CARL KAVALEFF - LÄRARE OCH PERSONLIGHET I NORRA LATIN - del 10

Här kommer sista delen av Ulf Modins minnen från Norra latins gymnasium i Stockholm. Nu är det inte skola där längre utan någon slags konferenscentrum. Och åtminstone i en del skolor får väl dagens lärare vara glada om de inte trakasseras och till och med spöas upp av en del elever, eller jagas av föräldrar som vill att deras småttingar minsann skall ha högsta betyg. 

Men det fanns en annan tid och tack Ulf för att du givit oss inblickar i denna epok (jag tillhör för övrigt sista årskullen av 'riktiga' studenter, handelsgymnasium 1968). Undrar om det ännu går att rädda över det bästa från det gamla för att få stadga på det nya?

Nå, ordet till Ulf för sista gången i den här serien:


CARL KAVALEFF - LÄRARE OCH PERSONLIGHET I NORRA LATIN

Grunden för Kavaleffs politiska filosofi var, att skyldigheter och rättigheter skulle väga jämnt. Det vill säga någon person eller samhällsgrupp skulle aldrig få tillskansa sig en rättighet, som inte motsvarades av en lika tungt vägande skyldighet. Uppstår det i ett samhälle eller mellan individer obalans mellan rättigheter och skyldigheter, kapsejsar det hela förr eller senare. Det var hans fasta övertygelse. Vidare hävdade han, att makten alltid skulle vara kontrollerad, och hans inspiratör var Montesqieu. Dennes maktdelningslära, som han presenterade i sitt verk Om lagarnas anda med en lagstiftande, en verkställande och en dömande makt var dock uppenbart enbart tänkt som en modell för en utveckling av de dåvarande enväldena, eftersom den bygger på att statens ledare skall betraktas som helig. Kavaleff beundrade denne franske filosof också för hans materialistiska historiesyn, hans klimatlära.

Kavaleff gick i sin analys ofta tillbaka på fysikaliska lagar, som att när en gas pressas samman, får det till följd att det uppstår ett mottryck. Han visade sedan med exempel ur historien hur denna teori kunde tillämpas för att förklara ett socialt skeende. "Tryck skapar mottryck", förklarade han. Utvecklingen i ett land eller en världsdel gjordes till generella exempel, som kunde tillämpas i många sammanhang. Helt lysande var exempelvis hans analys av det amerikanska inbördeskrigets orsaker. Han förklarade på ett övertygande sätt att det ej var en följd av kampen för slavarnas befrielse utan en logisk följd av två socioekonomiska system på kollisionskurs. Kavaleff generaliserade medvetet grovt och kunde med en skälmaktig blick uttrycka sig mycket överdrivet för att vi skulle förstå en grundläggande tendens. Om vi emellertid i våra uppsatser generaliserade grovt och kom med kategoriska påståenden, slog han genast ned på detta. De våldsamma generaliseringarna och det kategoriska i hans muntliga historieframställning, som ofta broderades med liknelser, personliga erfarenheter och roliga men sanna historier, var bara en pedagogisk metod han använde sig av för att i oss inpränta huvudfärgen i ett invecklat mönster.

En liknelse jag aldrig glömmer, var Kavaleffs påpekande, att "Stalin var en för liten kille i för stora tofflor". Eller när han berättade om mötet mellan marskalk Mannerheim och rikskansler Hitler på den förstnämndes 75-årsdag i S:t Michel, vid vilken vår lärare var närvarande: "Det framgick mycket tydligt vem som var marskalk, och vem som var korpral", erinrade sig Kavaleff. Trots att "Kalle" ej överdrivet betonade personlighetens roll i historien, var han mycket kunnig i personhistoria. Denna kunskap utnyttjade han för att belysa ett skeende, vilket medförde att hans historieframställning aldrig blev tråkig.

Bland historiens statsmän föredrog Kavaleff dem som var måttliga, inte de medelmåttiga utan dem som insåg sin begränsning. Sålunda hyllade han exempelvis Bismarck, därför att denne höll sig inom ramen för det möjliga. Bland svenska statsmän beundrade han Arvid Horn. Denne hade tack vare att han var född och uppvuxen i Finland ett perspektiv som den rikssvenska adeln inte kunde ha och insåg till följd av sin gärning under Karl XII:s tid väl enväldets brister. Kavaleff beundrade hans klokhet och moderation, som medförde att han kunde göra det bästa möjliga av en svår situation. Hattarnas politik hade han däremot ingenting till övers för.

Eftersom Kavaleff behandlade oss som vuxna, utgick han från att vi förstod hans pedagogiska metod. Vi insåg också, att utan att generalisera kan man inte utveckla sitt tänkande, exempelvis förmågan att lägga ihop två och två. Vad han ville lära oss var att generalisera på ett nyanserat sätt. Tillräckliga kunskaper utgick han från att vi skaffade oss utan anmodan. Som sin viktigaste uppgift såg han att bibringa oss sin analytiska metod, som byggde på hans filosofiska och historiska studier. Carl Kavaleff var när allt kommer omkring mer historiefilosof än historiker.

Själv vore jag inte särskilt mycket utan den grund som jag fick i Norra Latin, och mer speciellt är jag i mångt och mycket en produkt av Carl Kavaleffs pedagogik. Det är han som har tvingat mig att utveckla mitt modersmål, och det var han som undervisade mig i dialektikens grunder, lärde mig att tänka. Det viktigaste jag har lärt mig i skolor och vid universitet, lärde jag mig av honom. Sedan var det bara att gå vidare.

Norra Latin var ett provårsläroverk, det vill säga ett gymnasium som vidareutbildade lärare. De auskulterade i Norra Latin, som det heter på god svenska. En av de pedagoger som handledde unga lärare var Carl Kavaleff. Det fanns på min tid flere goda pedagoger i skolan. Kavaleff var 1960 ännu inte dominerande, men ryktet om hans pedagogik spred sig. Mot vad man kanske skulle förvänta sig klarade Kavaleff sig bra i den nya skolan.