Runtomkring i världen upphävs förtvivlade skrik. Det Progressiva USA utropar: Öppet brev till Mona och Wanja: i herrans namn avgå innan det är för sent! Jinge undrar om socialdemokraternas kris är värre än svininfluensan. Nu kan man undra om Mona och Wanja avgår "innan det är för sent". Som framgår av inlägget från Det Progressiva USA har socialdemokraterna svårt att ta till sig meddelanden från yttervärlden.
Man får intrycket av en lamslagen, nästan hypnotiserad socialdemokrati som försökte morska upp sig lite på Första maj men nog inte får så mycket ut av det. När tre fjärdedelar av väljarna tycks tro att Reinfeldt är bättre att leda regeringen än vad Sahlin skulle vara är det ett fruktansvärt underbetyg åt socialdemokraterna.
Reinfeldtregimens främsta dygd är att den inte gör så mycket åt den pågående krisen men hur är det med socialdemokraterna? Krisbekämpning skall ju vara deras paradgren. Men de verkar ha kört fast i dyn, ibland trampar de på gasen och hjulen spinner, men ekipaget kommer inte loss. Ett litet bunkergäng sitter i partihögkvarteret och LO-borgen och demolerar sin egen position, men detta förvärras av att medlemmarna inte reagerar och sparkar ut dem - trots att de som verkligen drabbas av krisen är just medlemmar i socialdemokratin och facket! Snacka om att storpamparna har lyckats trycka ner folk och ta ifrån dem självförtroendet och viljan att försvara sig själva!
Skall jag vara glad att jag "fick rätt"? Redan snart efter förra valet började jag få känslan av att den promenadseger som vänsterfolk förväntade sig 2010 sannerligen inte var garanterad och varnade för det. Nu jobbar de rödgröna alliansen intensivt för att jag verkligen skall få rätt!
I det här läget finns det anledning att fundera på Vänsterpartiet. Vad gör Ohly & Co? Vad gör man när man av egen vilja kedjat fast sig vid ett sjunkande skepp? Miljöpartisterna kan kanske rädda skinnet genom att (om de lyckas hålla sig kvar i Riksdagen) hoppa över till Alliansen. Om de får en ministerpost eller två byter de säkert sida. Men det är ju knappast möjligt för Vänsterpartiet.
Att socialdemokraterna sjunker är en sak, men varför skulle V hänga med på den skutan? Man hade ett gyllene läge att bygga en egen position och ta över rejäla bitar både av socialdemokraterna och miljöpartiet, men det sumpades bort! För att tala bibelspråk: man sålde sin förstfödslorätt för en grynvälling!
Jag minns en tidigare mycket radikal och framåt V-kvinna som på ett möte med nästan knäckt utseende talade om att nu hade man sänkt kraven på nya jobb från 200.000 till 40.000 på tre år. Det hade man gjort för att socialdemokraterna skulle kunna svälja det. Tvi fan! Jag är glad att min korta tid i vänsterpartiet tog slut förra året för det här apspelet är inte roligt. Det finns fler unga och radikala vänsterpartister, men jag undrar vad de kommer att göra? Anpassa sig och hoppas att de åtminstone får så många röster så att de så småningom kan se fram emot riksdagspensioner och liknande? Eller göra uppror? Jag undrar verkligen, det här ser illa ut!
Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Krisen lär rulla på ett tag till, kvinnopolitisktforum skriver 1a maj-tal: Vi vägrar betala er kris!, andread0ria skriver Arton tusen jesusfreaks, Marlene Olsson skriver Höger & vänster…är en fattig hungrig, är en rik mätt?, salkavalka skriver GÄVLEBESÖK OCH FÖRSTA MAJ I STOCKHOLM, slutstadium skriver Hitta rätt
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
9 kommentarer:
Är det bara jag som tycker det är lite osmakligt att börja kohandla om makten långt innan väljarna har fått säga sitt?
Att högern gör det har jag väl inga åsikter om. Deras makt bygger på att lura folk. Men att de till vänster gör på det viset är inte lika lätt att förlåta.
Nu letar jag inte nyheter och inlägg men jag upplever att sedan S,V,MP bildade axeln så har man inte hört mycket väsen alls. Skulle de inte bli starkare av överenskommelsen? Resultatet verkar ha blivit att ingen öppnar käften för att inte råka gunga båten.
