I konflikten mellan kapital och arbete företräder xxx alltid arbetets intressen. xxx är och förblir ett antikapitalistiskt parti, som alltid byggt motkrafter mot kapitalets anspråk på makt över ekonomi och samhälle.
Det ser ju uppmuntrande eller skrämmande ut, vilket perspektiv nu betraktaren har. Man skulle ju kunna tro att det författats av Vänsterpartiet eller någon annan uttalad socialistisk grupp. I själva verket torde det vara ett av de mer lysande (eller avskräckande) exemplen på politisk personlighetsklyvning i dagens Sverige.
Det här är SAP:s, det socialdemokratiska arbetarepartiets program från år 2001 som jag plockat ner från deras hemsida. Jag skummade igenom programmet när jag ville ha underlag för det här blogginlägget och började nästan undra på vilken planet programskrivarna befann sig. De vackra socialistiska fraserna står som spön i backen. Men vi vet ju hur den praktiska politiken ser ut.
Vad tjänar programmet till? Är det någon sorts snuttefilt för stackars idealistiska partimedlemmar som vill tro att det "trots allt" finns någon radikal vilja att omvandla samhället kvar i partiet? Det finns alltför många figurer i detta parti som sitter med alltför många fingrar i alltför många syltburkar för att det skall vara trovärdigt. Idag verkar de arbeta rätt ihärdigt för att Alliansen skall klara av nästa val också.
Ja,du har både rätt och fel. Rätt i det mesta, men fel i "snuttefilt" för idealistiska medlemmar. Jag tror att de flesta medlemmarna exklusive höjdarna och fler och fler trötta och indoktrinerade av borgerliga media vill ha ett välfärdssamhälle och är dels beredda att betala skatt för det och dels beredda att slåss för det, dvs bekämpa kapitalismen.
SvaraRaderaÄr jag en idealist? Svallfors undersökningar tyder på att jag har rätt.
Tack för svaret. Som gammal trött cyniker (eller vad jag nu är) vill jag gärna se praktiska utbrott av denna idealism också innan jag tror på den. Med andra ord medlemmar i SAP och LO som sparkar ledningen i häcken så att det dånar om det. Men det tror jag inte ledningen tillåter. Då väljer man sig hellre ett nytt parti. Och de försök till medlemsrevolter som har förekommit har väl också misslyckats vad jag vet.
SvaraRaderaDet är intressant det där hur olika man kan se på saker o ting :)
SvaraRaderaFör mig är kapitalismen en förutsättning för ett välfärdssamhälle. Det är ju genom kapitalismen och marknadsekonomin som vi kan ta in kapital som i sin tur är grunden för välfärdssamhället.
Alternativet är kommunismen, vilket ju historien tydligt visat att den inte fungerar så värst lysande.
Människan är både altruist och egoist. Att helt bortse från egoismen, genom att ta bort incitamenten för människor att anstränga sig för att få det bättre för sig själv och sin familj, är att göra sig själv och samhället en björntjänst.
Sedan finns ett annat grundläggande problem för kommunismen. Kapitalismen, marknaden, är ett naturligt stadium, det är det som spontant uppstår om "experter" inte blandar sig i. Ett annat system kommer därför alltid, per definition, bli konstlat och behöva upprätthållas med olika former av våldsmakt. För att förhindra privat handel mellan människor krävs en orwellisk övervakningsapparat, vilket knappast kan vara önskvärt.
Den modell vi har i Sverige tycker jag kombinerar det bästa av två världar. En kapitalistisk marknadsekomoni där vi gemensamt finansierar hjälp till de som själva inte kan försörja sig.
Sedan kan man naturligtvis diskutera nivåer och detaljer, men den grundläggande modellen är helt rätt.
Några frågor: Varför envisas liberaler med att framhäva Marx' konstaterande om kapitalismens enorma betydelse för rikedomens tillväxt som sin egen upptäckt?
SvaraRaderaNästa fråga: den mest vägande kritiken mot tidiga försök att bygga socialism kan tas direkt från Marx' modell av förhållandet mellan samhällelig bas och överbyggnad. E H Carr nämner det i sin monumentalhistoria över den ryska revolutionen men annars är det ganska tyst. Eftersom glappet mellan vad man ville göra och kunde göra var så oerhört stor visar exempelvis den sovjetiska erfarenheten att Marx' modell var korrekt. Socialism byggs ur ett avancerat industrisamhälle, inte ur en halvfeodal efterbliven bondemiljö. Detta även om folk påstod att det var detta de faktiskt gjorde. I västra Europa idag har vi avancerade industrisamhällen, och då blir situationen en annan.
En annan fråga: jag är inte IT-människa men har varit praktiskt inblandad i olika saker. Borde inte du som yrkesmässigt jobbar med det här förstå vad som är på gång? Gå ner i den här bloggen och titta på mitt inlägg om "steckkod, morötter och socialism" från 1 februari. Där har jag försökt beskriva en tänkbar utveckling där man inte behöver blanda in meningslösa historiska paralleller. Där nämnde jag inte cloud computing, men det har jag tagit upp litegrann senare. I min recensionsblogg har jag behandlat McLuhans "Media" som är ytterligare en viktig skrift när man försöker förstå samtid och framtid. Man kan säga att möjligheterna att realisera socialism ligger i mjukvaran!
Har funderat på att skriva mer om det här ämnet, men samtidigt tycker jag att folk som är mer engagerade än jag i vänsterpolitik borde ta vid. Vad man kunde göra är i alla fall att peka på möjligheten att gå från dagens individualistiska egoism till en individualistisk solidaritet. För om man tittar på Marx' tidigare ekonomiska och filosofiska texter är det faktiskt individens fria utveckling som hägrar när produktivkrafterna utvecklas och samhällets rikedomar utvecklas. Det fanns en sort "kasernkommunism" på den tiden också, men den spolades av Marx och Engels. Jag tycker gott att man kan bortse från det meningslösa tuggandet om Sovjet och i stället se på framtida möjligheter och utmaningar.
Framväxandet av nätverkssamhället och IT-teknikens möjligheter är onekligen oerhört spännande. Vilka konstruktioner och samhällsformer vi får se i framtiden är svårt att sia om. Det viktiga är att undvika "påbud från ovan" där en allsmäktig stat dikterar villkoren. Låt fria människor agera själva istället.
SvaraRaderaDet du beskriver tankar om liknar nog mer socialliberalism än ren socialism, i alla fall utifrån min egen världsbild.
Jag tycker att starka maktapparater överlag är obehagliga. Sedan må det vara en stark stat eller multinationella monopol, problemen som uppstår är likartade.
Koppla ihop "cloud computing", kanske kvantdatorer, senaste nytt om lagbundenhet i kulturers utveckling och svärmintelligens (som jag skrev om för några dagar sedan), ny forskning i många länder som knäcker "the economic man", nya system för planering och kontroll etc. och det blir verkligt intressant. Men pratar man med vänsterfolk om det blir de alldeles tomma i ögonen och verkar hellre vilja gräva ner sig i HBT-frågor eller feminism. Marx och Engels skulle ha varit intresserade däremot, det kan jag lova!
SvaraRaderaSkillnaden mellan socialism och socialliberalism är inom vissa fält inte så stor. Jag kan liberalismen rätt illa, men John Stuart Mill måste ha varit en svårsmält figur för såväl dåtidens manchester- som dagens neoliberaler. Motviljan mot statliga påbud delade Marx med anarkisterna, men han trodde inte att staten kunde avskaffas från den ena dagen till den andra. Behovet av hårdföra socialistiska statsapparater har uppkommit i miljöer där förutsättningarna för att skapa socialism inte har varit något vidare utvecklade och omgivningen varit hotfull. Är förutsättningarna goda bör behovet av hårda nypor minska betydligt.
Var det inte den formuleringen som s tog bort strax därefter, vilket var anledningen till att bl.a. Göran Greider gick ur partiet? Hittar inga länkar om det, tyvärr.
SvaraRaderaHar för mig att jag har hört att Greider funderat på att hoppa av men har han verkligen gjort det? Jag hittar inte heller något om det, även om jag i och för sig inte sökt så intensivt. Och om frasen tagits bort är det konstigt om den finns kvar på SAP:s officiella hemsida. I och för sig tror jag partiledarna struntar i partiprogrammet, men någon ordning får det väl vara?
SvaraRaderaNej, cyniker är du tack och lov inte, efter vad du skriver i dina andrainlägg. Och även om upproret inte hinner komma i min och din livstid hoppas jag att vi inte förtjänar stämpeln cyniker. Ung må verden ännu väre skrev visst någon som inte hann bli cyniker eftersom han sköts ner i ett bombfly över Berlin.
SvaraRaderaSocialistiska experimentet kunde blivit annorlunda om västra Europa efter kriget hade lyckats under ledning av kommunistpartierna och andra krafter (de antifascistiska) forma stabila regeringar. Inte hade restauranger då sett ut som i Sovjets Ryssland - bara för att ta ett exempel.
Men det tjänar inget till att gråta över spilld mjölk....
Han som sköts ner var väl norrmannen Nordahl Grieg. Ja, mycket kunde ha varit annorlunda om ... och då hade vi sluppit den onödiga samtiden. Men det är väl bara att ta nya tag antar jag.
SvaraRadera