torsdag 14 november 2019

Sverige i topp!

Det finns en del som tycker Sverige är rätt skruttigt, dekar ned sig, etc. Men här har vi forskning som placerar fosterlandet på topp. Från ekonomen Michael Roberts har jag kopierat nedanstående diagram:

Det kommer från ett längre inlägg där Roberts och medarbetare har studerat imperialismen i dagens värld, och försökt beräkna vilka stater som tjänar bäst på kapitalflöden (profiter, räntor och hyror) i det kapitalistiska världssystemet. Och där framträder cirka tio stater som framstår som goda imperialistiska 'inkomsttagare'. I detta fall är inkomsten per kapita det avgörande måttet, och Sverige ligger högst! Enligt det här sättet att mäta skulle alltså Sverige vara mer imperialistiskt än storfräsare som Storbritannien och USA. Var stolt, Moder Svea!

En överraskning åtminstone för mig är att Ungern är med på listan. (Syd)Korea är knappast en överraskning, man har en stark ekonomi och omgivningen är nog rädd för vad som kan hända om Syd och Nord går samman och utnyttjar sina resurser maximalt.

Kina ligger väldigt lågt och Roberts har, om jag minns rätt, tidigare hävdat att Kina inte är kapitalistiskt och därmed inte skulle kunna driva en imperialistisk politik med kapitalexport. Dessutom antar jag att per kapita-inkomst i Kina inte kan bli så stor om den skall delas upp på 1,4 miljarder människor.

Just nu har BRICS stormöte i Brasilien. Xi Jinping är där och skakar tass med Bolsonero. Alla BRICS-länderna finns med i diagrammet, men på väldigt låga nivåer.

Är detta vår egen smilande över-imperialist?
 För att återgå till Sverige - kapitalexport, och inkomster av den exporten, är ju en grundbult i imperialismen enligt Hobson och Lenin. Att av detta följer internationell statlig konkurrens och uppgörelser ända till krig följer så att säga med på köpet. Bör den svenska utrikespolitiken särskilt efter år 2000 ses i det ljuset?

Kina satsar i Grekland

Här har jag försökt ge en artikel på Pål Steigans blogg svensk språkdräkt. Kinas president Xi är ju ute och reser igen, via Grekland till Brasilien för BRICS-möte, och Grekland kan utvecklas till Kinas brohuvud mot de europeiska marknaderna. Några intressanta uppgifter som förekommer är graden av kinesiskt ägande i stora europeiska hamnar. Sett i det sammanhanget verkar det kinesiska intresset för någon liten hamnmöjlighet på svenska västkusten inte så uppseendeväckande, men det projektet tror jag försvann i den allmänna hysterin.

En annan varning finns i slutet av artikeln: om grekerna är med på den här utvecklingen med allt tätare samarbete med Kina finns det inga möjligheter att få stopp på det - i alla fall inte med fredliga medel. Notera det sista. Fredliga. Det finns stora möjligheter för USA att ställa till nya kriser på Balkan genom att hetsa olika grupper mot varandra. När man halkar bakåt och inte hänger med i konkurrensen, men inte vill acceptera det, duger väl vilka tjuvknep som helst.

Xi Jinping i Pireus
Nu över till Pål S:


Kinas president Xi Jinping har besökt Grekland och hamnstaden Pireus, där Kina redan driver hamnen. Den kinesiske presidenten mottogs på röda mattan av den grekiske statsministern Kyriakos Mitsotakis, och de två understryker den stora strategiska betydelsen av förhållandet mellan de två länderna. För Grekland ger detta en högst efterlängtad möjlighet till att få näsan över vattnet efter ett årtionde av ekonomisk katastrof. För Kina är Grekland ingången till Europa, och bara första ledet i en mycket större strategi, det kända Belt and Road-initiativet, silkesvägsbältet.

The Guardians Helena Smith borstar dammet av sina klassiker när hon använder rubriken Xi Jinping kommer till grekerna bärande på gåvor. Detta anspelar på ett citat från Vergilius' verk Æniden och lyder där ”Lita inte på grekerna, även om de kommer med gåvor”, något som återigen naturligtvis anspelar på berättelsen om den trojanska hästen. Smith antyder alltså att Grekland kan komma att spela rollen som Kinas trojanska häst i Europa. Och det var ju det som USA:s utrikesminister Mike Pompeo menade då han i oktober 2019 varnade Grekland och andra mot ett avtal med Kina som var ”för bra för att vara sant”.

Det som Pompeo naturligtvis har rätt i är att Kina har mer omfattande avsikter än att driva handel. Kina främjar sina intressen genom ekonomiska avtal, som om det vore något nytt från stormakters sida. Men han missar också, eftersom han säger att det värsta med dessa avtal är att de leder till att Kinas partners hamnar i orimlig skuld.

Väst kan inte undervisa Grekland om skuld eftersom IMF, och EU har gjort landet till låneslav i mer än tio år. Det Kina erbjuder är handel, investeringar och arbetsplatser. Det är ett anbud Grekland har svårt att säga nej till, och det gör de inte heller.

