. Det låter otrevligt och skadar den allmänna trovärdigheten.




Nu över till referatet. Artikeln bygger på följande: USA:s finansdepartement har lagt upp en lista på företag och personer i Ryssland som möjligen skulle kunna utsättas för sanktioner. Ett hot alltså.  Saker spinner vidare på det.

Den verkligt farliga oppositionen mot Putin kommer inte från folket. Folkets stöd ligger mellan 60 och drygt 80 procent. Även oppositionen i Duman (riksdagen) är försiktig med att kritisera Putin för att inte tappa stöd från folket. Den verkliga oppositionen mot Putin finns inom eliten (inklusive presidentens administration och regeringen) och inom storfinansen. Saker kallar dem ”Atlantiska integrationister”, alltså personer som vill se Ryssland som en jämlik och helt integrerad partner i de USA-kontrollerade internationella finans- och säkerhetsorganisationerna.


De som stödjer Putin kallar Saker ”Eurasiska suveränister”. Dessa ser Rysslands framtid i syd, öst och nord. De vill dra bort Ryssland från de ”anglozionistiska” [jag gillar inte uttrycket] strukturerna inom säkerhet och finans men i stället bidra till en multipolär värld, i samarbete med länder som Kina och övriga BRICS.


Listan över möjliga sanktionshotade personer och företag gör ingen skillnad mellan dessa två grupper vilket är en rejäl blunder. Suveränisterna har inte bankkonton i väst (det är opatriotiskt), till skillnad från integrationisterna som ju inte är beroende av folkligt stöd. Men i och med att USA:s finansdepartement hotar med sanktioner mot alla (inklusive familjer, släktingar eller anknutna företag) är det just integrationisterna som riskerar att drabbas hårdast av ett genomförande. Det kommer också att störa samarbete mellan ryska företag och EU. Resultat: motsättningarna mellan EU och USA ökar. Kort sagt: en dum och självdestruktiv politik från USA:s sida.


Ryska analytiker har olika tankar om vad detta betyder. Saker grupperar:


1. ”En örfil för Ryssland”


Enda avsikten är att förolämpa och förödmjuka Ryssland genom att hävda att alla ledande ryssar är gangsters.


2. ”Det är bara inrikespolitik i USA”


Sanktionshotet har inget med Ryssland att göra, det är ett påhitt från USA-demokraterna. Trump svarar med medvetet ineffektiva aktioner som verkar anti-ryska men som saboterar demokraternas försök att verkligen förstöra förbindelserna med Ryssland.


3. ”Trump är vår man”


Inte så att Trump är rysk agent, men i grunden är han vän till Ryssland och hjälper i själva verket Ryssland och Putin medan USA skadas. Åtgärderna hjälper Ryssland exempelvis genom att skrämma ryska oligarker att föra tillbaka sina tillgångar till Ryssland.


4. ”Vårt folk angrips”


Denna grupp bryr sig inte så mycket om vad USA gör, bara att ryssar är angripna och Kreml bör vedergälla.


5. ”Klåpardokument gjort av rådlösa idioter”


Trumpadministrationen och kongressen består av idioter som inte har en aning om vad de gör men som bara vill ta politiska beslut för att försöka bevisa att de ännu räknas. Putin själv kanske tillhör denna grupp, han kallade detta senaste dokument ”komplett dumhet”.


Saker själv tror på en kombination av dessa grupper, men att den sista har mycket som talar för sig. Imperiet styrs av dumma, okunniga ideologer som lever i en värld fullständigt avskiljd från verkligheten.


Men hotet kan vara till stor hjälp för Putin inför kommande presidentval. Hans ställning stärks i och med känslan av att Ryssland är under attack. Oligarkerna i utlandet måste ta sig till det enda ställe där deras tillgångar är säkra – i Ryssland.


En slutsats som Saker drar är att USA:s åtgärder för att isolera Ryssland visserligen kortsiktigt var skadliga, men långsiktigt har gett Putin stort stöd och gjort att Ryssland kunnat omorientera handel och intern ekonomi. Genom den nya listan på möjliga sanktioner har USA skadat integrationisterna – och därmed sina bästa vänner i Ryssland! Suveränisterna är de som vinner kampen mot integrationisterna. Saker väntar sig inga grandiosa motåtgärder från Ryssland, utan ett tålmodigt långsiktigt tänkande i asiatisk stil. Utan stöd från Ryssland kommer USA ändå inte att kunna göra något viktigt på den här planeten, Ryssland är villigt att samarbeta, men vägrar motparten blir det värst för USA. En märklig företeelse är att ett antal höga representanter för ryska underrättelsetjänster nyligen har besökt USA!


Sakers slutsats är att Imperiets viktigaste exportvara är munväder. Vad man har att komma med är tomt prat och tomma hot. Den härskande eliten är splittrad, och när en djupgående kris inträffar kommer de olika grupperna att vända sig mot varandra. En ny grupp tar så småningom över, eller också kollapsar hela systemet. Det första hände när Putin, stödd av säkerhetstjänsten, tog över efter Jeltsin. Detta kan också hända i USA. Saker tycker att man skall hålla ögonen på vad militären gör.


Saker tror att det vi nu bevittnar är ett ”anglozionistiskt” Stalingrad som sker inför vår åsyn. Det skulle vara ett steg mot Imperiets sammanbrott – och det kan gå fort.

Turismen ökar i Antarktis

Bilden nedan föreställer en grupp kinesiska turister som just har klivit i land, eller snarare ner på isen, vid Antarktis. (Tror jag, var är glasögonen ...?)

China will regulate tourist trips to #Antarctica to protect its fragile ecology. China now ranks second as tourist source for Antarctica, after the US https://t.co/NFPTopWLAG pic.twitter.com/TgIWtj9aXa

— China Xinhua News (@XHNews) 9 februari 2018

Framtinade fynd

Ja, glaciärerna smälter och nya arkeologiska fynd kommer i dagen efter många år. Här har vi exempelvis det som nyligen kom fram i kanten av en smältande norsk jökel: ett halvdussin åttahundratals-norrmän i blå koltar! Uppenbarligen blev de snabbnedfrysta vid en köldknäpp år 834 och sedan bevarats i perfekt skikt. Nu visar bilden hur de upptinade vikingarna virrar runt och ropar efter mjöd och undrar när nästa vikingatåg förväntas avgå!

När glaciärisarna smälter dyker det upp nya arkeologiska fynd och fornlämningar, men det gäller att ta tillvara... https://t.co/bcgJTLkUGN

— Svenska Arkeologiska (@_Samfundet) 8 februari 2018

Några som tänkte efter i förväg

Det finns många olika aspekter av första världskriget. En sak som ibland påpekas är att folken i de europeiska kolonierna blev inblandade på olika sätt som fick långtgående följder. Dels slogs europeerna (och japanerna) om makten över kolonier och intressesfärer, dels kom mängder av människor från kolonierna till slagfälten som soldater eller som arbetare i krigsindustrin. Och resultatet av detta blev en radikalisering därute. Afrikaner och asiater noterade att "deras" kolonialmakter inte var oövervinnerliga, tankarna på självständighet växte fram.

Här är ett klipp från Svenska Dagbladet 1 september 1914, när kriget bara pågått en kort tid. Några som kallas "den tysk-katolska missionen" protesterar mot att kriget, i strid mot internationella fördrag, även förs i kolonierna. För Afrikas del bör det innebär att man protesterar mot engelska angrepp mot Tyska Sydvästafrika och Tyska Östafrika (idag Namibia och Tanzania). Harmset påpekar man att det engelska agerandet "bryter den hvita rasens solidaritet mot den svarta och undergräfver de hvitas auktoriet". Och kanske ännu värre: det som engelsmännen har för sig "bringar de färgade på tanken att afskudda sig de hvitas herradöme." - Vad kan man säga: "Enade vi stå, splittrade vi falla."

Som den senare utvecklingen visade var de tysk-katolska missionärerna något på spåren ...

En som "går bananer"

Häromdagen listade jag det lilla antalet bloggar som blockat mig. Vid närmare eftertanke kan det ha funnits ett par till, men de är inte aktiva längre så dem kan vi glömma. En var islamist-antisemitisk och den andra mer oklar. Iransk av någon sort har jag för mig.

Ett skäl varför man av mentala hälsoskäl kanske skall vara tacksam för blocken och därmed inte behöver ha något behov av att kommentera kom tidigare idag. Herr Svensson i Göteborg har hävt ur sig något som kan få en att undra om karln är i stadiet "going bananas". Att gå på bananskal är inte nyttigt. Finns det inga hans organisation Socialistiska Partiet som kan prata lite diskret med honom om att han borde ta det piano? Med tanke på hans och hans meningsfränders vrålmissar vad det gällde Libyen, och senast Syrien där man oförtrutet verkar stödja kampen mot den viktigaste kraften som står emot ondskans krafter (är det möjligen en trotskistisk tradition?) så vore det väl bättre med en tids introspektion - kan det vara så att jag missat något väsentligt? Men nu larmar han och går på, men för säkerhets skull utan några källhänvisningar eller annat som skulle kunna stödja hans påståenden. - Det kanske helt enkelt handlar om oro för att det skall utvecklas en ny fredsrörelse i Sverige, en rörelse som skulle kunna rädda livet även på herr Svensson ifall det internationella läget blir otrevligt världskrigsliknande.

På tal om Syrien: Jag hittade en artikel som berättar om den trotskistiska León Sedov-brigaden. Den påstods kämpa i Syrien (naturligtvis mot "regimen") men har väl inte hörts av så mycket efter den ursprungliga hajpen. En detalj som kan vara misstänkt är att den (i likhet med diverse jihadister) först var aktiv i Libyen, för att sedan flytta verksamheten till Syrien. Var det ett eget initiativ, eller order uppifrån? Någon större aktivitet kanske man inte hade i Syrien, men vad jag förstår bidrog man till att göra livet till ett elände för människor i Aleppo. Fast bara lite, för den här gruppen var inte stor, och den förefaller ha försvunnit ganska fort.

"Trotskister för islamister".

När jag skriver här så ramlar andra minnen in från en disig forntid. Stötte jag inte på Svensson på ett socialistiskt forum där han påstod att det fanns en stor trotskistisk rörelse på Filippinerna, en strong konkurrent till det maoistiska CPP? - Jo, så var det nog. Nu påstod dessa trotskister ha en vapenvila med regeringen, medan striderna mellan regeringsstyrkor och CPP:s folkarmé fortsatte. Jag försökte flera gånger få besked om vapenvilans natur: innebar den att regeringen kunde frigöra styrkor för kampen mot CPP (och därmed underförstått var ett stöd för regeringen)? Det kom aldrig något begripligt svar på det. Och jag antar att den där trotskistiska armén inte vara mycket att hänga i julgran. I den mån den ens existerade.

Inge' nöje (Nûje?) för Özz i höst?

Undrar om det blir någon premiär på Rival hösten 2018 för den här killen till vänster? Det ser ju lite illa ut att ha haft en blivande terrorist som svartarbetare. Jag har inte följt med historien på detaljnivå, men åtminstone svartarbetet verkar vara fastlaget. Att sedan den svarte sedan råkade bli massmördare kan ju vara helt oplanerat.

Vad det gäller "stå-upp" så har jag aldrig varit förtjust i företeelsen. Den brukar väl ursäktas med att den är uppkäftig mot överheten. Min slutsats när den dök upp i Sverige mot slutet av förra årtusendet var dock att "nu är det kört för landet". Att skrika otidigheter mot "dom däruppe" är inte särskilt produktivt, snarare en säkerhetsventil som gör att det inte vidtas konkreta åtgärder för att öppna den behövliga falluckan under överklassens toppar och dess arroganta hantlangare. Folk skriker av sig, knyter näven i fickan - och går hem.

Det kanske är gammelmansgnäll, men var det inte mer stil på scenhumorn förr? Tänk på Karl Gerhard eller Tage Danielsson!

De som blockat mig, och vice versa

Nu är det snart elvaårsjubileum för den här bloggen. I februari 2007 såg den dagens ljus, och inte hade jag tänkt mig att den skulle leva så länge.

För de läsare som undrar om den kommer att fortsätta så kan jag ge ett definitivt svar redan nu: Jag vet inte.

