Här kommer sista delen av Ulf Modins minnen från Norra latins gymnasium i Stockholm. Nu är det inte skola där längre utan någon slags konferenscentrum. Och åtminstone i en del skolor får väl dagens lärare vara glada om de inte trakasseras och till och med spöas upp av en del elever, eller jagas av föräldrar som vill att deras småttingar minsann skall ha högsta betyg.
Men det fanns en annan tid och tack Ulf för att du givit oss inblickar i denna epok (jag tillhör för övrigt sista årskullen av 'riktiga' studenter, handelsgymnasium 1968). Undrar om det ännu går att rädda över det bästa från det gamla för att få stadga på det nya?
Nå, ordet till Ulf för sista gången i den här serien:
CARL KAVALEFF - LÄRARE OCH PERSONLIGHET I NORRA LATIN
Grunden för Kavaleffs politiska filosofi var, att skyldigheter och rättigheter skulle väga jämnt. Det vill säga någon person eller samhällsgrupp skulle aldrig få tillskansa sig en rättighet, som inte motsvarades av en lika tungt vägande skyldighet. Uppstår det i ett samhälle eller mellan individer obalans mellan rättigheter och skyldigheter, kapsejsar det hela förr eller senare. Det var hans fasta övertygelse. Vidare hävdade han, att makten alltid skulle vara kontrollerad, och hans inspiratör var Montesqieu. Dennes maktdelningslära, som han presenterade i sitt verk Om lagarnas anda med en lagstiftande, en verkställande och en dömande makt var dock uppenbart enbart tänkt som en modell för en utveckling av de dåvarande enväldena, eftersom den bygger på att statens ledare skall betraktas som helig. Kavaleff beundrade denne franske filosof också för hans materialistiska historiesyn, hans klimatlära.
Men det fanns en annan tid och tack Ulf för att du givit oss inblickar i denna epok (jag tillhör för övrigt sista årskullen av 'riktiga' studenter, handelsgymnasium 1968). Undrar om det ännu går att rädda över det bästa från det gamla för att få stadga på det nya?
Nå, ordet till Ulf för sista gången i den här serien:
CARL KAVALEFF - LÄRARE OCH PERSONLIGHET I NORRA LATIN
Grunden för Kavaleffs politiska filosofi var, att skyldigheter och rättigheter skulle väga jämnt. Det vill säga någon person eller samhällsgrupp skulle aldrig få tillskansa sig en rättighet, som inte motsvarades av en lika tungt vägande skyldighet. Uppstår det i ett samhälle eller mellan individer obalans mellan rättigheter och skyldigheter, kapsejsar det hela förr eller senare. Det var hans fasta övertygelse. Vidare hävdade han, att makten alltid skulle vara kontrollerad, och hans inspiratör var Montesqieu. Dennes maktdelningslära, som han presenterade i sitt verk Om lagarnas anda med en lagstiftande, en verkställande och en dömande makt var dock uppenbart enbart tänkt som en modell för en utveckling av de dåvarande enväldena, eftersom den bygger på att statens ledare skall betraktas som helig. Kavaleff beundrade denne franske filosof också för hans materialistiska historiesyn, hans klimatlära.
Kavaleff gick i sin analys
ofta tillbaka på fysikaliska lagar, som att när en gas pressas
samman, får det till följd att det uppstår ett mottryck. Han
visade sedan med exempel ur historien hur denna teori kunde tillämpas
för att förklara ett socialt skeende. "Tryck skapar mottryck",
förklarade han. Utvecklingen i ett land eller en världsdel gjordes
till generella exempel, som kunde tillämpas i många sammanhang.
Helt lysande var exempelvis hans analys av det amerikanska
inbördeskrigets orsaker. Han förklarade på ett övertygande sätt
att det ej var en följd av kampen för slavarnas befrielse utan en
logisk följd av två socioekonomiska system på kollisionskurs.
Kavaleff generaliserade medvetet grovt och kunde med en skälmaktig
blick uttrycka sig mycket överdrivet för att vi skulle förstå en
grundläggande tendens. Om vi emellertid i våra uppsatser
generaliserade grovt och kom med kategoriska påståenden, slog han
genast ned på detta. De våldsamma generaliseringarna och det
kategoriska i hans muntliga historieframställning, som ofta
broderades med liknelser, personliga erfarenheter och roliga men
sanna historier, var bara en pedagogisk metod han använde sig av för
att i oss inpränta huvudfärgen i ett invecklat mönster.
En liknelse jag aldrig
glömmer, var Kavaleffs påpekande, att "Stalin var en för
liten kille i för stora tofflor". Eller när han berättade om
mötet mellan marskalk Mannerheim och rikskansler Hitler på den
förstnämndes 75-årsdag i S:t Michel, vid vilken vår lärare var
närvarande: "Det framgick mycket tydligt vem som var marskalk,
och vem som var korpral", erinrade sig Kavaleff. Trots att
"Kalle" ej överdrivet betonade personlighetens roll i
historien, var han mycket kunnig i personhistoria. Denna kunskap
utnyttjade han för att belysa ett skeende, vilket medförde att hans
historieframställning aldrig blev tråkig.
Bland historiens statsmän
föredrog Kavaleff dem som var måttliga, inte de medelmåttiga utan
dem som insåg sin begränsning. Sålunda hyllade han exempelvis
Bismarck, därför att denne höll sig inom ramen för det möjliga.
Bland svenska statsmän beundrade han Arvid Horn. Denne hade tack
vare att han var född och uppvuxen i Finland ett perspektiv som den
rikssvenska adeln inte kunde ha och insåg till följd av sin gärning
under Karl XII:s tid väl enväldets brister. Kavaleff beundrade hans
klokhet och moderation, som medförde att han kunde göra det bästa
möjliga av en svår situation. Hattarnas politik hade han däremot
ingenting till övers för.
Eftersom Kavaleff
behandlade oss som vuxna, utgick han från att vi förstod hans
pedagogiska metod. Vi insåg också, att utan att generalisera kan
man inte utveckla sitt tänkande, exempelvis förmågan att lägga
ihop två och två. Vad han ville lära oss var att generalisera på
ett nyanserat sätt. Tillräckliga kunskaper utgick han från att vi
skaffade oss utan anmodan. Som sin viktigaste uppgift såg han att
bibringa oss sin analytiska metod, som byggde på hans filosofiska
och historiska studier. Carl Kavaleff var när allt kommer omkring
mer historiefilosof än historiker.
Själv vore jag inte
särskilt mycket utan den grund som jag fick i Norra Latin, och mer
speciellt är jag i mångt och mycket en produkt av Carl Kavaleffs
pedagogik. Det är han som har tvingat mig att utveckla mitt
modersmål, och det var han som undervisade mig i dialektikens
grunder, lärde mig att tänka. Det viktigaste jag har lärt mig i
skolor och vid universitet, lärde jag mig av honom. Sedan var det
bara att gå vidare.
Norra Latin var ett
provårsläroverk, det vill säga ett gymnasium som vidareutbildade
lärare. De auskulterade i Norra Latin, som det heter på god
svenska. En av de pedagoger som handledde unga lärare var Carl
Kavaleff. Det fanns på min tid flere goda pedagoger i skolan.
Kavaleff var 1960 ännu inte dominerande, men ryktet om hans
pedagogik spred sig. Mot vad man kanske skulle förvänta sig klarade
Kavaleff sig bra i den nya skolan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar