"Rikaste procenten tar 22 procent av hela nationalinkomsten"

... as recently as 1980, the richest 1 percent of Americans took home about 9 percent of total national income. But since then, income has concentrated in fewer and fewer hands. By 2007, the richest 1 percent took home 22 percent of total national income.

Detta enligt Robert Reich, en gång arbetsmarknadsminister i USA. Förra gången det var sådant enormt inkomstgap i USA var under årtiondet innan den stora depressionen bröt ut efter börskraschen 1929. En del vill sortera in detta under rubriken "orättvisa". Rubriken "ekonomiskt vansinne" kan passa lika bra. Men det beror från vilket håll man ser det. En del människor tycker nog fortfarande att detta är rättvist och klokt.

Den nu pågående krisen har flera orsaker. Den sjukt snedvridna inkomstfördelningen är förmodligen en. Många arbetande i USA har tappat reallönemässigt. I stället har kreditkort och huslån fått underhålla konsumtionen. Samtidigt har de rika inkomster som de inte har någon produktiv användning för utan som i stället satsas i olika sorters spekulation. Att de redan har så mycket pengar att de nästan kräks hindrar dem inte att kräva mer och därmed trycka bort mer av underklassens konsumtion.

För det är ju så, av någon svårförklarlig anledning (något genetiskt?) att de rika måste få mer pengar för att jobba bättre, medan de fattiga måste få mindre pengar för att piskas att arbeta mer. Eftersom de fattiga i högre grad än de rika förmodligen finns i den "reala ekonomin" där man gör riktiga saker och inte bara spekulerar, innebär det att riktig konsumtion trycks ned och ekonomins grundvalar undermineras. Och då får man en kris av den typ som pågår nu.

När kreditbubblan spricker, som vilket pyramidspel som helst, vore det mycket underligt om det inte blir efterverkningar av svårartad natur. De rika blir av med överskottspengar, de fattiga sitt liv och uppehälle, men det är de rika som via sina politiska ombud har skapat denna situation.

Det är därför att jag är kritisk till människor som utan att tänka efter hävdar att det inte är förekomsten av rika som är problemet utan att det finns folk som är fattiga. När smågrupper kapar åt sig abnormt stora delar av nationalinkomsten är det faktiskt ett problem. Det är de rikas asociala beteende som är problemet. Ett problem för hela ekonomin och ett problem för resten av befolkningen. Särskilt för de fattiga. Den giriga och snikna procenten av befolkningen behöver få en omgång av Robin Hood och hans tappra stigmän.

Från Konfliktportalen.se: totalavloning skriver Total Avlöning 6/5/09 Mota Hippien i grind., autonomak skriver Klassfiendens vara eller icke vara…, jesper skriver Streck i debatten (bildningsdebatten), 1915 skriver Nyhetstips #1, Anders_S skriver Ingen borgfred - öka istället kritiken, Björn Nilsson skriver Vart tog revisionisterna vägen?