Sexton avtal mellan Grekland och Kina undertecknades under besöket. Bland dessa fanns ytterligare investeringar i hamnen i Pireus, något som vill göra den till en allvarlig konkurrent till Rotterdam och Antwerpen som idag är Europas livligaste hamnar. (Inom parentes må man anmärka att Kina också äger 35% av hamnen i Rotterdam, 85% av hamnen i Brügge, 51% av hamnen i Valencia och 25% av hamnen i Marseille.) Det har ingåtts ömsesidiga handels- och investeringsavtal. Grekland räknar med att exportera mer olivolja, vin och andra jordbruksprodukter till Kina, däribland kiwifrukt (!). Det skall etableras samarbete inom medier, radio och civil luftfart. Det kommer att inrättas ett kontor för Bank of China i Aten, och Kina kommer att gå in i ett projekt för att bygga elförsörjning från fastlandsgrekland till Kreta. Den kinesiska kulturella och akademiska positionen i Grekland skall styrkas genom ett Konfuciusinstitut i universitetet i Thessalien. Kina skall också investera i ett 50MW solenergiprojekt i Grekland.

Xi Jinping tillfrågades om han var enig i att Grekland borde få tillbaka Parthenonskulpturerna från Brittish Museum, som britterna nekar att ge tillbaka, och han svarade: ”jag är inte bara enig, jag stödjer kravet fullt ut.

Från Grekland är Kina redan igång med flera infrastrukturprojekt, och och inte minst järnvägar genom Balkan fram mot den stora tyska marknaden. Kina bygger höghastighetsjärnvägen mellan Belgrad och Budapest. De planlägger också en järnväg från Pireus och Aten via Skopje i Nordmakedonien till Belgrad, så att det blir en sammanhängande linje mellan Pireus och Budapest.
Xie Fuzhan, ordförande i Kinas akademi för samhällsvetenskaper, sa att ”förhållandet mellan Kina och Grekland kan betraktas som en modell för andra EU-länder”, och det är mycket sannolikt att han får rätt i det. Men kinesernas propagandafolk måste skärpa sig. Det är möjligt att det fungerar i Kina när de kallar Pireus för drakens huvud i Europa, i Europa fungerar det inte. Pompeo skulle kunna klippa det rätt in i sina tal utan att ändra ett ord.

Kina har världens näst största ekonomi, störst mätt i köpkraft. Under 2020-talet kommer den kinesiska ekonomin att passera USA också i nominella tal. Om Kina önskar att göra Grekland till brohuvud för silkesvägbältet och grekiska myndigheter önskar det, så finns det ingen makt i världen som kan hindra det – i varje fall inte med fredliga medel. Därmed blir Pireus Kinas port till Europa.

tisdag 12 november 2019

Ibland är det bra med reda pengar!


I morse hände det: jag gjorde en snabb rond genom köpladan, använde scanner och tänkte smidigt glida igenom utcheckningen med kortbetalning - och så hem till förmiddagsfikat! Men icke! Utcheckningsterminalerna fungerade inte, de tog inga kort, gnällde bara fram ett meddelande om "ogiltigt". Den ensamma damen i kassan hade samma problem, hennes terminal fungerade heller inte för kort, och när hon ringde till 'hjälpdisken' var det trettiofem före i kön ... illa.

Men det löste sig, för plötsligt fick damen en snilleblixt och frågade om jag möjligen hade kontanter. Och - vilken lycka! - jag hade ju några hundringar i plånboken, betalade, fick växel tillbaka, och kunde lycklig skynda iväg hemåt. Det var gott med fika efter denna kris!

Vad lär vi oss av detta? - Kanske att MSB:s rekommendation om att man skall ha lite reda pengar i händelse av kris inte är så dumt! När systemen kraschar står hundralapparna pall!

Hundralappen ovan, ja, så såg de ut när jag var yngre. Den här bilden är ganska suddig, men enligt texten kunde man lösa in den mot guld. Fast det kunde man nog inte i verkliga livet.

måndag 11 november 2019

Det finns Moral(es) och Omoraliska


Den här bilden tog jag 4/7 2013. Dessvärre är den fortfarande aktuell.

"Känd av polisen ..."

Bilden är saxad från Aftonlövet. Folk i Malmö har skapat någon sorts friluftsaltare för en av de personer - "känd av polisen" - som sköts ned häromdagen. Man ägnar sig åt att sörja en figur som aldrig fick chansen att växa upp och bli en riktig stor gangster. Varför gör man så? Jag kan gott tänka mig mig åtskilliga människor i detta land som skulle förtjäna att få minnesmärken efter sig, men som får dö bort utan något väsen. De har väl ofta inte gjort så mycket väsen av sig när de levde, de arbetade, de gjorde rätt för sig, de gjorde så gott de kunde - men de var ju inte någon fiiiiiiin Jaffar som ju ... hrm, hrm ... var känd av polisen.

söndag 10 november 2019

Gått för långt - igen?

Jag minns förra gången det gick för långt. Två fruntimmer med gangsterumgänge blev nedskjutna för inte så länge sedan, och redan då hade det alltså gått för långt. Upprördheten varade några dagar, sedan glömdes historierna bort, och nu är det så dags igen:

När har det gått för långt nästa gång? Går det i själva verket inte för långt nästan varenda dag?