Idélöshet och förflackning

Citat från Gunnar Gunnarsons antologi De stora utopisterna volym 2, Tiden 1973, sid. 213. Han gör en utvärdering av det eventuella utopiska tänkandet i Sverige:

Skälet till det bristande intresset för svensk utopism - och för utopisterna över huvud taget - ligger väl delvis däri att den svenska arbetarrörelsen i allt högre grad fått en helt praktisk och dagspolitisk inriktning - vilket visserligen kan vara en styrka, men också innebär en fara för idélöshet och förflackning. Detta i synnerhet som tiden väl nu är inne för en omvärdering av det utopiska tänkandet.

"Idélöshet och förflackning" är väl nästan milt uttryckt när de som ägnade sig åt "en helt praktisk och dagspolitisk inriktning" gjorde detta som förvaltare av den kapitalistiska staten. Visserligen fanns det väl ännu 1973 en och annan socialdemokrat som ansåg sig gå i Marx fotspår, och forna tiders utopism var något som Marx själv avvisade, men alltmer har själva tänkandet att man kan gå utanför kapitalismens ramar kommit att stämplas som "utopism". Detta även om föreslagna åtgärder såväl är praktiska som möjliga att åtminstone påbörja dagspolitiskt.

Idélösheten och förflackningen har lett till den urartade socialdemokrati vi ser idag, en rörelse som tidigare åtminstone var socialliberal och med massanslutning, men som nu är en liten toppstyrd grupp liberaler utan någon större dragningskraft. Ibland har någon avslöjats som "pamp" med tvivelaktigt leverne också. Vi får se hur stor uppslutning det blir i deras tåg i morgon, och om några nya djärva visioner kommer att ropas ut från talarstolarna!

Annars vore ju en diskussion om för- och nackdelar med medborgarlön respektive arbetsgaranti och MMT väldigt intressant - har de statsbärande socialdemokraterna (de ser väl sig fortfarande som det) något att komma med här? (Själv tycker jag att argumenten för arbetsgaranti och MMT känns starkare, men andra kanske tycker annorlunda.)

"Från mörket ...

... stiga vi mot ljuset ..."

... från intet allt vi vilja bli!"