En del politiker vill nog rationalisera bort väljarna helt och hållet - de rör ju bara till saker och ting!
Det kan nog vara så att Birger Schlaug har rätt när han skrev att Alliansen är 1+1+1+1 som blir mer än fyra därför att partierna är så lika, medan de rödgröna är 1+1+1 som dessvärre blir mindre än tre därför att partierna är så olika.
Rent matematiskt så är Schlaugs tes att det är vektoraddition snarare än vanlig addition.
Jaha, jag vet inte vad vektoraddition är, men du har säkert rätt!
Det är inte svårt att lägga märke till hur besviken du är över Vänsterpartiet Björn. Jag tvivlar också på om det är rätt att sätta sig i samarbete med S och MP. Bara det att S bjudit in MP och, motvilligt V, tyder ju på att deras självförtroende inte är vad det har varit. Men vad är ett realistisk vänsteralternativ? Om man nu får använda ordet "realistisk" när man talar med en visionär autonom som vet hur radikal politik ser ut? Skulle man ställa sig utanför samarbetet och gå ut och hävda de där 200 000 offentliga jobben som väljarna inte trodde på eller röstade för förra gången? Skulle man gå till val med parollen "Vinner vi valet avskaffar vi kapitalismen"? Känns som man bäddar för ytterligare 90 år av opposition kring 4% eller inte ens det. Du har helt klart poänger i din kritik av V och många V:are är nog besvikna, men samtidigt slår det ju åt båda hållen. Hade det gått bra för S just nu hade ju även det smittat av sig på V och MP eftersom man nu är "ett block". Nu går det dåligt för S, förmodligen mest pga skandalerna och Mona Sahlin, men hela samarbetsblocket anklagas för då inkompetens.
Har V en politik som man tror på och kan argumentera för så gör man det, oavsett vad borgerligheten säger. Nu har man inte det inte flyger hit och dit efter konjunkturerna. Hur kan ett sådant parti vara trovärdigt? Nu hukar det ängsligt om de mandat det har, vilket nog torde öka risken att de förlorar dem. Oförmågan att verkligen knyta an till den allmänna kapitalistiska krisen är skriande. Jag är inte särskilt besviken, det var utan några större förhoppningar jag gick med i partiet för att se hur det fungerade bakom kulisserna, men däremot är jag arg över hur det agerar respektive inte fungerar. Var finns exempelvis den kader av kunniga marxistiska ekonomer, sociologer etc etc som skulle ha kunnat ge partiet en tung profil som partiet som vet vad det pratar om? Varför tycks man vara oförmogen att sätta in den aktuella krisen i den marxska modellen för samhällsutveckling och därmed se vilka möjligheter den faktiskt skapar?
Jo men i så fall saknar jag nog den där kunniga kadern över huvud taget, både i Vänsterpartiet och utanför. Var finns den? Eller så finns den väl om man letar i vänstertidskrifter och annat, men några väljare som inte aktivt söker upp den litteraturen lär inte höra av de rösterna eftersom mainstreamen aldrig släpper in sådana kritiker i någon meningsfull bemärkelse. Och medierna vill ha "soundbites" från partiledarna, finns det plats för komplicerade resonemang kring ekonomin då? Jag skulle hellre se någon karismatisk person träda fram som kan popularisera V:s partiprogram t.ex. Men då har vi ju det andra problemet, vänsterns rädsla för att bli kallad populister. Jag tror inte det var någon slump av V hade 12% av rösterna under Schyman, hon gjorde ett bra jobb med populariseringen och nådde iaf ut med budskapet, till skillnad från nu.
Kunnigt folk finns, resurser har funnits, möjligheter att bygga självständiga mediabaser har funnits, det skulle ha organiserats för årtionden sedan för att fungera nu. Nu är det lite väl sent. CMS finns men är alldeles för litet. Man kan väl säga att partiet supit upp resurserna under årens lopp och får betala för det nu.
Björn Nilsson skriver:
En del politiker vill nog rationalisera bort väljarna helt och hållet - de rör ju bara till saker och ting!Det är väl egentligen precis vad man gjort i och med EU-inträdet. Läser man Approximationers senaste inlägg så vill man bara dra något gammalt över sig.
Skicka en kommentar