Natur + teknik = konst (?)

Jag har fotograferat med digitalkamera i ungefär 2½ år och tagit en förskräcklig massa bilder, varav några blivit rätt hyfsade. Nu är jag ingen teknikgalning som hoppar på det nyaste, så det var först i februari som jag skaffade en billig mobiltelefon med rätt svag kamera. Tidigare har jag varit fullt nöjd med en telefon som det går att ringa med.


Men just att kameran i mobilen inte har så ohyggligt många pixlar att bjuda på gör att bilderna på sitt sätt ändå blir intressanta. De blir inte direkt knivskarpa och färgerna kan dra iväg, men det behöver inte betyda att resultatet blir fel. Som bilden ovan, tagen i närheten av Erstavik i Nacka i förmiddags - kall blåst, enstaka snöflingor i luften, men ändå är det ett guldskimmer från solen över grusvägen, fälten och skogskanten. Utanför bilden gick för övrigt en jätteflock av dovhjortar och betade.



Nattkylan i kombination med en vattenpöl skapade ovanstående abstrakta konstverk. Det blir som en lökstruktur med lager efter lager vartefter vattnet har frusit in mot pölens mitt. Eller som en karta med linjer inritade för höjdskillnader, isobarer eller annat.

De två sista bilderna visar att kameran i mobilen inte tar upp nattbilder så bra, men att det som kameran ändå fångar in kan bli suggestivt. I går kväll upptäckte jag två knölsvanar som simmade i mörkret vid Pålsundskanalens utlopp i Riddarfjärden. Som mobilen uppfattade dem blev det två spöklika skepnader i mörkret, som vålnader från en annan värld.




Kan vi anta att konsten uppstår när människan använder någon sorts teknik för att beskriva det som naturen har skapat utan en tanke på att det kunde vara bra för oss?