Här är i stället några reflexioner. I bloggens början hade jag spärrat kommentarerna, det gick inte för yttervärlden att höra av sig. Jag kanske tänkte att "här kommer väl ett gäng otäcka marknadsliberaler och skriker otrevligheter, och det har jag ingen lust att ta del av". Men efter ett tag så blev det möjligt att kommentera, fast jag hade moderering. Efter några år, när otäckingarna lyst med sin frånvaro, slopade jag modereringen som ett tillfällig experiment. Eftersom ändå inga floder av otrevligheter vällde in fick det fortsätta, och är ännu i kraft, att det är bara att skriva så läser jag och svarar så gott jag kan. Det kan bara ha varit en handfull kommentarer som har raderats i efterhand. Jag minns inga detaljer, men det var nog spam. Reklam för någon smörja. Kritiska synpunkter har kommit in ibland, och det har jag mer betraktat som hjälp.

Men hur är det med omgivningen i cyberrymden? Jag följer bara ett fåtal bloggar och skriver inte mängder av kommentarer. Och när jag är inne på andras mark försöker jag hålla minst lika hövlig ton som jag kräver på min egen, av besökare och av mig själv. Intressant nog har några blockat mig från att kommentera i alla fall. Min enda motåtgärd har varit att radera dem från min "bloggrulle" till höger på den här sidan. Lika för lika! Här är blockad-listan.

Utställningsobjekt ett: Flüchts Bilderblogg. Det är nog personligt. Flücht drev en blogg som han tröttnade på och sålde, varpå han strax ångrade sig och började föra ett dj-a liv. Jag påpekade att det var olämpligt, dels att sälja en icke-kommersiell blogg, dels att ta pengar för den och sedan högljutt klaga och försöka skjuta den i sank när man inte längre kunde hävda att det var ens egen. Det uppskattades inte. Synd att den här konflikten utbröt, för i vissa ärenden (som ryska ubåtar och dykare i skärgården) har Flücht gjort väldigt bra inlägg. I andra frågor har det varit sämre eller rent eländigt, och att han skulle han några socialistiska insikter tvivlar jag starkt på.

Utställningsobjekt två: Trotskisten Svensson, som inte vill kalla sig trotskist. Oklart varför blocken inträffade, eller om det var klart men skedde för så länge sedan att jag glömt det. Någon motivering tror jag aldrig förekom. Men det hindrade dock att jag ställde några i mitt tycke relevanta frågor till Svensson. Exempelvis varför han å ena sidan är väldigt klar över att en stor del av brottsligheten utförs av yngre män ur "arbetarklass", men å andra sidan livligt har propagerat för att just den sortens individer skall släppas in i Sverige i massomfattning. (Även om dessa ynglingar, tidigare kända som "flyktingbarn" förmodligen är "medelklass" i ursprungslandet.)

Utställningsobjekt tre: USA-bloggen: Jag är oklar över orsaken, men Lennart Frantzell som driver den drivs också av ett märkligt hat mot Kuba. Kan vara någon kritisk kommentar från mig om detta som fick honom att gå i taket. Eller om det nu gällde synen på Ryssland, mot vars ledare han slänger okvädningsord som en liten gosse på skolgården som öser ur sig vad som helst för att låta elak.

Utställningsobjekt fyra är egentligen utanför listan, för det är en nättidning: Avpixlat hette den förr, numera Samhällsnytt. På senare tid har Samhällsnytt fått en uppryckning journalistiskt genom bland annat Egor (Jegor?) Putilov som ställer de relevanta frågorna till folk som slänger på luren, men andra delar är det gamla trista moraset - och då främst kommentarsfältet. Det är ganska sällan man hittar någon kommentar som har något intressant att tillföra, utan samma förgrämda gnällande mest hela tiden. När det skälldes om "vänsterliberaler" (det var under en tid favorittermen för nästan allt som ogillas på den där sajten, men som begrepp synnerligen luddigt) skrev jag och undrade varför jag inte får använda ett annat av deras favorituttryck om folk på sajten jag ogillar, nämligen "patrask" - och så åkte jag ut. Verkar inte ha något sinne för humor där ... - Den konspirationstroende skulle ju kunna tro att Samhällsnytt i själva verket drivs för att Nisse i Hökarängen skall få möjlighet att lufta sina mindre genomtänkta åsikter hemma hos sig vid datorn i stället för att springa ut på stan och tjoa om dem bland andra människor. Kodord: kontrollerad opposition! Säkerhetsventil! - Nä, jag bara skojade!

För att återknyta till rubriken: de som blockat mig 3 (eller om man vill, 4), de jag blockat noll. Eftersom de som jag listade knappast läser min blogg är det meningslöst att påpeka att den är öppen för genmälen om någon känner för det.